bittemii.blogg.se

I lördags så var jag som sagt iväg på interjuv och filminspelning. Gud va jag var nervös, hade svårt att få någon bra sömn på fredagsnatten. Men som tur så peppade både mamma och Erica mig innan jag skulle iväg och göra det.

Men på lördags morgonen så vaknade jag med en huvudvärk så det känndes som att mitt huvud var som ett vakum. Men jag drog mig in i duschen och sedan så skulle jag bestämma mig för vad jag skulle ha på mig. De sa att de helst inte ville att man skulle ha kläder som var för små mönstrat och så ville de helst att man skulle undvika höst och vinter färger. Så mitt val föll på på mörkblå tunika och svarta byxor till det och kan säga att det tog lite tid att betämma sig. Fast det finns en del kläder i min gaderob så när jag ska göra något speciellt så känns det som att jag inte alls har några kläder som passar till det speciella tillfället. Så tog ett tag ianna jag och mamma kunde ta oss in på stan för att käka lunch och göra lite ärenden. 

För min del blev det en vit  tröja och linnen i blått och grönt och ett prickigt på H&M och så hittade jag en super fin tunika på Indiska som är ljusgul med svarta rosor på och sist men inte minst så blev det ett par svarta skor. Sedan så shoppade mamma lite grann också. Efter shoppingen så blev det lunch på Mat och Prat, jag åt en jätte god sallad med räkor i. Har precis hittat Mat och Prat men jag tror att det kommer att bli ett riktigt favorit ställe. De har super god mat där.

efter lunchen så åkte vi hem för att jag skulle lämna av grejerna och ta det lugnt ett litet tag iannan jag åkte iväg till interjuven. Då när vi kom hem så började jag känna att det började pirra i magen och nervositeten började komma krypande. men starx efter tre så tog jag busen in mot stan igen, jag var inte riktig säker på vart det var någonstan jag skulle vara men hittade fortare än jag trodde. Så jag fick gå en liten promenad dels för att lugna nerverna och dels för att jag var lite tidig. Jag var framme vid kvart över tre och jag hade tid klockan fyra. Så passade på att ta en promenad i det soliga vädret.

Så strax före fyra så klev jag in genom dörren och nerverna var i halsen. Men jag tog ett djup andetag och lovade mig själv att det skulle gå hur bra som helst. Jag fick vänta ett litet tag eftersom de var inte riktig färdiga med personen som var före mig och när de var färdiga med den interjuven ville kameramannen och han som interjuvade ta lite luft eftersom de hade varit igång och filmat länge. Så jag fick hålla mig till tåls lite extra. Men under tiden de tog lite luft, så fick jag prata med en kvinna som var med och jobbade med dessa interjuver. Hon beskrev vad som skulle hända under inspelningen och vad filmen skullle användas till. Så det gjorde att man blev lite lugnare och det känndes lite bättre efter att ha pratat med henne.

Så när kameramannen och lillen som skulle ställa frågorna kom till baka så gick vi iväg för att börja spela in interjuven. Fast jag var nervös så gick det bra, vi fick bara avbryta en gång och det var precis iannan slutet på interjuven. För då hade jag pratat så mycket så att rösten inte ville vara med något mer, så jag fick avbryta och dricka lite vatten så att min röst skulle komma tillbaka och så att jag kunde prata i slutet av interjuven. Istället för att använda mig av teckenspråk, jag tror inte att interjuven skulle sluta så bra om jag tappat rösten och börjat använda händerna för att få fram vad jag ville ha sagt.

När de hade avslutat filmningen så sa de att de tyckte att det var bra det jag hade berättat och att det hade gått bra med filmningen. De hade fått fram det de ville ha fram med interjuven och de var nöjda så det kändes skönt att höra. Just nu är jag mer taggad än någonsin på att åka runt och berätta min historia För det skulle om inte annat ge mig stor glädje att få berätta om det jag har varit med om och så kan det hjälpa någon annan. Det skulle kännas super kul om jag skulle kunna göra verklighet av min dröm att få föreläsa och hjälpa andra. Så jag är oerhört glad att jag vågade göra den här interjuven. Så tack så mycket Erica för att du peppade mig så att våga göra det här och att du trodde att jag skulle klara det.   

För ett tag sedan så fick jag hem den lokala diabetestidningen, är med i diabetesförbundet i Umeå. Med tidningen så följde det med en lapp om att svenska diabetesförbundet skulle komma till Umeå och göra intervjuer och filma hur livet med diabetes är. De sökte personer med diabetes eller anhöriga till diabetiker som ville ställa upp och bli interjuvade och den interjuven skulle handla om hur livet med diabetes kan se ut.

Jag tyckte att detta lär intressant och jag har alltid velat berättat om hur livet kan se ut med diabetes. Jag har i perioder haft svårt att accepterat min diabetes och detta har haft följder för mig. I dessa perioder så har jag bemötts olika allt från människor som har velat förstå varför jag har haft så svårt med min acceptans när det gäller diabetesen. Andra som jag har mött har menat att jag bara ska skärpa mig och acceptera läget, för att leva med diabetes idag är ingenting mot vad det var förr i tiden. Idag är ju diabetes vården så långt fram och man får sådan fin hjälp med sjukdomen. Så jag ska bara vara tyst och acceptera läget som det såg ut. Jag håller med om att både vården är bättre idag och sjukdomen är inte lika svår att leva med idag som det var förr i tiden. Men just då jag kände att diabetesen bara var ett straff och att allt bara var pyton, så brydde jag mig inte om att det är lättare idag att leva med diabetes och jag var inte det minsta glad över att man lätt idag att få hjälp.

