bittemii.blogg.se

Hej 

Ja jag startade den här bloggen för ett tag sedan,  men så kom livet i mellan och bloggen föll i glömska hos mig.

Men nu ska jag ta nya tag och börja om från början igen.

 

Det har hänt en hel del i mitt liv sedan jag skrev sist. Jag är idag färdig utbildad hud och spaterapeut och just nu så arbetstränar jag på en salong. Men vägen hit har varit krokig och krånglig ibland. Men nu är jag här mitt livet och håller samtidigt på att göra en livsstilsförändring, jag börjar med små steg och ibland så går det bakåt men jag kommer alltid tillbaka, jag ger aldrig upp och jag har en positiv syn på saker som händer runt mig.

 

Efter min utbildning var klar så började jag göra lite behandlingar hemmavid mest på kompisar för att underhålla kunskapen och samtidigt så sökte jag jobb.  Men jag hoppade även in och jobbade inom annat som jag tidigare var utbildad till. 

Men så en dag sa bara kropp ifrån jag föll och hjärnan brann upp kändes det som och hjärtat gick i en miljon bitar. Jag orkade helt enkelt inte stiga upp från min säng och jag hade ingen lust att göra något eller träffa någon alls. Jag sov inget, jag skrattade aldrig (jag skrattar annars ofta och är en glad prick), jag grät i mängder, jag kände mig bara som en usel människa som inte klarade något alls. Jag var ingen bra vän eller familjemedlem under den här tiden, för jag orkade inte med mig själv ens. Mitt minne och koncentration försvann. jag förstod inte riktigt vad som hände med mig och jag kände mig lite rädd då jag inte hade någon kontroll på situationen. 

Så tillslut så var det människor omkring mig som sa du mste söka hjälp för detta funkar inte och ned push och stöd så tog jag kontakt med vården. 

 

Där fick jag diagnosen utmattnigssyndrom (eller jag hade gått in i väggen), till följd av min utmattning så fick jag också en utmattningsdeppression och ångestsyndrom. Jag hade där i början stora problem med panikångest och kände bara att allt var tråkigt jobbigt och inget var roligt längre. När jag skulle sova var det som värst. Jag var övertygad om att jag eller någon i min närhet skulle drabbas av något hemskt. Den här perioden hade jag en stor stöttning av mina nära och kära, men jag lärde även känna nya super fina människor under den här resan som det var och fortfarande är.  Jag har kommit en bra bit på väg men det är fortfarande en lång väg kvar att gå. 

 

När jag hade fått hjälp av vården och jag började förstå vad det var som hände med mig, så förstod jag också att jag måste göra en livsstilförändring om jag ska bli bra igen och inte falla in i samma gammla mönster som tidigare när jag börjar på känna mig bättre. 

Under den är tiden så levde även min diabetse sitt helt egna liv och den gjorde mig också osäker och stressade mig enormt. För jag kände som att jag var i händerna på diabetesen och jag kunde inte göra något för att göra den bättre. Men det ska jag berätta om mer sedan. 

 

Jag fick även kontakt men en superfin person jag kunde berätta hur min situation såg ut och hon sa att hon kunde hjälpa mig lite också på min resa mot en ny livsstil, med hjälp av ett vitamintillskott. Jag kommer att berätta mer om detta senare. 

Så började min resa mot förändring och sedan så kom jag i kontakt med stressrehab och det blev också en viktig byggsten i min livvstilförändring. 

Det här hände som sagt för 1,5 år sedan och min resa mot en ny livsstil har bara börjat. Jag har kommit en bit på väg men det är en lång väg kvar att gå och det är detta som jag kommer att skriva om här. 

 

Det  här var bara en kort samanfattning om vad som har hänt i mitt liv sen sist, jag kommer att skriva mer om diabetsen, utmattningen, vitamintillskotten och sist men inte minst hur det går  för mig med min livsstil förändringen. 

Blev ett längre inlägg än jag tänkt från början men en liten uppdatering vad som hänt och händer för mig. Så tills nästa gång, ta hand om er 

Kram