bittemii.blogg.se

När jag började på stressrehab så det första de började att prata om var hur viktigt det var med att stanna upp och bara vara här och nu. Det låter ju inte så svårt att stanna upp och vara här och nu eller. 

Redan innan jag började på stressrehab så stannade jag inte upp speciellt mycket och jag var sällan här och nu. För att när jag stannade upp som tex i bussen på vägen hem eller i kön på ica, så var hjärnan i full gång och planerade och strukturerade saker som skulle hända sedan och många gånger i planering så kunde jag börja att känna av ett stresspåslag. Jag kan säga att jag har hunnit plaera ett antal matlistor på vägen hem på bussen. 

 

Men när jag då började på stressrehab så tog de upp hur viktigt det var med att just stanna upp och vara här och nu utan att hjärnan behöver tänka på annat just då. Jag tyckte då att detta var ju ingen konst för nog stannade jag upp och var här och nu flera gånger på en dag, jo jo eller inte säger jag nu. Detta var en super svår utmaning att fixa. Första gången jag skulle göra den läxan att stanna upp funkade så där. Nog stod jag stilla hemma i trädgården men hjärnan var i full gång med planering för nästa dag, så jag registrerade inte mycket av omgivningen kan säga. I uppgiften ingick nämligen att man skulle stanna upp, vara här och nu och ta in omgivningen. Men jag tyckte att jag hade lyckats med uppgiften, jag stod stilla ute och det var det. 

Men då vi började prata om det vid nästa tillfälle på stressrehab så förtod jag att jag bara gjort en del av uppgiften, det kändes ju så där. 

 

Men nya tag och nästa gång så gick det lite bättre, jag hann registrera hur luften ute kändes. Sedan så var hjärnan igång med sin plaering och strukturering. Sedan kom uppgiften att vi skulle göra dessa stanna upp flera gånger på en dag med hjälp av djupandning. Detta var också svårt för jag var inprogramerad på att hela tiden jobba på och vara igång hela tiden inte sitta still och andas djupt i några minuter flera gånger på en dag. Jag kan säga att den här uppgiften var bland de svåraste jag gjort, fast jag från början tyckte att det lät så enkelt. 

Mycket hade också med kontroll att göra, för jag bara stannade upp och andasdes en stund då kändes som att jag tappade kontrollen lite och det var en riktig pers för mig. För att ha kontroll hela tiden har som alltid varit min grej, vad händer om jag bara för en stund bara släpper på kontrollen. Det gav mig ångest att jag inte var i kontroll hela tiden. Så det var en utmaning för mig att stanna kvar i uppgiften fast den bar med sig ett obehag. 

Så jag testade och misslyckades många gånger med att utföra uppgiften, men påvägen så förstod jag att denna enda uppgift bar med sig så mycket annat för mig. För jag lärde mig också att ha tålamod med mig själv och att det är ok att inte fixa uppgiten helt perfekt förta gången man provar, utan mna måste få träna och öva på den så tillslut så fixar man det. 

 

Så efter ex antal gånger så fixade jag äntligen uppgiten att stanna upp och vara här och nu. Då jag äntligen fixat den så kände jag hur mycket det gjorde för mig. När jag var mer stressad och tankar bara sprang omkring i huvudet på mig, så kände jag mig mer samlad och lugnare efter att jag stannat upp. Så efter ett tag blev jag beroende av att stanna upp och vara här och nu flera gånger på dagen. Jag kände hur hela jag blev samlad och stressen gick ner, jag fick mer ordning på tankar de sprang inte bara omkring och jag fick som en liten energi påfyllnad under dessa små stunder. Det gjorde att mina dagar har blivit lugnare och mer samlade och jag har blivit mer närvarande i det jag håller på med just för studen, jag flyter inte så lätt iväg med mina tankar. 

 

Det jag även har uppmärksamat är hur mycket jag har försvunnit iväg i mina tankar då jag gjort något, jag har inte varit närvarande hela jag i det jag gjort. Hur lätt det är att bara försvinna iväg och bara med ett "halv" öra varit med i det jag gjort. Även känslan av att jag förlorar kontrollen av att jag inte exakt hela tiden har hjärnan igång med att tankar, planering och strukturering igång har sakta men säker försvunnit. Jag har lärt mig att i stället avsätta tid till planering och strukturering av saker jag ska göra och var i helt fokus på just det då,inte bara ha små stunder här och där för det. Det har gjort att jag känner att jag har bättre kontroll på min planering och strukturering nu än vad jag hade tidigare, att jag sedan även har en klar plan gör att jag slipper stressen över min lite halvdana planering från början. 

 

Så jag kan starkt rekomendera att man testar och bara stanna upp och vara här och nu. En stund eller några stunder under dagen, låter hjärnan få en paus  från tankar. Bara ta några djupa andetag och låt hjärnan vara blank en stund, sänka axlarna och bara var här och nu. Inga tankar på msåten och ska utan bara vara. 

Ett litet tips från mig

 

Ta hand om varandra 

Kram

En sak som blev för mig en aha upplevelser, är just detta med tankar positiva och negativa. Jag har aldrig tidigare tänkt så mycket på hur mina tankegångar har gått, utan de har som bara funnits med mig. De har som varit förprogrammerade har jag tänkt. Men så är det inte riktigt. Man styr ju mycket över sina tankar och i vilken riktning de ska ta. 

 

Under den första perioden under min utmattning så var det mycket negativa tankar som dominerade. Jag fastnade helt enkelt i ett negativt tänkande, blev som ett ekorrhjul. Tillslut så böjade jag bli less på mig själv och all negativitet, det gjorde så att även allt runt mig blev jobbigt, tråkigt och negativt. Så jag började fundera kring detta och ett gammalt tale sätt som jag hört är att man ska inte måla fan på väggen och även om livet ger dig citroner så gör lemonad. Dessa tale sätt kommer ifrån min mormor och mamma som brukar använda/använde sig av dessa. Jag hade inte tidigare tänkt så mycket på dem, utan de har ju bara funnits med under min uppväxt helt enkelt. 

Men så just under min utmattning så kom dessa tale sätt till mig och jag började så smått tänka på dem och vad de hade för innebörd. Men så mycket mer än tankar blev det inte, jag försökte men det blev stopp på något sätt. 

 

Men så började jag på stressrehab och där började de prata om just tankar och hur det kan påverka hela människan både i handling och mående. Så då började jag fundera ännu mer och så började vi prata om det på arbetsträningen, hur tankar kan påverka en människa. 

Så då slog verkligen tanken rot hos mig, jag måste helt enkelt fundera ordentligt hur mina tanlkegångar går och varför de går dom de går. Detta var verkligen inte en lätt uppgift kan jag säga, det är svårt att identifiera sitt tankemönster och sedan ändra det, för man har ju ofta haft det ett tag då man kommer på att man vill göra en förändring. Så då är själva förändringen ett stort steg.

 

Men jag är ju envis som en åsna så jag bestämde mig för att detta är något som måste göras fast det är skit svårt och jobbigt. Har ibland viljat ge upp och bara vara fast i mitt gammla mönster, men så har jag kommit på för att utvecklas och kunna gå framåt och ta mig ur utmattningen så måste jag bara göra det. 

Så sagt och gjort jag började fundera över mitt tankemönster och det som jag kom fram till var lite skrämande. Jag tänkte alltid att detta klarar inte du och det finns dem som gör detta 100% bättre än du så lika bra att inte göra det och låta dem som kan göra det. Jag tänkte ofta ner mig, mina negativa tankar tryckte ner de positiva glda tankarna. Så egentligen i allt jag gjorde hade jag med mig de negativa tankarna och detta gjorde att jag nevärderade mig själv hela tiden, bad om ursäkt för mig själv och det jag gjorde, ville inte tro på dem som sa positiva saker till mig och sa att de uppskattade det jag gjorde. Jag trodde helt enkelt inte på mig själv pga de negativa tankarna. 

 

Så när jag upptäckte detta så bestämde jag mig för att detta måste det bli en ändring på, för hur ska jag kunna komma från min utmattning och utvecklas som männsika om mina negativa tankar får vara de som dikterar spelreglerna och hur jag ser på mig själv. Så där och då bestämde jag mig för nu ska det bli en ändring och där i början så trodde jag att det skulle vara ganskla enkelt att bara ändra tankemönstret, men så var det inte märkte jag. Utan det är super lätt att falla tillbaka dels för att man haft ett möster ett tag och på sätt är det den enkla vägen. 

Men jag började med små saker att jobba med en sak var att tänka på något som jag var glad över hade hänt under veckan. Sedan så fick vi små läxor från stressrehab där det handlade om att ändra gamla tanke mönster. Vissa saker var super svårt men bara att testa. Speciellt en läxa där man skulle säga något positivt om sig själv högt till sin spegelbild, var super svårt och jag kände mig super löjlig första gångerna. Men efter ett tag så började jag lyssna på vad jag stod och sa till min spegel bild och började sakta men säkert ta in det i mina tankar. Det jag sa till min spegelbild var att jag duger som jag är och jag är bra. Detta var super svårt att ta in och inte börja tänka negativa tankar och komma på saker med mig säljv som jag kunde ändra till det bättre.