Som sagt så har min väg med diabetesen var lång och krokig, jag har i år levet med diabetesen i 17år och idag så har jag en helt annan inställning mot vad jag hade i tonåren. Jag kan inte helt säga att jag har accepterat min sjukdom men jag är kompis med den nu brukar jag säga. Jag hjälper den på bästa sätt och den ställer inte till problem för mig, det är så jag ser på situationen idag. Jag har mdagar i dag också då jag bara tycker att diabetesen är ett straff från helvetet som jag måste leva med. Men jag kan idag ändå se att allt är inte åt helvetet och det faktiskt går att leva helt normalt än fast man är drabbad av diabetesen. Så jag kan tillåta mig själv att ha en depp dag då jag inte kollar blodsockret mer än på morgonen och på kvällen och jag kanske äter lite mer onyttig än vad jag ska.  Men så dagen efter så är jag inte deppig och på dåligt humör utan då är jag tillbaka på banan och kollar blodsockret och äter bättre.

Jag tror att jag aldrig helt kommer att acceptera men jag kan ändå idag se med helt andra ögon på sjukdomen och jag har insett att det bästa är att jag tar hand om mig själv och lever ett så nyttigft liv lsom möjligt. Detta för att min kropp ska hålla längre och att jag ska minska risken för att  drabbas av följd sjukdomar som kan följa i spåren av diabetesen när man har haft sjukdomen i flera år. Så nu kan jag ändå känna att det äör jobbigt men ändå kan jag ta mig vidare utan att fastna i det negativa. Sjukdomen kommer alltid att finnas vid min sida och jag ska göra det bästa av det och inte låta det hindra mig i livet.

Men som sagt i tonåren så levde jag loppan med min sjukdom och detta fick följder för mig och när jag var sjutton år så åkte jag in akut på sjukhuset med aldellens för högt blodsocker, så pass högt så att det var farligt för mig, så jag blev inlagd på sjukhus ett tag och där försökte de prata förstånd med mig och tala om hur farligt det vara att missköta sig. Men just då var jag både rädd och ledsen. Jag var både less och rädd för min sjukdom. För det kändes hela tiden som att jag var annorlunda och att jag hela tiden skulle tänka på min diabetes innan jag skulle göra något. Så jag var inte riktigt mottaglig för vad de sa till mig plus att de känndes som att de bara stod där med pekpinnar och talade om hur dålig jag var som inte skötte mig. De frågade aldrig mig varför jag inte skötte mig om det fann någon anledning till att jag totalt slog bakut och misskötte mig. Om de kunde på något sätt hjälpa mig att förstå min diabetse bättre istäööet för att skälla på mig. För det var så som jag uppfattade det när det bara bombaderade mig genom att tala om att jag gjorde fel och jag skulle förbättra mig. Jag hade velat att de ahade försökt komma bakom varför jag inte skötte mig och tagit tag i problemet därifrån. För det kändes just då som jag var så ensam med diabetesen och att de på sjukhuset inte förstod mig, för de var inte i samma situation som jag. Jag hade önskat att de fanns yngre personer som hade diabetes som man har kunnat få prata med och de har kunnat dela med siug av sina erfarenheter och berätta hur de har tacklat olika problem som dykt upp i vardagen med diabetesen. Fått höra hur deras vardag hade sett ut, för då tror jag att jag har kunnat se på hela situationen på ett annat sätt och jag har kunnat haft det lättare att se positivare på allt. Kunnat få höra att jag inte var ensam och att man inte är konstig bara för att man tycker det är orättvist och jobbigt med diabetesen. En annan ung person med diabetes har kunna få mig på andra tankar då det gällde diabetesen tror jag, istället för att bara tala om för mig att jag var oansvarig och jag skulle bara börja sköta mig.

Så när jag hade kommit till att jag ser annorlunda på diabetesen och min situation så började jag fundera på att dela med mig av min historia och vad jag har varit med om och hur jag har upplevt det, just för andra med diabetes eller någon kompis eller anhörig till en person med diabetes att de kan få känna att det är fler som har gått igenom tuffa perioder och att det löser sig bara man kan komma frram till hur man vill ha det i sitt liv med diabetesen. Att man som diabetiker inte är ensam när det jobbigt utan de flesta har sådana perioder och det går att få ut något av det. Att man kan få lite tips och ideer av mig och även känna stöd, man kan inte alltid vara på topp så är det bara. Det finns inte inte en enda människa som alltid är på topp, så är det bara och alla kan ha en dålig dag. Man får bara inte stanna där. Så min dröm är som sagt min dröm är att få börja fara runt och berätta min historia och hjälpa andra med diabetes och kompisar, anhöriga till dem med diabetes.

Så nu när jag fick hem lappen så kännde jag, detta är ett gyllende tillfälle att börja förverkliga min dröm. Så jag bestämde mig för att anmäla, ivrigt påhejad av Erica som vet om min dröm. Men jag hörde inget så jag trodde att jag inte hade kommit med. Men idag när jag satt på bussen ringde de upp och frågade om jag fortfarande var intresserad av att vara med. Det var jag fortfarande och då blev det bestämt att på lördag klockan fyra ska jag bli interjuvad framför en kamera. Om hur mitt liv med diabetesen ser ut, så det ska bli spännade. De ska sedan klippa ihop alla interjuver och så ska de användas till bla som informationsmaterial och de ska upp på internet. Så det ska bli spännande och nu börjar bli lite nervös. Men det är nog inget mot vad jag kommer att vara på lördag men detv ska nog gå bara bra. Det är ju en början på att förverkliga min dröm, så vem vet jag kankse kan göra verklighetav min dröm. Så efter lördag kommer en uppdatering om hur det har gått för mig på min interjuv.    