 

Så sakta men säkert med små steg så började jag ändra tanke sätt. Från början så var min standrad tanke det där klarar inte du, det gör någon annan bättre. Men nu så med hjälp av människor omkring mig så ändrade jag det till att jag kan visst. Speciellt kom sådana tankar kring jobbet och när jag pratade med människor omkring mig sa de men tänkt efter lite. Inte kan jag saker som du kan om hudvård och om saker du är utbildada till, men du kan berätta för mig och du kan göra behandlingar som man som kund känner sig nöjd och glad med. Så klart du kan och ibörjan kan man inte allt utan man får lära sig under resans gång. När jag då började tänka i de banorna så insåg jag att alla har varit nya i sitt yrke och ingen kan allt från början, utan man lär sig hela tiden oavsett om man är ny eller har jobbat i många år.

 

Så jag börjde på öppna mina tankar för mer positiv input och var det någon som sa en positiv komplimang, så tog jag faktiskt åt mig och tänkte inte bara nä men den säger nog bara det för att vara snäll med mig. För något jag också märkt sedan jag försöker att ha en positiv inställning med positiva tankar är att även min utstråling och kroppsspråk har blivit till det bättre. Jag vågar sträcka på mig själv och vågar ta plats, men även att jag märker att jag utsrålar ett positivt "sken" och min glädje som jag känner syns även utanpå mig, mitt leende är nu ett äkta leende och inte bara ett påklistrat.

Så nu när jag känner att jag kanar iväg mot det negativa så stannar jag upp i det jag håller på med och tänker, varför känner jag så här och varför kommer nu de negativa tankarna. Ofta så kommer jag på anledningen att jag kan helt enkelt ha en dålig dag eller så kan det vara så jag tänkte förut, så då försöker jag tänka om. Se ur en annan synvinkle och tänka en alternativ tanke, jag försöker se något positivt i det mesta som kommer i min väg( fats ibland så är det svårt beroende på vad det gäller).

 

Jag har fortfarande mina små knep som jag använder mig av. Så tex på kvällen tänker jag över dagen och fokuserar på det positiva som hänt och tänker att i morgon kommer att bli en ny glad dag. Jag tänker också på något som varit extra roligt under dagen och så tänker jag på något som jag ser fram emot nästa dag. Det kan tex vara att jag haft ett extra roligt samtal under dagen och nästa dag så ser jag framemot att jag ska gå och sjunga i kören. Det behöver inte vara stora händelser utan de små sakerna i vardagen spom gör en liten guldkant. Har det varit en extra tung dag så låter jag mig själv "bryta i hop" och så kommer jag igen sedan. Man måste kunna tillåta sig att ha de dåliga dagarna också men man måste också kunna ta omtag efter en sådan dag och komma igen med fokus på det positiva istället. För än hur jobbigt jag har upplevt saker så på ett konstigt sätt så blir det bra ändå tillslut. Nu kan jag låta mig själv vara ledsen och ngativ en dag men ändå på kvällen försöka se tillbaka på dagen och se ljuspunkter som varit under dagen dagen. Efter att jag blivit uppmärksam på att ändra mitt tankesätt så har det blivit en ändring i hela mig och glädjen kom smygande tillbaka och nu vågar jag testa nya saker och kasta mig mer ut i saker jag aldrig testa utan att tänka en massa negativa tankar innan. Utan tänka detta blir spännade nu får jag testa på något nytt, va modig jag är ändå kan jag tänka och känna mig lite stolt över mig själv att jag ändå har kunnat börja ändra på mitt tankesätt, än fast de små negativa tankarna kommer krypande kan jag hantera dem på ett annnat sätt.  

Nu försöker jag komma i håg att med mina positiva tankar så höjer jag mig själv och tillåter mig att vara stolt över mig själv och acceptera mig själv för den jag är, för jag duger som jag är och jag är bra. Medand de nagativa tankarna tryckte ner mig och gjorde mig till en ledsen person som inte trodde att jag kunde något alls utan alla andra var bättre. Så då fokuserar jag på det positiva. För man duger som man är, för alla är vi olika och alla har olika styrkor och alla kan olika saker och det är det som är skönheten med oss människor att vi är alla olika.

 

Ta han om varandra

Stor Kram 

Så nu ska jag berätta för er om vad Ulrika hade för spännade att berätta för mig. 

 

När medicinen börjat värka och samtalsterapin börjat komma igenom mitt skal, så började i små steg att vara hemma i Umeå igen.

Nu så var jag där jag kunde med hjälp av medicin sova lite bättre, men min energi tank var fortfarande låg. Än om jag sov så hände inte så mycket med den kändes det som. 

Var fortfarande en kamp att bara ta sig ur sängen på morgonen, vet inte hur många alarm jag ställde under den här tiden. Om jag skulle iväg på någon aktivitet, även så enkelt som att handla så var jag tvungen att vila innan, se till att det var en tid dpå kanske inte var så mycket människor ute och även fylla på med energi dryck (red bull ). Jag var en stor konsument på energi drycker under den här tiden, Bara för att få den lilla extra pushen att orka göra något. 

 

Men läkaren och terapeuten uppmande mig att kanske försöka göra något för mig själv för att fylla på energi kontot lite. Så jag funderade och så kom jag på att en ansiksbehandling och lite fotvård skulle kanske fylla upp min energi tank. Så sagt och gjort så började jag kolla runt lite om vad det fanns för salonger hemma i Umeå. Jag fastnade för eco hudvård bland annat för att det var en mindre salong och att de använde samma märke som jag använt under min utbildningstid. Så sagt och gjort så bokade jag tid hos Ulrika som har eco hudvård. 

 

När jag kom dit så kände jag väl mottagen och fick snabbt ett förtroende för just Ulika och detta gjorde att jag började berätta för henne om min situation såg ut just då. Då tittade hon på mig och så sa hon, du behöver energi och jag kan rekomendera dig ett "pulver" som har den egenskapen. Jag tyckte detta lät väldigt konstigt och var inte övertygad om detta "pulver". Vad var det för något konstigt hon pratade om. Så första gången så pratade jag bort alltihopa. 

 

Men så bokade jag tid igen för fötterna och vi surrade på och Ulrika frågade hur det gick med kroppen och energin. Ja gick väl sådär tyckte jag men jag hade ju mina energi drycker som jag drack för att orka gå ut över huvudtaget. 

Då säger Ulrika har du hört talas FitLine och deras produkter. 

Det hade jag inte, vad var det. Jag blev lite nyfiken ändå. För det skulle ju vara kul att energin skulle komma tillbaka. Samtidigt som Ulrika hade berättat att det kunde hjälpa mot problem med magen, sömnen, huden, håret och naglarna m.m. 

FitLine var ju just det "pulvret" hon hade berättat om tidigare. Så hon berättade lite mer om företaget och att "pulvret" var inget konstigare än att det inehåller fibrer, vitaminer, mineraler. 

 

Men jag var fortfarande lite skeptisk till allt, skulle detta verkligen hjälpa mig. Jag for hem och googlade fram det jag kune få fram och det ska man inte göra vad det än gäller utan söka fakta på bra ställen. Så blev ännu mer kritisk, så nej även denna gången. 

Men så går jag tillbak en tredje gång och har då en fruktansvärd huvudvärk då jag kommer till Ulrika. Då säger hon att hon kan bjuda på citron "dricka" som hjälper huvudvärken att försvinna. Ja varför inte för det hamrade på ordentlgt i knoppen. Fick smaka och hur konstig det än låter så efter ett tag så minskar huvudvärken till att på kvällen nästan vara helt borta. Det hon bjöd på var FitLine pulver som hjälpte mig och sedan så sa hon till mig. Nu måste du bara prova i en månad och sedan så kan du tacka nej om du vill, men då har du i alla fall provat. 

 

Ok kör till sa jag då, köpte med mig en månads prov och gick hem var skeptisk. Men tänkte jag provar i alla fall, det kan inte skada mig (hade kollat upp det innan jag började). Efter en vecka så började min mage bli bättre mindre ont och svullen, fick äntligen gå på toa som en normal människa, sömnen började bli ytterligare bättre och min energi tank blev lite mer fylld. Jag kunde dra ner på energi drycken och sedan sluta helt med energi drycken. 

 

Jag blev inte från ena dagen till den andra helt energi fylld och hoppade upp på morgonen och kunde göra hur mycket som helst när jag druckit min morgondrink. Men jag behövde inte längre dessa energidrycker och jag kunde ta mig upp på morgonen och göra frukost utan att behöva vila mellan att klä på sig och göra frukost. Jag fick en mage som inte ständigt bråkar med mig sakta men säkert efter att jag börjat.

Detta vitamintillskott är inget mirakel medel, utan helt vanliga vitaminer, mineraler och fibrer som är sönderdelat ner till ett pulver  som man har i en kvälls och en morgondrink som man dricker. Detta var inte det som gjorde mig helt frisk på något sätt, för där är jag inte än. Men detta är en komponent i min resa mot min livsstilsförändring, detta gjorde mig uppmärksam på att man måste ta hand om hela kroppen för att kunna nå fram med en förändring. Hjärna, hjärta och själ sitter ihop och måste funka tillsammans för att man ska funka som människa. De här vitaminerna hjälper mig att börja bygga upp min kropp igen. Jag säger inte heller att detta är en lösning för alla men den har hjälp mig och andra i samma situation. Så därför väljer jag att använda mig av dessa vitamintillskott för att hjälpa min kropp på vägen mot något bättre, där mitt mål är att kunna känna mig nöjd och tillfreds med mig själv. Min överskrift handlar om ett uttryck en person som dricker FitLine använde, då den kände sig så fylld av energi sedan den börjat använda vitamintillskottet.