Ja nu var det söndag igen och skäms på mig. Har inte tagit mig i kragen och skrivit i veckan som jag hade tänkt göra. Men får väl skylla på min nacke och rygg som bestämt sig för att ha en vecka med smärta som bara den. Ryggen är jag van vid att den gör ont men när jag vaknade i torsdags så hade jag ordentligt med nackspärr. Inte speciellt roligt tyckte jag, men det brydde sig inte nackspärren om. Jag hade förväntat mig att jag skulle ha träningsvärk men icke. Den har lyst med sin frånvaro och jag skulle mycket hellre haft ordentligt med träningsvärk. För då har det ju kännts att jag har tränat i alla fall.

För träningen har jag kommit i gång med och det känns ju roligt. Jag kör med intervall träning måndag och torsdag och det kör jag tillsammans med Erica. På onsdagar så kör jag konditionsträning på gym med Bea. Så jag hade trott att träningsvärken skulle komma men har inte haft så mycket av den vara och på ett sätt är väl det skönt. Men på ett sätt så vill jag ju känna av träningsvärken, då vet jag ju att jag har tränat. Men jag ska väl inte ropa hej än, träningsvärken kan ju komma veckan som kommer och då kan den ju vara uta bara den. Men veckan som har gått så blev det bara en gång intervallträning och en pass på gymmet.Eftersom att i torsdags så var nacken åt helsike och jag blev yr om jag rörde på nacken allt för mycket. Så det blev att ta det lite lugnare och ha värmekudde på nacken och hoppas att det skulle släppa.

Så när jag vaknade så tänkte jag bara att leta frm vetekudden och lägga på nacken. Men än vart jag letatde så hittade jag den inte, jag har förlagt den någonstan och mitt minne har svikit mig och jag kan bara inte komma ihåg vart jag har gömmt den. Men som tur var så hade Erica en som jag fick låna så att jag kunde ge nacken lite extra värme. Som tur var så hjälpte värmen mig lte och på fredagen kändes nacken bättre och jag slapp den mesta värken.

Så i Fredags så åkte jag till Erica och vi tog en promenad till affären och där passade jag på att handla. Jag skulle nämligen laga västerbottesost biffar till mddag som tack för att jag fick låna värmekudden och så stod Erica ut med mitt gnällade på torsdagen. Så jag kände att jag ville laga lite mat som tack, så det blev just biffar. Det gick bara bra att laga biffarna, blev dock en liten sen middag eftersom att jag var lte seg på att ta mig till Erica. 

Så efter middagen så satt vi och surrade och skrattade. Märktes att jag var lite extra trött för där på kvällen drabbades jag av ett skratt anfall och skrattde så att tillslut så rann tårarna på mig och jag hade ont i magen av allt mitt skrattande. Så blev en ganska tidig hem färd för min del och det behövdes kan jag då säga, somande så fort huvudet nuddade kudden.

I lördags hade jag och Erica tänk att vi skulle grilla men vädret ville annorlunda. Det blåste som bara den och då bestämde vi oss för vara inomhus istället, så jag tog fram min grillpanna istället. För i fjol så tänkte vi att vi skulle trotsa vädret och grilla fast det blåste. Det gick så där, den gången kom min hyresvärd ut och hjälpte oss tillslut för att vi skulle få någon fart på grillen och få oss någon mat. Så nu sköt vi upp grillandet tills att det inte blåser så mycket.

Men det blev lycka ändå blev god kyckling med ris och sallad till. Sedan blev det film och surr till det att Erica åke hem. Tack för en trevlig kväll Erica.

Så blev det söndag igen och idag så ahr jag bara tvättat och dragit fötterna efter mig. Blev ett litet träningspass med hjälp av wii. Som en liten kompesation för att jag missade passet i torsdags. Så nu ska jag ta hand om den sista tvätten och så ska jag bara ta det lugnt innan sängen kallar. Så lovar jag att nu ska jag bli bättre på att uppdater här och inte lata mig.  

Jaha då var det redan söndag igen, gud va helgerna och veckorna för den delen bara springer iväg. Jag minns att min mormor brukade säga vänta bara tills du blir äldre då kommer tiden bara att springa fram och du kommer inte att förstå hur tiden kan gå så fort. De gånger jag klagade på att tiden bara sega sig fram och just då när mormor sa det så trodde jag bara att hon hittade på men hon hade så himla rätt, min kloka mormor och jag önskar att hon fanns med mig idag så jag har kunnat tala om det för henne.

Men som sagt tiden bara springer iväg tycker jag och det händer alltid någonting. Som sagt så blev jag ju av med pengar i veckan och i fredags bar det av på polisstationen för att anmäla det hela. Dock var jag ganska seg och trött. Hade svårt att komma ner i varv i Torsdags när jag kom hem och så gick jag igenom min historik på banken bara för att kolla längre bak i tiden, så att det inte har försvunnit pengar tidigare som jag inte har märkt. Men som tur var så hade det inte gjort det så jag kunde andas ut över det i allla fall. Men kunde ändå inte somna tror jag hade lite extra adrenalin i kroppen som låg och pyrde. Så jag somnade vid tre-halv fyra tiden. Vaknade vid sex tiden av för lågt blodsocker och så gick jag och lade mig igen och vaknade strax före nio av telefonen. Det gjorde dock inget jag hade ändå ställt klockan på nio så den skulle ändå ha ring vilken sekund som helst ändå. Så som sagt segade mig upp där vid nio och käkade lite och sedan så tog jag bussen till polisstationen. Såp fick jag det ur världen och än fast det var jag som skulle anmäla en sak så kändes det lite hemskt att sitta där och vänta på att bli uppropad och få gå in till den som skulle ta min anmälan. Men det gick bara bra och de sa att den här typen av bedrägeri som jag har blivit utsatt för är så kallat datorbedrägeri och är ganska vanligt och de får ta emot ganska många sådana anmälningar.

Efter ärendet på polisen så drog jag ner på stan för att köpa en present och fixa lite goare lunch till mig, tyckte att jag behövde det efter en natt med kass sömn. Så blev en skagen macka från Cafe Station och presenten blev inhandlad och sedan tog första bästa buss hem. Jag var ganska trött och huvudvärken började komma krypande så sakteliga. Så när jag kom hem blev det att äta och sedan så blev det huvudvärkstablett och sängen för min del. Hela Fredagen förflöt i ett ganska lugnt tempo när jag hade tagit mig upp ur sängen och även Lördagen blev också i softandets tecken. Lite tvättande och så såg jag mordkomissionen som jag har lånat av en kompis. Så vid middags tid så ringde Erica och talade om att födelsedagsbarnet Evelina skulle fira sin födelsedag i Sävar på Söndagen, så jag skulle få åka med Erica och Johan till Sävar på Söndag.

Så idag tog jag mig upp i en bra tid, skulle hinna med att handla lite små saker innan jag skulle åka till Erica. Så vid  åtta plingade klockan och jag tog mig upp käkade lite och så bar det av till affären för att fixa ett grattis kort och inhandla lite annat som jag hade slut på hemma. När jag kom hem så var det bara att fixa lunch och så fixa till mig själv. Sedan bar det av till Erica och när jag kom dit så höll de på att baka en tårta och oj vad fin tårtan blev. Johan är en riktig kontnär när det gäller att dekorera tårtor.

Efter tårtbak och ihop plockning så tog vi oss iväg till Sävar och där väntade födelsedagsbarnet. Blev ett super trevligt kalas med mycket kakor och tårtor och presenter. Blev även bjuden på taco middag av Ericas pappa och det var riktigt gott, var ett bra tag sedan jag åt tacos kan jag då säga.

Så har varit en super trevlig dag och ett stort Grattis till Evelina. Så nu ska jag ta och ta en lugn kväll och surra med Erica innan jag ska vidare hem till mig.

igår kväll när jag var in på min banksida och kollade saldot, så upptäckte jag att ett företag som jag inte hade en aning om vilka de var och de hade dragit pengar från mig. Jag börjar fundera om jag hade köpt något på stan eller på nätet som kostade nästan 700kr. Men jag kunde verkligen inte påminna mig att jag skulle ha gjort något sådant, så jag började undra vad i fanken detta är. Googlade själva företaget  men hittade inte så mycket om det, så jag bestämmde att ringa banken idag (Torsdag).

Så sagt och gjort efter att jag hade varit en sväng på sjukhuset, så ringde jag upp min personliga bankman. Hon började fråga mig om jag var säker på att jag inte hade köpt eller skrivit på något för ett köp. Jag hade verkligen tänkt mig igenom allt jag hade köpt de sista veckorna och gått igenom alla köp som sagt, så nej jag hade verkligen inte varit i kontakt med företag och ännu mindre köpt något av dem. Hos banken så såg det först ut som att köpet hade skett på tisdagen och den dagen så var jag bara hemma och städade, så var inte städmoppen en försäljare så hade jag då inte träffat någon försäljare. Det enda som jag gjorde på tisdagen var att jag och Erica som kom hälsade på kvällen var och storhandlade på kvantum, men de såg jag att de hade dragit eftersom då stod det ju kvantum.

Så den på banken ringde till sina kort killar som kan ta reda på lite mer om olika företag och så. De såg att köpet skulle ha skett på Måndags kvällen kvart över åtta och att de hade skett med mitt kort och att jag skulle ha skrivit under. Men jag hade absolut inte gjort något köp, för det skulle i så fall ha skett under tiden jag var ute och intervall tränade med Erica och om inte Erica i hemlighet har blivit försäljare så träffade jag ingen annan. Plus att killarna på banken inte riktigt kunde se vad företaget var för något, bara att det skulle ligga i Stockholm. Det var lite diffust såg först ut som försäkringbranchen eller ett företag inom taxfree branchen. Så bank killarna tyckte att det verkade mysko och de sa att min personliga bankman att kortet skulle spärras på en gång eftersom allt verkade mystiskt. Så jag snabbade mig att ta ut lite penga så att jag klarar mig tills mitt nya kort kommer. Sedan så spärrade hon på banken kortet, så nu finns inte mitt kort längre. Sedan så för att jag skulle få tillbaka pengarna med hjälp från banken så måste jag göra en polisanmälan. Så i morgon så ska jag göra den anmälan och få det ur världen, så jag kan få igen pengarna. jag kunde tyvärr inte göra det i eftermiddags för att jag hade en tid för ett möte som jag inte kunde boka om de på banken sa att det inte skulle spela någon roll. Så i morgon ska jag göra anmälan.