 

Som jag sa i tidigare inlägg och som jag även vill säga nu är att jag har börjat resan mot en livsstilsförändring, Jag är inte i mål på långa vägar men jag har kommit en bit på väg. Jag har fortfarande dåliga dagar, då jag funderar om det någonsin kommer att bli bättre eller om det kommer vara så här för evigt, men dessa dagar är inte hela tiden och inte lika ofta som i början, men de finns där. Skillnaden nu är att jag har börjat hitta redskap att hantera detta och även börjat förstå min kropp. Vad som gör att den reagerar som den gör och vad jag kanske måste tänka på när det händer eller tänka på innan det händer. Om jag kan göra något på ett annorlunda sätt mot vad jag gjort tidigare. Jag är inte färdiglärd på något sätt, utan jag lär mig hela tiden nya saker hela tiden. Även att som jag hanterat och hanterar och väljer att göra idag är ingen som helst den enda vägen att gå för att komma tillbaka, utan detta funkar för mig och det är det viktigaste, sedan om någon tycker att det var ett bra tips och tänker det måste jag också prova och det sedan hjälper den personen är bara en positiv sak och oerhört roligt om jag kan insperera någon på vägen. 

 

Detta var en lite snabb terberättelse om vad för spännade Ulrika hade att berätta för mig, kommer att skriva mer om vitamintillskotten senare. Där jag berättar mer om hur det funkar då man dricker FitLine. I dessa två inlägg som jag skrivit ett tidigare och detta idag, har jag berättat om vad som hänt och lite om min resa på väg mot en livsstilsförändring.  Så nu efter detta kommer jag att berätta mer om vad jag har gjort och gör idag för att komma framåt på vägen mot mitt mål, lite tips och vertyg som funkar för mig. Blir en massa smått och gott. 

 

Ta hand om varandra 

Stor Kram

Som jag skrev tidigare så har mycket hänt sedan sist och jag berättade lite om det, men nu tänkte jag berätta om vad som fick mig att förstå att jag måste ändra mina mål och prioriteringar lite, helt enkelt göra en livsstilförändring. 

 

jag var fast i mitt gammal mönster tidigare, var hela tiden rädd för att göra andra människor ledsna och besvikna. Att de skulle tycka att jag lurade dem med vem jag var om jag inte hela tiden höll fasaden uppe. Jag var rädd att andra människor skulle bara se mig som en lat och bortskämd människa om jag sa ifrån eller sa min åski i olika samanhang. Jag hade även ett ganska negativt tanke sätt,  tankar som till exempel, det klarar inte du och du ska inte tro att du kan något, vem vill anställla dig.  

 

Allt detta kombinerat med att jag hela tiden skulle ligga på topp, inget fick vara ganska bra. Allt skulle vara prickfritt i mitt liv allt från skola, jobb och mitt sociala liv. Jag skulle även ha kontroll i alla lägen, vantrivdes så in i norden då jag inte hade det. Detta gjorde att jag var igång 24-7 med någonting. 

Jag kunde vakna på natten och komma på saker som jag glömt att göra och klev upp och gjorde dem då jag kom på dem. Jag skulle alltid vara så att det gick att få tag i mig, så alltid alltid telefon med mig. Bredvid mig i sängen och in med mig på toa då jag skulle duscha. Så skulle det bara vara att leva, hela tiden på alerten. Sedan så oroade jag mig väldigt mycket för allt och ingenting. Från till om jag skulle göra något som jag kanske inte hade total kontroll på eller till att jag aldrig skule få ett jobb. 

 

Så när jag gick min utbildning som var på distans (så det var ganska mycket resande under ett år pga utbildningen), Började jag känna mig allmänt på fysiskt och psykiskt slut. Jag drog lätt på mig både förkylningar och annat under denna tid och vi ska bara inte prata om diabetes som levde sitt helt egna liv. Min diabetes är ett helt eget kapitel i mtt liv, jag har inte alltid dragit jämt med min sjukdom. Det har även varit en faktor som givit mig oror och gjort mig osäker, att man ska göra fel inte "duga" och vara den "duktiga" diabetikern. 

 

Men ialla fall så under studie tiden så började kropp och knopp att varana mig. Ont i magen, ont i huvudet, svårt att sova, minnes problematik, sämre humör och ibland total orkeslöshet. Men jag tänkte bara att bita ihop och köra på. Lite små krämpor är inget att lyssna, jag bestämmer och inte min kropp (så det så, trodde jag då)

Min riktiga näsbränna under studie tiden var vår examens vecka. jag åkte upp och diabetesen gjorde inte alls som jag tyckte att den skulle, men jag hade inte tid att fokusera på den just nu. Men examen och allt som var med den. Jag tog extra insulin och hoppades att detta skulle gå vägen. 

 

Men så gick det inte riktigt alls utan första dagen på examens veckan uppe i Åre, hamnade jag på Östersunds sjukhus med sky högt blodsocker och dålig i diabetesen helt enkelt. Då tror man att jag skulle dra ören åt mig, men icke. Jag fick med hjälp av sjukhus personalen ner sockret till en bra nivå. Sedan så ville jag bara tillbaka till Åre och examen. Så jag tjatade mig till en utskrivelse fast doktorn ville att jag skulle ha legat kvar och blivit ytterligare bättre inställd. Men jag fick min vilja igenom, så tillbaka till Åre genomförde min examen och vart godkänd. Sedan hem och livet drog igång med 200%. 

Fick sedan efter utbildningen inget jobb som hudterapeut och starta eget kändes inte som min grej (för då kom mina negativa tankar in igen)

Så då bestämde jag mig för att söka andra jobb inom min tidigare utbildning (inom kök). Så sagt och gjort jag sökte och fick jobb som vikarie inom kök. Hade turen att få ett långtidsvikariat på en gång oc samtidigt så hände mycket annat runt omkring mig. samtidigt gjoorde jag även behandlingar på min lediga tid som en hobby, för att underhålla mina kunskaper för att jag tyckte det var roligt. 

Plötsligt så började kroppen protestera mer och mer, kraftigare och kraftigare. Jag hade ingen ork alls sov mindre och mindre, kände mig mer och mer ledsen. Inget var roligt, jag ville inte ens fira jul. jag som i vanliga fall älskar julen och pyntar så mycket jag bara kan. Tog detta året under protest fram ljusstakarna och bakade under protest. 

Nu gick mitt fysiska och psykiska mående nerför i allt snabbare takt, på slutet var det som jag åkte pulka i världens största nedförsbacke. 

 

Jag gjorde illa mig och blev sjukskriven strax före jul pga en skada i ryggen, såg då åkte jag hem till familjen lite i förtid för att fira jul. 

Under julen så åkte mitt mående ner i skorna, Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde då. Allt var bara i svart. Mitt hjärta gick i en miljon bitar och hjärnan brann upp, så kändes det i alla fall. Jag ville bara ligga i sängen och låta världen fortsätt pågå utan att jag behövde aktivt behövde delta utan bara ligga i sängen och gråta. 

Då sa min omgivning stopp, du måte söka hjälp för så här ska man inte må, så min mamma tvingade iväg mig till doktorn.

 

När jag satt på hans kontor och han fundera hur jag mådde brast allt för mig, tårarna bara rann och jag kände mig så värdelös och färglös som människa, som bara var iväg för alla. 

Så efter lite tester och samtal hos läkaren så konstaterade han att jag hade diagnosen utbrändhet, utmattningsdepression och ångest syndrom. Detta gjorde mig så himla rädd och ledsen var jag inte starkare än så här kände jag. Jag har väl inget jobbigt i mitt liv, jag är helt enkelt en svag och dålig människa konstaterade jag i den studen. Vill tillägga att idag ser jag det inte så och jag har en annan förståelse för hur allt hänger ihop. 

 

Så blev sjukskriven och så bestämdes det att jag skulle bo hos min mamma ett tag, så att medeciner och samtalsterapi skulle hinna börja på att verka. Sagt och gjort jag flyttade till min mamma ett tag och lät allt sjunka in. Det blev även skickad en remiss till stressrehab, första gången så kom jag inte med för jag måde alldelens för dålig i min depression. Men andra gången hade de mediciner och annan samtals hjälp jag fått börjat på verka samt annat runt om mig ändrats, så då kom jag in och fick börja deras rehabeleteringsprogram. 

 

Under tiden jag var hemma hos mamm och jag låg mycket och tänkte mycket på allt, hela min värld och varför hade jag hamnat här. Från den studen jag började att försöka förstå, så såddes det ett frö hos mig som sakta började gro. Jag hade börjat en lång resa mot förändring förstod jag någonstans långt bort i mitt undermedvetna. Där och då startade min resa.

Jag går fortfarande på förändringensväg, jag jobbar hela tiden med att förändra mitt levnadssätt. Allt från miitt sätt att tänka (positiva och negativa tankar), mitt jobb med min självkänsla och självförtroende, mitt sätt att leva helt enkelt. Detta är en resa som just är påbörjad och jag har långt kvar att gå på den. Det händer saker hela tiden. 

 

Det var även under den här resan som jag mötte Ulrika en fantastisk person, som berättade för mig att hon hade något hon ville berätta för mig, som kunde hjälpa mig under min resa i livsstilförändringen. Vad hon då berättade för mig och vad det var för något ska jag berätta nästa gång. 

 

Så ta hand om er där ute och va rädda om varandra 

Stor Kram

 

 

Hej 

Ja jag startade den här bloggen för ett tag sedan,  men så kom livet i mellan och bloggen föll i glömska hos mig.

Men nu ska jag ta nya tag och börja om från början igen.

 

Det har hänt en hel del i mitt liv sedan jag skrev sist. Jag är idag färdig utbildad hud och spaterapeut och just nu så arbetstränar jag på en salong. Men vägen hit har varit krokig och krånglig ibland. Men nu är jag här mitt livet och håller samtidigt på att göra en livsstilsförändring, jag börjar med små steg och ibland så går det bakåt men jag kommer alltid tillbaka, jag ger aldrig upp och jag har en positiv syn på saker som händer runt mig.

 

Efter min utbildning var klar så började jag göra lite behandlingar hemmavid mest på kompisar för att underhålla kunskapen och samtidigt så sökte jag jobb.  Men jag hoppade även in och jobbade inom annat som jag tidigare var utbildad till. 

Men så en dag sa bara kropp ifrån jag föll och hjärnan brann upp kändes det som och hjärtat gick i en miljon bitar. Jag orkade helt enkelt inte stiga upp från min säng och jag hade ingen lust att göra något eller träffa någon alls. Jag sov inget, jag skrattade aldrig (jag skrattar annars ofta och är en glad prick), jag grät i mängder, jag kände mig bara som en usel människa som inte klarade något alls. Jag var ingen bra vän eller familjemedlem under den här tiden, för jag orkade inte med mig själv ens. Mitt minne och koncentration försvann. jag förstod inte riktigt vad som hände med mig och jag kände mig lite rädd då jag inte hade någon kontroll på situationen. 

Så tillslut så var det människor omkring mig som sa du mste söka hjälp för detta funkar inte och ned push och stöd så tog jag kontakt med vården. 

 

Där fick jag diagnosen utmattnigssyndrom (eller jag hade gått in i väggen), till följd av min utmattning så fick jag också en utmattningsdeppression och ångestsyndrom. Jag hade där i början stora problem med panikångest och kände bara att allt var tråkigt jobbigt och inget var roligt längre. När jag skulle sova var det som värst. Jag var övertygad om att jag eller någon i min närhet skulle drabbas av något hemskt. Den här perioden hade jag en stor stöttning av mina nära och kära, men jag lärde även känna nya super fina människor under den här resan som det var och fortfarande är.  Jag har kommit en bra bit på väg men det är fortfarande en lång väg kvar att gå. 

 

När jag hade fått hjälp av vården och jag började förstå vad det var som hände med mig, så förstod jag också att jag måste göra en livsstilförändring om jag ska bli bra igen och inte falla in i samma gammla mönster som tidigare när jag börjar på känna mig bättre. 

Under den är tiden så levde även min diabetse sitt helt egna liv och den gjorde mig också osäker och stressade mig enormt. För jag kände som att jag var i händerna på diabetesen och jag kunde inte göra något för att göra den bättre. Men det ska jag berätta om mer sedan. 

 

Jag fick även kontakt men en superfin person jag kunde berätta hur min situation såg ut och hon sa att hon kunde hjälpa mig lite också på min resa mot en ny livsstil, med hjälp av ett vitamintillskott. Jag kommer att berätta mer om detta senare. 

Så började min resa mot förändring och sedan så kom jag i kontakt med stressrehab och det blev också en viktig byggsten i min livvstilförändring. 

Det här hände som sagt för 1,5 år sedan och min resa mot en ny livsstil har bara börjat. Jag har kommit en bit på väg men det är en lång väg kvar att gå och det är detta som jag kommer att skriva om här. 

 

Det  här var bara en kort samanfattning om vad som har hänt i mitt liv sen sist, jag kommer att skriva mer om diabetsen, utmattningen, vitamintillskotten och sist men inte minst hur det går  för mig med min livsstil förändringen. 

Blev ett längre inlägg än jag tänkt från början men en liten uppdatering vad som hänt och händer för mig. Så tills nästa gång, ta hand om er 

Kram 

Ja då var det onsdag(eller snart torsdag) och snart helg igen. Vart i hela världen tar veckorna vägen, känns som det nyss var fredag och jag gjorde mitt första inlägg på en evighet här. Men jag har haft full fart sedan i fredags så kan ju vara därför det känns som att tiden bara rusar iväg.

I fredags så umgicks jag med Erica och i vanlig ordning så surrade och skrattade vi som bara vi kan. En riktigt trevlig dag som började med eftermiddags bio (Hobbit 3) sedan middag på stan och som avslutning var vi hemma hos mig. Sedan på lördag så åkte jag upp till Erica och käkade lunch, efter att vi käkat så kom Ericas mamma och plockade upp oss, för en sväng på strömpilen. Där skulle jag bara kika lite, inte shoppa mer än mat. Gick sådär kan man säga blev en kjol och topp från KappAhl och en kofta från HM till mig själv. Men sedan blev det också lite kläder till mosters små älsklingar, kunde bara inte låta bli. Speciellt då jag hittade två tröjor med Frost motiv på som Ronja har önskat sig, men jag kunde ju inte bara köpa till henne så blev två tröjor till Theo och Alfred. Sedan blev det en tröja och ett par leopard byxor till lilla Lovis. 

Ja Lovis är det nyaste tillskottet i familjen, hon föddes den 14 november 2014, mosters minsta lilla trollunge, kan ju inte säga att de andra är så små längre. Den äldsta är 10, mellan pojken är 8 och näst minsta tjejen är 6 år. Så jag får absolut inte säga att de är små längre, för då får jag onda ögat ifrån dem. Men som jag säger till dem så är de för alltid mosters små älsklingar oavsett om de är 2 månader, 12 år eller 42 år. Ja de lär nog tycka att jag är en hemskt pinsam moster när de är i tonåren, vet inte om de vill känna mig då.

Åter till helgen som var, efter shoppingen så åkte vi till Erica och jag och hon lagade mat. sedan blev det soffhäng hela kvällen med två bra filmer den första Mean Girls och efter den så blev det Kärlek på menyn två riktigt bra filmer. Den första som påminde oss om vår gymnasietid och allt roligt vi hittade på då och den andra en riktigt bra kärleks komedi. Så den fick avrunda min kväll innan jag tog mig hem till mig, ganska trött i fötterna men ändå glad.

På söndag så skulle jag träffa en gammal kollega och ta en promenad bort till Expo och kika på lite som hon skulle handla till jobbet. Så sagt och gjort halv tio klev jag upp fast jag inte kom i säng förens vid tre, fixade mig och drog iväg. Blev en skön promenad trots att det var halkigt så in i bomben, men jag har införskaffat broddar för att inte halka och bryta lårbenet. Har ingen större lust med det just nu med plugg och allt annat roligt som jag har att se framemot.

Väl på Expo så skulle jag naturligtvis inte handla men jag skulle bara kolla vad en stekpanna kostade, för jag har råkat bränna sönder min stora gammal. Ja nog hittade jag en stekpanna till ett bra pris men så gick jag förbi billiga tallrikunderlägg och jag behövde sådana också, hittade ett liter mått och ett halvliter mått för en billig peng och jag äger inget litermått och det behöver jag har flera påpekat däribland min mamma, så kunde inte gå förbi ett paket med dessa mått för endast 29 kr, sist men inte minst så blev det ett sängöverkast. Som endera får bli sängöverkast eller ett draperi. Men det var allt för min shopping helg. Blev som avslutning en promenad hem från Expo och så blev jag bjuden på fika av min kära ex kollega. Efter fikat så tog jag en promenad hem till mig, var riktigt skönt att få en promenad som avslutning. Resten av kvällen tillbringades i soffan.

På måndag så körde veckan igång med gäst (ska berätta mer om utbildningen sedan) och en massa teori plugg, med bland annat muskler på latin och allt möjligt som har med muskler och hud, naglar att göra. Så har min vecka fortsatt och nu är det som sagt torsdag och en dag närmare en ny helg.

Men nu ska jag ta och hoppa i säng, för i morgon blir det mera teori plugg och så ska jag klämma in en lunch och så ska jag bjuda en kompis på middag. Så något säger mig att morgon dagen bara kommer att svischa förbi. Så hopp i säng och sov så gott           

Det var ju ett tag sedan jag har varit här och skrivit kan man lugnt säga. Erica tyckte att nu var det hög tid att jag tog tag i bloggandet och skrev ett inlägg. Så nu sitter hon här bredvid mig och håller koll så att jag skriver ett inlägg, haha och hon har rätt att jag har varit extremt lat att skriva.