Jag kan då säga att jag är i någon typ av chock, fattar inte riktigt att någon har tagit pengar från mig. tagit mina pengar som jag har tjänat ihop till. Blir både arg och ledsen att någon har tagit pengar av mig. Varför gör man så mot andra människor, de som sitter och håller på med att kapa folks kort, fixar fram andras koder mm. Ett tips till sådana är att skaffa ett seriöst jobb där ni tjänar ihop era pengar istället för att ta andra människors pengar. Har inte dessa människor lärt sig att man inte ska ta andras saker utan att fråga först. Speciellt att ta andras pengar är som sagt inte speciellt snällt överhuvudtaget. jag känner just nu bara en stor ilska mot dessa och jag hoppas att de inte ska hända andra människor blir av med pengar pga av blufföretag och liknande. Vill bara att dessa ska stoppas är som sagt inte ok att luras och ta andra människors pengar så det så. Skärpning ni som sitter och håller på med att lura av andra människor deras pengar skäms på er är det enda jag kan säga till er. Skaffa er hederliga jobb istället för att jäklas med andra människor. Så det så, fy för sådana människor som luras.

Japp då var det måndag igen och helgen har bara susat förbi igen. Hade en trevlig helg med besök av Erica på fredagen och vi käkade, surrade så klart och skrattde en massa som det brukar låta då vi träffas. På lördagen så så så skulle Bea, Erica och Emma komma förbi på fika och jag hade tänk hinna med lite bakning men det blev den lätta vägen och jag gick på kvantum och inhandlade lite kakor och så behövde jag handla choklad som jag skulle ha till efterätten på kvällen.

Så när jag kom hem efter kvantum besöket så passade jag på att göra efterätten till kvällen, en vit choklad mousse. Jag blev inte helt nöjd med den,eftersom den blev lite grynig och jag tror det beror på att jag råkade vispa grädden för hårt. Sedan så passade jag på att hinna med lite små grejer innan mina gäster skulle dyka upp. Vid två tiden så dök alla upp och det blev fika surr och spel. En super trevlig eftermiddag och vid halv fem tiden så åkte Bea hem till sin pojkvän. Erica och Emma skulle stanna och äta middag, det som stod på menyn var kycklingtacogratäng och så vitchoklad mousse med jordgubbar till efterätt. Sedan så blev det surrande och skrattande för hela slanten hela kvällen. Det lät som ett helt hönshus tror jag om någon utanför hade öppnat dörren hemma hos mig, men det är ju bara som det ska vara. Söndagen innebar tvättning och så mordkomissionen maraton, en lugn söndag som jag spenderade med att sprinnga mellan tvättmaskinen och soffan. En bra uppladdning inför måndagen och det behövdes en lugn dag.

Så åter till idag, min dag började ganska lugnt lite små plock. På eftermiddagen skulle jag ha ett möte och därefter skulle jag hem och hämta träningsväskan. Här skulle nämligen intervall tränas och jag både gruvade och längtade lite. Första passet med intervall träning prövade jag på förra veckan och nu så skulle jag köra det andra passet. Den här gången hade jag ialla fall fått mina träningskläder så det känndes lite peppande. Så efter mötet sagt och gjort så drog jag hem och hämtade träningsväskan, maten och så tog jag bussen till min "pt"(Erica). Så när jag kom fram så blev det först att fixa till maten till mig, Erica äter just nu nutrilett så hon dricker ju bara shakes. Dock var jag lite taskig mot henne, hennes första dag med nutrilett och jag kommer med mina hemmagjorda köttbullar i min matlåda. Så när jag värmde upp dem så luktade det köttbullar i hela lägenheten, inte snällt men hon förlät mig som tur var.

Men efter maten så skulle vi ut och intervall träna hde vi tänkt, men Ericas huvud bankade på och kroppen känndes sliten. Så vi bestämde att hon skulle få agera min"pt" under våran runda. Så sagt och gjort jag bytte om till träningskläder och så drog vi iväg, jag blev lite smurf då både min träningskofta, linne och skor går i blått. Erica sporrade och peppade mig att jogga i 2minuter och det gick bara bra. Hon är en riktigt hård tränare, nä då hon fick stoppa mig ibalnd så jag inte drog iväg och gjorde för mycket på en gång. Hon påminde mig lite om hur vi har pratat om hur vi skulle lägga upp intervall träningen, jag skulle helst bara vilja att min ben sprang på som ingenting, så jag behöver små kom ihåg under själva träningen att inte dra iväg allt för mycket. Så jag hade en mycket bra "pt" som peppade och påminde mig när jag behövde. Så jag tog mig igenom den rundan vi hade satt upp och efteråt så känndes det riktig bra att jag hade orkat ändå, fast jag var tveksam från början. Så när vi kom tillbaka och jag fick sjunka ner i soffan och dricka lite vatten så känndes det super bra. 

Jag och Erica harv tänk att vi ska köra intervall träning 2ggr i veckan. Så på torsdag ska vi köra igen och på onsdag ska jag köra en pass på gymmet med Bea. Så får se hur jag känner mig på fredag, men när träningsvärken kommer så vet man ialla fall att man har rört på sig. 

Så nu ska sjunka ner lite mer i soffan och glo lite på tv innan det är dax att ta bussen hem. så fler uppdateringar om hur träningen går kommer.   