 Ja det har ju hänt en del sedan jag skrev sist. jag har både arbetstränat och gått tillbaka till mitt gamla jobb. Men tyvärr så klarade inte min skada av att jag gick tillbaka till vården, så jag jobbade några månader och så blev jag sjukskriven igen på grund av min skada och så sa även resten av min kropp till. Jag åkte på in i den berömda "väggen" och nu har jag i alla fall tagit mig en bit ifrån väggen men jag är inte helt med på banan. Våren och sommaren 2014 var en rejäl berg och dalbana. Vissa dagar så tyckte jag att sängen var det bästa stället på hela jorden, Men det som höll mitt mod lite uppe var att jag fick veta i maj 2014 att jag skulle få börja skolan igen. För jag fick en identitets kris när jag förstod att jag inte kunde gå tillbaka till mitt gamla jobb, vad ska jag göra, vem är jag och vad händer nu. Jag kände det som att jag inte visste vart mitt liv på väg och det var definitivt inte så mina planer. Jag är en person som gillar att planera och jag tycker inte om då mina framtidsplaner helt går i krasch.

 Jag har alltid haft en dröm i bakhuvudet att jag skulle ha velat hålla på att jobba med massage och hudbehandlingar. Men jag har aldrig trott att jag skulle ha möjlighet att fixa det eller att det har funnits några jobb inom den branschen. Så nu när jag blev sjukskriven och inte visste vad jag skulle göra, fick jag panik som sagt. Som tur var har jag en otroligt bra vän (Erica) som jag kan berätta allt för och vi kan stöta och blöta allt mellan himmel och jord. Hon tog upp min dröm och frågade om jag inte kanske skulle kolla upp hur det såg ut med utbildningar och vart de fanns, hon peppade mig och fick mig att tro lite på mig själv och på min dröm.

En kväll satt vi hemma hos henne och surrade som vi gör för det mesta, så säger Erica som sitter och tittar på Facebook. Kolla det finns en utbildning i Åre till spa och hud terapeut, ska inte du ta och söka den. Det tycker jag att du ska göra. Efter ett tags tvekande så satte jag mig och skrev en ansökan till skolan.

 Ett par dagar efter att jag skrivit så får jag ett mail från skolan som undrar om det fanns möjlighet att jag kunde vara tillgänglig för en intervju inom de närmaste dagarna´. Det var jag naturligtvis och dagen efter så ringde de upp från skolan. Intervjun gick bara bra och ett par dagar så fick jag veta att jag kommit in och då visste inte min glädje några gränser alls. Jag tjoade och skrek och dansade runt på mammas köksgolv så hon trodde att jag blivit helt snurrig i planeten, men då jag berättade så tog även mamma några glädje danssteg. Tur att inga grannar såg oss haha.

Så i september i fjol så startade jag min utbildning som är på distans mot Åre. Så jag är nere ca 1 vecka per månad i Åre. Då jobbar vi intensivt och lär oss nya saker, sedan mellan Åre gångerna är jag på hemma plan i Umeå och gör elev behandlingar. Nu efter att jag varit nere i Åre i januari så ska jag även ut på praktik här i stan, känns helt otroligt roligt. Sedan så känns det helt otroligt att jag håller på att förverkliga min dröm, jag är så glad att jag har en sådan stöttande och peppande familj och vänner, ni är guld värda i mina ögon.

Ja nu har jag skrivit lite om vad som hänt sedan jag sist skrev och nu när ni vet att jag återuppstått så lovar jag att uppdatera bättre. Så här framöver får ni följa min vardag som består av plugg, ta tag i träning och kost´, min vardag med diabetesen (som ibland kan driva mig till vanvett, när den jävlas) och så klart får ni följa med i mina ibland tokiga upptåg, man vet aldrig vad jag hittar på. Så med dessa ord så är det nu offentligt att jag är tillbaka på min blogg.

Jag  har som sagt diabetes sedan 18 år tillbaka och jag har haft upp och ner gångar med min sjukdom kan jag då säga. Jag har alltid haft svårt medans jag tog sprutor att få en jämn balans på blodsockret, det hoppade upp ner som det ville. Men 2002 så fick jag veta att jag hade ett njurprov som inte var bra och det berodde på att mitt blodsocker hoppade upp och ner. Jag fick då förslaget att jag skulle testa insulinpump, för att få en jämnare flöde av insulin till kroppen.

Pumpen fungerar så att det finns en basal dos som är individ anpassad till varje person, beroende på när de kan behöva mer eller mindre insulin under dygnet. Hur man bestämmer hur basal dosen ska se ut, gör man igenom att kollar på hur blodsocket ser ut under ett dygnet och ut ifrån det så ser man hur man ska lägga basal dosen. Sedan så tar man extra insulin när man ska äta och hur stor dos insulin man ska ta då, avgörs av man äter. Hur mycket kolhydrater man har på  tallriken, för det är kolhydraterna som sedan omvandlas till socker i koppen, enkelt förklarat. Så man tittar tex på hur mycket potatis, pasta och ris man har på tallriken och om man kanske har bröd till maten osv. Även om man vet att man ska göra någon fysisk anstängde aktivitet eller om man bara ska ta det lugnt påverkar hur stor insulin dos man ska ta. Sedan så är det viktigt att man kommer ihåg att diabetesen är en individuell sjukdom och vad som kan vara en bra dos för mig inte är det för en annan person med diabetes, det är jätte viktigt att komma ihåg detta.

Men det är även så att man kan ställa in tillfälliga basal doser också på pumpen. Det kan vara tex om man blir sjuk  och behöver mer insulin under en tid (många gånger när man är sjuk kan kroppen kräva mer insulin, om den inte får det så blir blodsockret högre), så kan man ställa in detta på pumpen och så går pumpen med en högre dos under ett tag. Det kan även vara så att man ska tex ut och springa blodomloppet och en sådan gång kan det vara så att man behöver mindre insulin under några timmar (fysisk aktivitet har ofta positiv inverkan på blodsockret, men man måste hålla koll på blodsockret så att det inte blir för lågt) och då kan man också ställa in att man behöver mindre basal dos under några timmar på pumpen. Efter den tid man har ställt in att den tillfälliga basal dosen ska gå så återgår pumpen till normal dos, utan att man måste hålla på att ställa om en massa saker. 

Så detta gör att pumpen blir så likt våran egen bukspottkörtel (det är i bukspottkörtel som insulinet produceras) som det bara går. Så detta gör pumpen till ett jättebra hjälpmedel i diabetes vården, det passar inte alla det ska nämnas men många som jag har träffat som har pumpen trivs med den. Men även detta är ju individuellt.

I mitt fall så var pumpen en gåva som jag fick, jag har alltid trivts med den. Jag slapp ta sprutorna som jag fasade för varje gång och speciellt natt sprutan som jag tog i låret. Hade ganska mycket insulin till natten för att jag har alltid haft svårt att hitta en dos som passar mig till natten. Jag har alltid velat stiga i blodsocker under natten och tillslut så hade jag ganska mycket insulin till natten. Detta tyckte jag var jobbigt eftersom att jag tyckte att kvälls sprutan var den jobbigaste och det tog en stund att spruta in allt insulin, så bävade jag för den varje kväll. Så det var som en befrielse för mig att slippa sprutorna och få övergå till pumpen.

Pumpen sitter in kopplad i min mage genom en liten kanyl och slang som sitter fäst vid en liten ampull som i sin tur sitter fäst i pumpen. Jag byter ampullen, slangen och nålen ungefär var tredje dag. Lite krånglig förkaring men hoppas att det är lite förståligt. Pumpen i sin tur drivs av en AAA batteri som jag byter ca en gång i månaden. För mig är det helt otroligt att en sådan liten grej som insulin pump kan fungera som en liten dator, för den många fler saker än det jag har berättat om här. Men jag kan inte räkna upp allt, skulle ta en evighet och skulle bli super krångligt.

Men pumpen är för mig en riktig liv räddare och jag är nu riktigt rädd för vad som ska hända. Det är nämligen så att den 1 dec 2013 så kommer den statliga subventioneringen av pumpar att slopas. Detta innebär att det är upp till varje landsting att besluta om insulin pumparna. Vad det mer ingående innebär vet man inte än men det finns ju en risk att landsting som har sämre ekonomi inte kanske kan erbjuda insulin pumpar till diabetes patienter gratis utan då måste man köpa pumpen för egna pengar. Pumpen är inte någon billig grej kan jag säga, de kostar mellan 30 000 och 40 000kr. Det är även så att en pump kan lever ju inte hur länge som helst mina pumpar har hållit i ca 4år. En annan fråga som uppstår när man pratar om detta är om man erbjud pump vilka kriterier ska man då uppfylla och hur kommer man fram till dessa kriterier och blir det lika för alla landsting eller blir det olika för varje landsting. Sedan så ställer jag mig frågan hur går det för oss som redan har pump, tar de av oss pumparna. Det är många frågor som kommer upp.