I fredags var jag upp sjukhuset igen för att träffa min diabetssköterska och dietist. De håller nu som sagt mer koll på mig eftersom att mitt kära blodocker är mycket bättre nu än det har varit på ett tag. Så nu håller de på att lära mig hur jag ska tänka när man ska ge insulindoser till maten och hur de ska lägga den basaladosen under dygnet. Den basala dosen är det som pumpen är inställd ge mig under hela dygnen. Pumpen är konstruerad så att den ska ge mig små mängder med insulin i timmen hela dygnet. Den basaldosen ska vara grunden sedan ska jag när jag äter ge mig själv mer insulin så att det finns tilräckligt med insulin i kroppen. Så när man äter ska man titta på mängden mat och så ska man kolla hur mycket kolhydrater det finns i portionen på ett ungefär. Det är nämligen kolhydraterna som höjer blodsockret, så min dietist håller på att lära mig hur jag ska tänka och räkna kolhydrater. Det tycker jag super svårt har inte tänkt så tidgare riktigt, när jag fick diabetes så var mycket av fokusen på fett. Så det är det har jag har haft i mittt huvud hela tiden och det har resulterat i att jag har ibland varit lite för generös med insulinet och då har jag istället fått för lågblodsocker, för då har det funnit för mycket insuin i kroppen.

Så ibland har det kännts som att jag bara vill ge upp allt för att jag inte har fattat. Kännts som om de har pratat greskiska och jag inte har haft tillgång till en ordbok. Så det har varit lite frutrerande och har det varit för ett par år sedan så har jag bara gett upp och slutat. Men nu så har jag gett mig skjutton på att det ska fungera och tillslut så ska jag fatta och det spelar ingen roll hur länge det tar för mig att fatta det.

Men så ska jag även lära mig nu när jag har börjat så smått att träna hur jag då ska göra med pumpen och inslunet och mat. Det är också något att tänka på, så det tyckte att jag skulle föra lite träningsdagbok där jag skrev vilken aktivitet jag hadde utfört, hur läng jag höll på med aktiviteten och vad blodsockret var innan och hur det var efter. Eftersom att jag nu ligger ganska pressat i blodsockret, det menas alltså att jag ligger mer åt det låga hållet,  jag ligger många gånger på 4 och när det sjuker under 4 mot 3 så blir det för lågt. Så om jag dår är iväg och tränar och ligger åt det låga hållet från början att då blir för låg av att träna, så då vill de att jag ska testa att om jag ligger för lågt så ska jag äta eller dricka något med lite socker i och se om det kan hjälpa mig att hålla blodsockret i schak medans jag tränar eller så vill de att jag ska ta bort pumpen och stoppa den under tiden när jag tränar och så efter det jag har tränat så ska jag ta på den och sätta igången den igen och sedan äta tex en banan och bara ta  en enhet med insulin. Så man kan se om det är lösningen, för att det är inge kul för mig om jag ska få för lågt blodsocker när jag träna. För jag blir dåsig och seg och känns som jag gör allt i slow motion och så blir min energi nivå i botten så då måste jg avbryta träningen och det känns inge roligt alls. Så det är en himla massa nu som jag ska tänka på.

Både när det gäller maten och insulidoserna till maten. Även där ska jag föra dagbok över vad jag äter och hur mycket kolhydrater det finns i det, som tur har jag fått en guide där det står de vanliga livsmedlen och lite maträtter och hur mycket kolhydrater de innehåller. I matdagbokken ska jag även skriva vilka doser jag tar till maten och blodsockter före maten och efter maten och sedan ska jag och min dietist kolla igenom om jag har tänkt rätt med mängden insulin till just den maträtten. Man har hittat rätt dos med insulin till maten när blodsockret inte förändrar sig så mycket utan det står stilla, då har man prickat in en bra dos till den maträtten. Känns som att det är lite krångligt förklarat men är lite svårt att beskriva på ett bra sätt. 

Sedan så har jag ju även haft den kontenuerliga blodockermätningen här för ett tag sedan och det gick bara fint det. Hade ett ganska jämt och fint blodsocker under dygnet tyckte sköterskan, det enda var att jag hade lite för många låga värden och då speciellt på natten. Den här kontenuerliga mätaren som var kopplad till pumpen var inställd på att pipa om blodsockret om det sjönk under 3,9 eller om det blev högre än 13,0. Den larmade bara en gång att mitt blodsocker hade stigit över 13,0 men den larmade flera gånger att det var under 3,9. Så jag höll på bli helt tokig till slut känndes som att det bara var under 3,9 hela tiden. Speciellt jobbigt var det på natten när man blev väckt flera gånger för att blodsockret var för lågt, blev ingen bra sömn dessa nätter för att om den inte larmade så drömde jag att den gjorde det i alla fall och så vaknade jag ändå. Så efter veckan med kontenuerlig mätning så hade jag lite lätt sömnbrist, så första kvällen utan kontenuerliga mätningen den sov jag som en stock. Men sköterskan var nöjd förutom just de lite för många låga blodsocker värdena. Men mitt långtids socker som de även gjorde en koll av hade blivit mycket bättre. Långtids sockret är en koll av medelvärdet av mitt blodsocker under 4-6 veckor bak i tiden. Det hde som sagt alltid velat ligga lite högt för mig men nu hade sjunkit rejält. Det låg nu på ca 6,7 och tidigre låg det på 8,9. Så det var en stor förbättring för mig nu och det känndes riktigt roligt för mig. Roligt att det äntligen syns att jag försöker hålla diabetesen under kontroll