När jag hörde om detta så var det som en iskall hand grep tag om mitt hjärta och kramade åt, jag blev liv rädd kan jag säga och tårarna bara forsade ner för mina kinder. Min första tanke var att nu tar de min pump och så kommer de jävla (ursäkta mitt språk men jag kände så just då) sprutorna tillbaka. Då kommer jag inte att klara mig , utan då kommer det hoppande blodsockret tillbaka och efter ett tag så kommer följd sjukdomarna och det vill jag inte. Så jag kände bara att en ledsenhet och ilska fanns inom mig. När jag äntligen hittat det som funkar och jag har hittat som har gjort att jag mår så bra. Så ska det kanske bara försvinna och alla kanske inte kan få chansen att få testa pump. Först var jag ledsen och kände att allt bara var pyton men så början ilskan växa. Om man kan med hjälp av pumpen få fram bättre värden hos diabetiker så minskar risken för följd sjukdomar och det minskar även kostnaden för landstinget pga man inte behöver behandla många diabetiker med följd sjukdomar. Har man tänk så lång och sedan så har pumpen även gjort livet så mycket lättare för många diabetiker, vuxna, ungdomar och inte minst barn. Har man tänkt på det, jag tror inte det.

Jag vil verkligen att man ska tänka efter innan man tar bort den statliga subventionen för pumpar. Det är så många som har fått det jättebra med insulin pump. Varför ska man då ta bort det och riskera att man inte kan erbjuda pump på alla ställen. Jag ber er som sitter och bestämmer om detta tänk om, insulin pumpen betyder så mycket för så många människor. En trygghet och ett superbra hjälpmedel.

För mig så betyder pumpen så mycket jag har aldrig mått så här bra idag om jag inte ha fått pumpen då när jag fick den, denna lilla svarta dosa betyder otroligt mycket för mig och min sjukdom. Så snälla tänk om och låt pumpen vara kvar som det är nu. Så alla har chans att testa om pumpen är det hjälpmedel som passar dem. 

             

Ja som rubriken säger, vad ska man säga. Jag är ju bara för dålig på detta just nu. Men i livet har det varit full rulle och lite till kan jag säga. Nu har det hänt en massa saker så jag hinner inte riktigt med själv, det snurra på bara. Men nu så måste jag skriva några inlägg som handlar om lite olika saker.

Dels handlar det om diabetes och lite nyheter jag har läst ang min kära pump och hur det känns. Allt är inte klart men det känns skrämmande om det blir som det förslag som ligger framme. Men de har även hänt roliga saker också när det gäller diabetes, något som uppmärksammar sjukdomen och på att man behöver stöd till diabetes forskningen och jag tycker att det är bra att det uppmärksammas. För diabetes är en kronisk sjukdom som tyvärr ökar och det är mycket myter kring denna sjukdom.

Sedan så har jag äntligen börjat arbetsträna och himla vad roligt det är. Nu känner jag på riktigt att jag har saknat mitt jobb och att mitt jobb ger så otroligt mycket. Så jag längtar mycket till att jag kan börja jobba på riktigt. Det är början på slutet på den väg jag har vandrat i nästan 2 år. Denna väg har varit allt annat än rak, många kurvor, backar och parkeringar. Men nu se jag äntligen ett slut, jag ser mållinjen där framme och jag är snart där. Efter den så är det början på något nytt, visst kommer smärtan kvar och känsel nedsättningen i vänster ben. Men det är sådant som jag kan lära mig att leva med, det är bara mindre grejer känns dt som just nu och visst kan jag ha dagar då smärtan gör sig riktigt påmind men det är sådant jag måste hitta sätta att klara av. Jag har börjat att hitta sätt att klara av sådana dagar och det handlar lite acceptans på ett sätt. 

Så detta ska jag skriva separata inlägg om, där jag berätta mer om allt

    

Ja nu är det två månader sedan jag har skrivit något och ja vad kan jag säga. Ingen annan ursäkt än att jag har varit lat, det har varit en sommar som gått i en rasandes fart, fast den startade med att jag blev besviken och trodde att denna sommar skulle bli väldigt lång och tråkig.

Men så blev det inte som tur var. I början av sommaren var jag kattvakt till kära Mirabell, då mate var upp över och jobbade. Blev även en midsommar tripp till min morbror med mamma. De är alltid lika kul att åka till morbror, han bor enligt mig i Bullerbyn. Världens finaste lilla by med jätte trevliga människor. Jag slappnar verkligen av när jag är och hälsar på honom,, då har jag semester på riktigt. Så midsommar var super trevligt med grillning och surr.

Så bar det av hem till Mirabell igen och i Umeå var det så trevlig att det var lokalbuss strejk. Har inte cyklat så mycket på flera år som jag gjorde under tiden då det var strejk. Fick till och med träningsvärk så in i bomben, jag hade visst glömt bort vissa muskler nu under tiden jag har haft problem md min rygg och ben, men de fick träning under strejken kan jag lova.

När Erica kom hem igen så passade jag på att umgås med henne innan det var dags att ämna Umeå för att åka och hälsa på hemma i Åsele. För då vankades det Åselemarknad också och så klart umgicks jag med familjen när jag var hemma. Saknar dem mycket då jag inte träffar dem så ofta, speciellt mosters små gullungar, fast nu r det inte så små längre. Det påpekar de för mig då jag säger moster små gullungar, vi är inte små längre brukar de säga. Det går så fort att de växer så usch ibland skulle man vilja spola tillbaka tiden bara för en stund. Så jag umgicks med dem och busade på för fullt.

Till markanden så kom Erica och vi hade en super trevlig markanad med många skratt än fast vädret inte var så perfekt kan jag lova. Efter marknad och besök hos familjen, så tog jag mitt pick och pack och åkt till  Umeå igen. Då jag kom hem då var de bara att tvätta och packa om. För jag kom hem på torsdagen och på söndags kvällen så åkte jag och mamma till Stockholm. Dels för att bara ha semester men även träffa släkt nere i Stockholm. En faster till mamma, en kusin till mamma och tremänningar till mig. Åh så trevligt det var, veckan i Stockholm som jag ska skriva mer om senare bara flög förbi. Vips så var det fredags kväll och vi skulle ta tåget upp till Norrland och Umeå igen. Vart tar tiden vägen egentligen, den bara rusar förbi och det går bara snabbare och snabbare tycker jag. Jag minns när jag var liten och sa till min mormor att jag tyckte tiden gick för sakta. Så sa min mormor till mig vänta bara tills du blir äldre då tycker du tiden bara går fortare och fortare, och när du är i min ålder så springer bara tiden bara förbi. Idag när jag tänker tillbaka på det så känner jag åh vad min mormor hade rätt. Tiden går verkligen bara fortare och fortare ju äldre man blir.

Sedan då jag kom hem så har jag haft lite olika möten och så har jag haft den turen att jag har fått vara hundvakt till underbara Rufus. Ska även skriva mer om det snare. Men detta är lite av min sommar och nu ska jag skriva komma ihåg till mig själv så jag kommer ihåg att skriva. Men blir lättare nu när man kommer in i rutinerna när vardagen är tillbaka. Så det kommer snart mer.   

Ja idag är jag en gnäll tant känner jag, fast jag bara är 24 så idag tror jag att jag är närmare 80år. Svårt att somna igår kväll, ryggen gjorde sig mer påmind än på läng. Men sam den som ger sig tillslut så somnade jag men vaknade vid 6 i morse av att det gjorde blixtrande ont i huvudet och när jag öppnade ögonen så var det sicksack mönster framför mina ögon. Jippi tänkte jag nu knackar migränen på också och ryggen bara bultade på lite extra så där på morgon kvisten.

Mycket riktigt så efter en stund så slog migränen till på riktigt och det kändes som huvudet skulle explodera och flyga i miljoner bitar. Så bara att stiga upp och ta Alvedon och hoppas på det bästa. Kröp ner i sängen igen och drog täcket över huvudet för att det skulle bli tillräckligt mörkt och så en ögonmask. Enda nackdelen med att det är ljust på sommaren är när migränen knackar på. Men efter en stund så visste jag inte hur jag skulle ligga så att inte ryggen inte skulle värka så in i bomben. Det var då jag kände känslan komma krypande av att jag höll på att förvandlas till en gnällande tant. Ingen trevlig känsla att känna av kan jag säga, jag vill inte vara en gnällande tant.

Men de gånger smärtan kommer med full styrka och man testar allt för att det ska bli bättre men inget hjälper, så kan man bli lite smått irriterad på sig själv och så känner jag mig hopplös. När jag inte vet hur jag ska göra för att glömma bort smärtan för en stund, för jag är aldrig helt smärtfri. Smärtan finns där i bakrunden hel tiden och lurar i skuggan att komma fram och göra sig mer påmind.