Nu när jag träffade min sköterska så ville hon att jag nu igen skulle ha en till kontenuerlig mätning. Denna gången ska jag ha den i 2 veckor för att man ska se hur det nu går för mig då jag har börjat träna och lära mig mer om kolhydrater i maten. Om det kan hjälpa mig att hålla blodsockret i ännu mer rätt och att jag slipper de låga värdena. Om jag kanske kan ha så lite svängninag som sagt i blodsockret. Så inte nästa vecka utan veckan där på så ska jag till sköterska och hon ska koppla på mig en sådan där mätare igen och så ska jag träffa henne igen efter en vecka och vi ska tanka ur värdena ur pumpen och kolla på dem och så ska jag även efter det fortsätta en till vecka efter det med den kontenuerliga mätningen.

Det ska bli spännande att se hur det går denna gången för mig, om jag denna gången får sova ordentligt på natten annars så blir det nog två långa och jobbiga veckor. Men jag hoppas att det inte blir så många låga värden utan att blodsockret ligger ganska jämt.

Så just nu med diabetesen är det massor och det känns roligt att jag ändå har börjat fatta hur jag ska tänka. Men vissa dagar så det bara pest och ush, vill inte alls ha diabetes och behöva tänka på mat och insulindoser och blodsocker. Men det brukar gå över efter ett tags surande från min sida och jag kollar ändå blodsockret fast det är under lite protest från min hjärna dessa dagar. Men det brukar aldrig hålla i sig länge utan jag glömmer bort det jobbig efter ett tag då jag håller på med något annat. Så det här ska nog gå som en dans med träning, kolhydrater, blodsocker, insulindoser och kontenuerliga mätningar av blodsockret. Kommer mer uppdatering här om hur det går med allt.

Jag kom som sagt tillbaka till Umeå på tisdags kvällen och på Onsdagen körde jag  gång i full fart. Började dagen med att åka till sjukhuset och smärtrehab. Skulle som vanligt ha min bildterapi och sedan skulle jag träffa sjukgymnast och träna lite och få tips på lite övningar som jag kan göra för att stärka mitt ben och min rygg. Så jag spenderade min förmiddag på smärtrehab. Sedan så skulle jag träffa Bea på stan för att äta lunch och för att fixa lite skor och lite andra saker. Så efter det att jag var klar på sjukhuset så åkte jag ner på stan och mötte upp Bea. Vi bestämde oss för att äta lunch på Cafe station, så för min del blev det västerbottensost paj med skagenröra. Mycket gott och efter lunchen så drog vi iväg till löplabbet, där skulle jag testa ut skor. Ett par som jag ska ha för att vara ute och gå och jogga i, ska nämligen börja jogga dels för att få upp min kondition men även för att stärka ryggen och benen. Det är lång väg till att jag joggar några längre sträckor, just nu så är det i början och det är en kort sträcka med intervall träning två gånger i veckan nu i början som gäller. Har dock kört mitt första pass igår men min plan är somsagt att två gånger i veckan en kortare sträcka. Men sedan behövde jag även ett par skor till och det för att kunna ha för träning inne. Här ska nämligen börja tränas, dels för att jag behöver det för min kropp ska bli bättre efter skadan och dels för at min kondis ska bli bättre. För under den här tiden som jag har varit sjukskriven och haft problem med min rygg och ben så har jag inte haft ork eller kunnat träna som jag har vilja kunna. Så nu när mitt ben och fot är på väg tillbaka, så måste jag börja på träna för att träna tillbaka styrka och bygga upp muskler i min rygg och ben. Så nu ska jag verkligen tag i detta så att det blir bättre för min kropp och hälsa. Även min diabetes mår bra av att man håller sig aktiv med träning så det är inte bara en sak utan det blir så positivt för hela mig och min hälsa.Även under denna tid då jag inte har kunna vara så aktiv som jag skulle ha önska har haft negatv inverkan på min vikt. Så jag har även försökt lägga om min kost och så nu så ska jag bli mer aktiv med träningen så det ska nog också hjälpa till med min vikt nergång hoppas jag.

Men åter till gårdagen och löplabbet, där fick jag hjälp att hitta två par skor som ska passa mig när jag tränar. Har nämligen haft lite svårt att hitta skor som passar mig att träna i. Har snabbt fått ont i fötterna och haft lätt vricka när jag har varit ute promenerat. Så nu fick dels stå på en spegel för att de skulle se hur jag belastade mina fötter och sedan fick jag jogga lite lätt på ett löpband för att de skulle se hur jag satte ner fötterna. De såg att jag behövde lite extra stöd under mitt fotvalv och att jag behöver en sko med stabilitet eftersom  jag just ha problem med att fotlederna viker sig och så vrickar jag dem. Så det blev två skor med bra stabilitet i.

Efter det så var det några till ärenden som vi skulle fixa nere på stan. Sedan så bar det av till gymmet där Bea tränar för att jag skulle nämligen lösa ett träningskort där också. Här ska nämigen börja tränas på allvar som sagt. Som tur så får jag peppning av Bea genom att hon och jag ska träna tilsammans en gång i veckan så att jag kommer igång med träningen. Jag har även bra stöd av min sjukgymnas om stöttar och ger tips på träning och övningar som är bra för mig. Detta med träningen ska även hjälpa mig som sagt tillbaka efter skadan så det är bra att man kan få stöd och hjälp av en sjukgymnast. Så nästa Onsdag ska jag träna i gymmet för första gången, peppad är jag ialla fall så det ska nog gå bra.

Efter att jag fixat träningskortet så bar det av til Erica där jag skulle få middag och efter den så skulle vi ut på lite intervall träning. Fick god korvstroganoff och så blev att vila ner maten ett tag innan det var dags för intervall träning. Men sagt och gjort med Ericas pepning tog vi oss iväg, hon hade redan kört en gång och peppade mig nu.

Jag var lite tveksam pga av min kondis, jag tror att en tant med rullator skulle ha bättre kondis än mig som den är just nu. Erica lovade dock att inga rulltor tanter skulle vara ute och íntervall träna denna kvällen. Turen var med mig, jag träffade inte på några tanter med rullator som tur var. Men det gick bra ändå, jag provade på att jogga lite försiktigt några kortare sträckor sedan så gick jag, men det är ju en början i alla fall. jag och Erica har tänkt att vi ska itervall träna två gånger  veckan och tillslut så ska vi kunna jogga en hel sträcka.

Efter att vi hade kommit hem så bjöd Erica på morots stavar och så surrade vi ett tag. Sedan så bar det av hem och när jag kom hem så stupade jag i säng efter en dag med full fart, men lika bra att starta med full fart.

Idag så vaknade jag med träningsvärk i benen en det är skönt att känna av träningsvärk då  vet man ialla fall att man har tränat. Idag fick jag även mina träningskläder som jag har beställt, så nu är det bara att börja träna. Nu finns det inga ursäkter, har både skorna och kläderna och träningskortet. Men så har jag ju även två träningskompisar som stöttar och peppar och det är super tur att jag har både Bea och Erica. Så detta kommer att gå bara bra, känner mig riktigt peppad. Så här fram över ska jag försöka skriva lite här hur det går med träningen.  

   

Nu är jag tillbaka i Umeå efter en härlig påskledighet i Åsele. jag åkte som sagt till Åsele på onsdagen och bussen var mer än full kan jag säga. Så det gick en förstärkning redan från Nus och jag kände att resan skule bli lång. Men jag var förberedd och hade hade lånat en ljudbok (Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson). Den är riktigt bra och det känndes skönt att ha någt som kunnde stänga ute sorlet i bussen. Var verkligen trött, blev en sen tisdags kväll innan jag tog mig i säng. Jag var och hälsade på hos Erica och så när jag kom hem därifrån så skulle jag packa ihop grejerna som jag skule ha med mig. Jag är super duktig på att spara packandet till sista minuten när jag ska någonstan och så får jag springa runt som en stressad höna i sista stund och packa ihop. Lovar alltid mig själv att jag ska packa tidigare nästa gång jag ska någonstans men oftast så glömmer jag bort mitt löfte till mig själv och så får jag springa runt igen i sista minuten, så ytterligare en gång lovar jag mig själv, nästa gång jag ska bort så ska jag packa i tid och hoppas att jag håller detta löfte till mig själv den här gången haha. Får se hur det går.

Så en sen kväll på tisdagen och en tidig morgon på onsdagen, skulle på ett möte på morgonen och så skulle jag till smärtrehab på bildterapi och efter det så skulle jag äta lunch med Erica innan bussen skulle lämna Umeå. Så när jag hade satt mig till rätta på bussen och tagit fram ljudboken och börjat lyssna på den så kände jag tröttheten komma krypande. Men jag ville inte somna utan kämpade för att lyssna på boken istället. Jag lyckades hålla mig vaken till Bjurholm men efter det så vann sömnen och så vaknade jag strax före Fredrika av att skivan började hacka. Var lite lätt förrvirad vars var jag någonstan och vad fanken var det som lät som en trasig gräsklippare i mina öron. Så var ett litet konstigt uppvaknade men så förstod jag vart jag var och vad den trasiga gräsklipparen var.

Men strax efter fyra så var jag framme i Åsele och mamma mötte upp mig på busstationen och så bar det av hem till mamma. Där det vankades middag och lite surr och sedan så var det sängen som gällde för min del.

På skärtorsdagen så jobbade mamma och jag tog mig en ordentlig sovmorgn. Sedan på dagen så kom min stora syster förbi med påskblommor och två av mina tre goa sykonbarn var med. Så jag hade tuen att få kramas med dom innan de skulle åka iväg för att fira påsk. Åh gud vad jag har saknat dem, var ett tag sedan jag var hem och träffade alla. Sist jag var hemma var där vid jul, så det var både glada små gullungar och en super glad moster som fick träffas och påsk kramas.

Sedan så har påsken gått i  ledighets tecken, sol och mammas goda mat. Sedan så har jag och mamma städat lite bland mina gammla saker som jag inte har kunnat ta med mig när jag flyttade. Är saker som snabbt ihop plockats och slängts i lådor, mycket har hamnat i soptunnn nu när vi städade lite. Jag samlade på allt möjligt när jag var liten har jag upptäckt, så skönt att rensa lite. Sedan så har jag och mamma passat på att umgåtts, spelat lite spel och surrat och skrattat. Så det har varit en riktigt skön och lugn påskledighet. Har riktigt kunnat slappna av och fylla på med lite ny energi. Så i tisdags kväll bar det av igen mot Umeå och vardagen och bussen var även denna kväll ganska full men denna gång somnade jag inte. Så vid nio tiden på tisdags kvällen kom jag hem igen och så var påsk över för denna gång och nu så ser jag fram emot våren och sommaren