Jag har lärt mig under den här tiden sedan jag gjorde illa ryggen att man måste hitta sätt att låta smärtan hamna i andra rummet så att den inte tar över ens vardag. Man måste på ett sätt acceptera att den finns där men ändå inte låta den ha fritt spelrum och påverka vardagslivet. Det är det som har varit svårt för mig, jag vill ju att allt och att jag ska vara som jag var innan jag gjorde illa min rygg. Jag har varit så arg och frustrerad på min egen kropp att den inte bara kan sluta göra ont och bli som den var förut. Men efter smärtrehab så har jag lärt mig hur jag kan göra så att smärtan inte märks lika mycket som förut, fått tips på hur jag kan göra i vissa situationer och även lärt mig att ibland så måste man bara lyssna på sin kropp och kanske ändra sina planer eller bara ta en paus. Jag har alltid kört på i 110% och lite till och det är väldigt sällan jag stannat av och lyssnat på kroppen. Det gällde även då jag gjorde illa ryggen och när benet och foten började på att trilskas och inte funka som den skulle. Så ville jag ändå att allt skulle vara som tidigare och jag skulle orka allt precis som innan. Jag försökte köra på som tidigare och tillslut så förstod jag att det inte skulle gå och just  då tappade jag hoppet om att det skulle bli bättre. Jag lärde mig oerhört mycket på smärtrehab inte bara av de som jobbar där utan av de otroligt kloka människor jag lärde känna där. Dessa människor peppade när det behövdes och delade med sig av sina kloka tankar.

Ja då var tillbaka hemma i Umeå efter att ha varit och hälsat på familjen. Alltid lika trevligt att få träffa familjen och bara umgås, för det är ju en liten bit mellan mig och dem. Mina syskonbarn tycker med lite jämna mellanrum att jag bor alldelens för långt bort och speciellt den yngsta Ronja tycker att jag kan ju faktiskt bo hos mormor och inte i Umeå. För då skulle ju hon kunna träffa mig oftare och om jag skulle få tråkigt och sakna mina kompisar så kan hon ju faktiskt komma och sova över hos mormor och så kan ju vi leka hur mycket som helst säger hon. Så då skulle jag inte sakna Umeå. Hon är så söt lilla gumman, hon har lösningar på det mesta. Som nu när hon frågade om jag saknade dem när jag inte var i Åsele, jo sa jag klart att jag saknar dem när jag är hemma i Umeå. Då tittar hon på mig och säger med snusförnuftig röst men du har ju almanackan som du fick i julklapp och där kan du se oss och då behöver du inte sakna oss lika mycket. Ja vad ska man säga, jag kunde bara le och hålla med. Jag har dem ju på väggen och kan kolla på dem när som helst.

Jag åkte som sagt hem i onsdags kväll och kom hem  vid nio tiden och då var det bara hem till mamma och äta en sen middag och sedan surr och sängen. För på torsdagen skulle jag fara till syster och gratta Alfred om hade fyllt nio på onsdagen men jag hann inte dit, så jag lovade att jag skulle komma dagen efter. Fast Alfred tyckte jag hade kunnat komma på onsdagen fast det skulle ha blivit sent, han var ju faktiskt ledig från skolan på torsdagen. Men det blev ändå torsdagen jag begav mig dit, för jag anade att på onsdagen efter skola och firande på kvällen skulle han vara super trött.

Tur hade då jag med vädret i alla fall, det var soligt och fint. Tur det för det är en bit mellan mamma och syster att gå, så var glad att jag slapp regn. När jag kom fram var det glada barn som kom och mötte mig. Alfred deklarerade för mig att tårtan var slut för han hade ätit upp sista biten på torsdags morgonen. Men det gick bara fint utan tårta sa jag, huvudsaken var att jag fick träffa Alfred, Theo och Ronja och deras föräldrar. Sedan var det full fart efter att Alfred öppnat presenten. De skulle nämligen visa mig deras nya husdjur, de har nämligen skaffat 5 hönor och 1 tupp. Som de är så stolta över och de har än så länge har de fått 4 ägg. Alfred tyckte att moster måste hålla i en av hönorna, de är 2st av hönorna som man kan hålla i. Jag har dock aldrig hållit i en höna, så det var ju nytt att hålla i en höna. Men den var så snäll och väldigt intresserad  av mina glimmande örhängen. Alfred sa att de märktes att hönor är tjejer för de är så intresserad av glimmande saker. Så torsdagen var en dag med fart i.

På fredag var det dags för skolavslutning och både Theo och Alfred var med. Ronja går fortfarande på dagis men hon var så viktig med att berätta att hon faktiskt bara har ett år kvar på dagis och sedan får hon också gå i skolavslutninsledet.Så nu när jag var hemma så gick självklart och tittade på dem. Jag mötte upp syster, hennes sambo och Ronja utanför skolan där vi stod och kollade när de gick från skolan och sedan gick vi till hembyggsområdet dit barnen skulle komma och där de skulle sjunga och pratas. De var super duktiga killar och de sjöng jättefina sånger. Jag är så stolta över dem kan jag lugnt säga. Men jag kom på medans jag stod där att nästa år är det hela 10år sedan jag gick ut nian. Usch vad tiden går fort jag hänger inte riktigt med. Men de hade tur med värdet också soligt och fint under tiden alla sjöng och pratade. Det var först på eftermiddagen som solen gick i moln och mörka moln började på trona upp sig på himlen.

På lördagen så tog jag och mamma det bara lugnt på förmiddagen och så mitt på dagen så kom Ronja och Theo för att de ville umgås med moster. Lika roligt varje gång man får rå om dem och busa med dem. Vi lekte kurragömma och stojade på. Sedan så fikade vi och  kolla på prinsessbröllopet. Theo ville se alla tjejer med tiaror, kronor och hattar. Dock blev han besviken för det var ju inte så många som hade något av det och de som hade det hade inga stora tiaror och kronor. Plus att han bara såg någon enstaka tjej som hade hatt. Så han var super besviken och ägnade sig mer åt att lägga pärlplatta.

Söndagen gick i lugnets tecken, jag och mamma passade på att gå på graven med syrener. Det är nämligen tradition att vi gör det varje år när syrenerna börjar blomma. Så det var ju perfekt tajming att de blommade nu när jag var hemma. Resten av dagen surrade vi och skrattade. Lika trevligt alla gånger att få surra och bara ha det bra.

På måndags kvällen så bar det av mot Umeå igen och vardagen. Men det har varit en super rolig och trevlig lång helg i Åsele.     

 

Ett riktigt stort fy skäms på mig, jag borde ha skrivit tidigre men det har bara inte blivit av. Jag har njutit av det fina och varma vädret vi har haft. Jag har riktigt tinat upp efter vintern. Jag brukar nämlign skämta och säga att jag är född på fel sida jordklotet. Jag är absolut inte ett fan av vinter, tycker att snön kan komma 1dec och tina bort i mitten av januari. Det skulle passa mig alldelens ypperligt. Jag skulle om jag kunde gå i ide efter julen och vakna när det  börjar på bli vår och varmt igen. Men så funkar det inte så det är bara att härda ut vintern och vänta och hoppas på en fin vår och varm sommar. I år verkar det som att det kan bli en fin sommar och det gillar jag. Så jag håller tummarna för att det inte bara vara några veckor nu här som har varit fina och sedan så blir resten av sommaren bara kall och regning, men jag ser det positivt och tror att det ska bli en toppen sommar.

Så dessa veckor som har varit varma och soliga har jag bara njutit så mycket jag bara ha kunnat. Passat på att suttit ute och njutit och försöka bli lite brun och inte bara röd, som jag brukar bli. Brukar se ut som ett stopp ljus när jag har varit utomlands eller suttit ute mycket när det har varit solgit här hemma. Lite färg har jag fått och så syns fräknarna igen och tydligen har jag solat ena sidan mer än den andra. För högra handen är fräkning som bara den och den vänstra är bara halva handen lite fräkning, så jag vet inte hur jag har solat. Tycker att jag har legat så att bägge sidorna fått lika mycket sol. Men får hoppas på mer sol och då får jag väl sola vänstra sidan och inte högra sidan. Få se hur det går med den saken.

Seda så har jag umgåtts  med Erica och hennes Johan när de kom ner efter att Erica hade varit och hälsat på där uppe. Har varit många skratt och surr, alltid lika roligt att umgås med dem. Sedan så har jag passat på att grilla, umgås med vänner och så har det varit kulturnatten och då var jag och tittade på Ericas lillebrors band som spelade. Så det har bara varit mycket trevligt på schemat under den här tiden och då har jag bara glömt bort att skriva vad som händer mig. Men jag ska bli bättre att komma ihåg att skriva. Hoppas bara att jag kan hålla det löftet med mitt minne det är bra med kort.

Nu så ska jag åka hem till Åsele och träffa familjen, sedan så fyller min systerson Alfred hela 9år. Herregud va tiden går fort, jag tyckte att det inte alls var så länge sedan har var en liten baby men det var ett tag sedan. Så jag ska passa på att gratta honom nu när jag åker hem och sedan så är det även skolavslutning på fredag och då ska jag dit och titta på syskonbarnen. Det är Alfred som går ut 2:an och så är det Theo som går ut förskolan och när jag kan så måste jag ju vara där och kolla på dem, är sjuk stolt moster till dessa två killar som har blivt så stora, undrar om jag börjar bli gammal nu haha.

Sedan bär det av hem till Umeå efter en helg i Åsele och så ska jag förhoppningsvis på ett riktigt roligt möte till veckan, som jag ska berätta mer om när jag har varit på det. Sedan så i slutet på veckan så åker Erica upp till Johan och ska vara borta i 3veckor och då sa jag se efter Mirabell. Det ser jag fram emot, tycker alltid att det är lika kul att få ta hand om Mirabell. Dock blir hon nog lite bortskämd av mig, men det måste jag ju ändå få göra när jag har chans. Så jag blir tillfällig kattägar i tre veckor och det ska bara bli roligt.

Nu ska jag ta mig ur soffan och sortera undan lite grejer och ska jag packa så jag har gjort det, så jag slipper göra det i morgon. Så lovar jag att efter helgen kommer en uppdatering av min helg i Åsele, lovar.   

  

Vilken härlig Söndag det har varit idag, Nu börjar jag känna av vår och sommar känslor på riktigt. Jag har riktigt längtat efter våren och så klart sommaren.Jjag är ingen vinter människa över huvudtaget, så jag tror att jag bor på lite fel ställe haha. Vinter har ju så klart sin charm men jag gillar helt klart sommaren bättre. Så nu längtar jag bara efter att sommaren ska vara här på riktigt med värmen och allt som hör sommaren till.

Idag så har jag varit och gjort naglarna och de blev jättefina. Jag brukar gå på crazy nails men den här gången blev det hos Annie på Nail Designe School. Hon gör super fina hand målade blommor på naglar och jag har sett dessa naglar på facebook och så har Erica visat mig på instagram. Så jag har altid velat ha sådana blommor på mina naglar. Jag har flera gånger funderat på det och Erica som går och gör sina naglar på Nail Design School. Har flera gånger sagt att jag måste göra det eftersom att jag så gärna velat ha sådana på mina naglar.

Så nu gjorde jag slag i saken och bokade en tid för att få dessa blommor . Så egentligen skulle jag ha gjort dem i Onsdags men det blev ombokt tills idag Söndag.

Klockan åtta väckte klockan mig hade nämligen tid klockan tio och jag är lite seg på morgonen. Så det var bäst at ställa klockan lite tidigare så jag tog mig upp och iväg. Nog var det lite segt i morse men jag tog mig ialla fall iväg, fast jag hade vaknat några gånger under natten av att jag hade drömt att jag hade försovit mig. Var lite lätt stressad varje gång jag vaknade och varje gång var jag på väg ur sängen för att springa och hoppa i kläderna och slänga i mig lite frukost men som tur tittade jag alla gånger på klockan och upptäckte att jag bara kunde sova vidare. Så när klockan ringde var jag lite extra seg och lite halvt förrvirrad var det klockan eller drömde jag igen. Men tillslut så var jag med och jag hann med den buss som jag skulle hinna med. Dock upptäckte jag att snurriga jag hade glömt att fylla på busskortet, ibland så tror jag att jag är nån annanstans  och bara glömmer sådana små saker som att fylla på mitt busskort. Tur för mig att de tar kort på bussen när jag har ett minne stort som en jordnöt.

Väl nere på stan så var det folktomt och lugnt märktes att det var Söndag. Gick till Annie och hon började med mina naglar. Tycker alltid det är lika trevligt att att få göra naglarna, är om en avslappningsstund för mig plus att jag får nya och fina naglar. Det är ju det bästa, man känner sig alltid lite gladare och extra fin om händerna när man just har varit och gjort naglar. Plus att denna gången så kännde jag mig extra glad och förväntasfull när jag skulle få blommor. Vi bestämde oss för att testa en annan gele eftersom jag har haft problem den sista tiden med att jag får sprickor. Så när jag berättade det för Annie så föreslog hon att vi skulle pröva en gele som heter Builder för att se om det kunde ha någon effekt och att jag inte skulle drabbas av sprickor. Så vi får se hur det går och jag hoppas att det hjälper. Sedan så skulle jag betsämma färg på blommorna och jag som brukar ha lite beslutångest när det gäller färger visste den här gången precis vilken färg jag ville ha, så jag höll tummarna för att hon hade den färgen och jag hade tur att hon hade det. Så blommorna blev i lila och vit och nder dem blev det glitter som glittrar så fint i solen plus att de framhäver blommorna bra. Så jag var riktigt nöjd när jag lämmnade slongen. Tack så jätte mycket Annie för de fina nagarna.

Efter salongen så fick jag ta en promenad till busstationen och fylla på busskortet och efter det så bar det av hem och väl hemma så blev det lite lunch och efter det så blev det att njuta av solen som så fint lyste ute. Så jag tog en bok och satt mig i solen och bara njöt en riktigt avslappnade Söndag med andra ord. Så jag har bara haft en lugn och avslappnad Söndag och jag passadee på att njuta av solen nu när den har återvänt på riktigt så skönt. Bara att få sitta och njuta i solen med solglasögon och en bra bok. En riktigt bra Söndag har det varit, hoppas bara att det är lika fint väder i morgon så man kan sitta ute i solen och läsa i morgon också. 

Jag och Bea har för ett tag sedan bestämt oss för att vi skulle åka i väg och ha en tjejhelg med surr, skratt och självklart lite shopping. Vårat val  föll på Ö-vik, Bea hade tidigare varit där och bott på ett trevligt hotell. Så hon föreslog  att vi skulle åka till just Ö-vik. Så sagt och gjort bokade vi hotell och tåg till Ö-vik första helgen i Maj. Tyckte att det lät som en bra start på våren att få shoppa lite grann. Sedan så höll vi tummarna för att tåget skulle gå, så att vi inte behövde åka buss. Det har ju varit lite si och så med tågavgångarna, så vi fick helt enkelt hålla tummarna att vi skulle få åka tåg.

Så i fredags så träffades vi först i stan och käkade lite lunch och så gjorde vi bort några ärenden innan vi begav oss till tågstationen och jag höll som sagt tummarna för att tåget skulle gå. För när jag mötte upp Bea i stan så hade hon sett att något tåg hade lite problem så det kunde hända att man satte in ersättningsbuss. Men som det såg ut när Bea hade kollat så gällde det inte vårat tåg uten ett senare tåg. Så när vi kom på stationen så kollade vi att vårat tåg verkligen gick och viken tur vi hade tåget skulle gå. Phu säger då jag, är en stor skillnad att få åka ett tåg om man jämför med att åka buss och självklart så går ju tåget fortare. Men det var ju ett tag tills tåget skulle avgå så vii fick vackert sätta oss och vänta. Men vi surrade och skrattade så tiden gick fort ändå. Så kvart i fem så lämnade vi Umeå och började våran resa till Ö-vik.

Strax före klockan sex så var vi framme i Ö-vik, så vi tog värkorna och promenerade till hotellet. Ush vad uppför det var när man skulle till hotellet med en tung väska eller så kan det ju vara så att jag är otränad. Jag kan tro att det är så det ligger till, måste nog träna lite extra för att få till flåset ordentligt. Efter att vi chekat in så gick vi till Max för att käka lite middag. Efter at vi ätit gick vi förbi Candy Corner. Där blev det lite godisshopping, fast jag blev lite vimmelkantig när jag kom in. Det fanns hur mycket som helst och jag blev nästan mätt innan jag hade köpt något plus att jag inte riktigt visste vad jagg skulle köpa, det fanns lite för mycket godis att väja på. Sedan så bar det av till hotellet för lite spel och surr.

Sedan på lördagen efter frukost så bar det av till Cubus och shoppandet började. Blev tre par byxor på Cubus för min del, min byxgaderob börjar på att vara lite sliten och dax att slänga lite. Sedan så blev det ett par solglasögon för min del och även där ska jag släng mina gamla repiga. Det blev ganska mycket shopping  men nu har jag fyllt min shopping kvot för ett tag framöver. Det var dock ingen onödig shopping utan saker som jag behövde, så nu ska jag bara rensa ut lite som bara tar upp plats och är slitet. Så det var en ttrevlig dag med mycket spring. Så jag kan lova att jag var trött där på eftermiddagen och min rygg sa ifrån riktigt ordentligt. Känndes att den inte är sitt gammla jag, så jag fck gå til hotellet och lägga mig och vila en stund innan vi skulle gå och äta middag. Efter en vilo stund så drog vi i väg och käkade middag och det var en god mddag. Jag åt en laxsallad och Bea åt planka och det var super gott. Det enda som jag tänkte på var att restaurangen måste ha fått extra pris på fänkål, för de hade med det i alla rätter och det var inga små mängder fänkål man fick utan det var mycket fänkål. Jag är inte riktigt förtjust i fänkål så jag var inte överlycklig över denna grönsak i min sallad men jag kunde ju peta bort den så det var lugnt. Sedan så bar det av på hotellet för lite spl och surr, men vi var båda ganska trött och mör efter att spungit på stan så det blev en perfekt avslutning på kvällen.

På söndagen tog vi det bara lugnt och tog sovmorgon och sedan efter att vi chekat ut så gjorde vi några små ärenden och så tog vi en promenad i det fina vädret  och nöjt av den härliga solen. Sedan vid kvart över fem så rullade vi mot Umeå igen och sttrax efter klockan sex var jag tillbaka i Umeå. Tack för en trevlig helg Bea. Så då var det bara att åka hem och packa om, för den här veckan har jag blivit kattmatte. Erica är och hälsar på Johan och då passar jag på att vara kattvakt til Mirabell. Kan säga att jag blev varmt välkommnad av Mirabell, är riktigt kul att få vara med  henne en hel vecka. Så det ska bli en trevlig vecka då jag får umgås med lilla Mirabell.