När jag började på stressrehab så det första de började att prata om var hur viktigt det var med att stanna upp och bara vara här och nu. Det låter ju inte så svårt att stanna upp och vara här och nu eller.
Redan innan jag började på stressrehab så stannade jag inte upp speciellt mycket och jag var sällan här och nu. För att när jag stannade upp som tex i bussen på vägen hem eller i kön på ica, så var hjärnan i full gång och planerade och strukturerade saker som skulle hända sedan och många gånger i planering så kunde jag börja att känna av ett stresspåslag. Jag kan säga att jag har hunnit plaera ett antal matlistor på vägen hem på bussen.
Men när jag då började på stressrehab så tog de upp hur viktigt det var med att just stanna upp och vara här och nu utan att hjärnan behöver tänka på annat just då. Jag tyckte då att detta var ju ingen konst för nog stannade jag upp och var här och nu flera gånger på en dag, jo jo eller inte säger jag nu. Detta var en super svår utmaning att fixa. Första gången jag skulle göra den läxan att stanna upp funkade så där. Nog stod jag stilla hemma i trädgården men hjärnan var i full gång med planering för nästa dag, så jag registrerade inte mycket av omgivningen kan säga. I uppgiften ingick nämligen att man skulle stanna upp, vara här och nu och ta in omgivningen. Men jag tyckte att jag hade lyckats med uppgiften, jag stod stilla ute och det var det.
Men då vi började prata om det vid nästa tillfälle på stressrehab så förtod jag att jag bara gjort en del av uppgiften, det kändes ju så där.
Men nya tag och nästa gång så gick det lite bättre, jag hann registrera hur luften ute kändes. Sedan så var hjärnan igång med sin plaering och strukturering. Sedan kom uppgiften att vi skulle göra dessa stanna upp flera gånger på en dag med hjälp av djupandning. Detta var också svårt för jag var inprogramerad på att hela tiden jobba på och vara igång hela tiden inte sitta still och andas djupt i några minuter flera gånger på en dag. Jag kan säga att den här uppgiften var bland de svåraste jag gjort, fast jag från början tyckte att det lät så enkelt.
Mycket hade också med kontroll att göra, för jag bara stannade upp och andasdes en stund då kändes som att jag tappade kontrollen lite och det var en riktig pers för mig. För att ha kontroll hela tiden har som alltid varit min grej, vad händer om jag bara för en stund bara släpper på kontrollen. Det gav mig ångest att jag inte var i kontroll hela tiden. Så det var en utmaning för mig att stanna kvar i uppgiften fast den bar med sig ett obehag.
Så jag testade och misslyckades många gånger med att utföra uppgiften, men påvägen så förstod jag att denna enda uppgift bar med sig så mycket annat för mig. För jag lärde mig också att ha tålamod med mig själv och att det är ok att inte fixa uppgiten helt perfekt förta gången man provar, utan mna måste få träna och öva på den så tillslut så fixar man det.
Så efter ex antal gånger så fixade jag äntligen uppgiten att stanna upp och vara här och nu. Då jag äntligen fixat den så kände jag hur mycket det gjorde för mig. När jag var mer stressad och tankar bara sprang omkring i huvudet på mig, så kände jag mig mer samlad och lugnare efter att jag stannat upp. Så efter ett tag blev jag beroende av att stanna upp och vara här och nu flera gånger på dagen. Jag kände hur hela jag blev samlad och stressen gick ner, jag fick mer ordning på tankar de sprang inte bara omkring och jag fick som en liten energi påfyllnad under dessa små stunder. Det gjorde att mina dagar har blivit lugnare och mer samlade och jag har blivit mer närvarande i det jag håller på med just för studen, jag flyter inte så lätt iväg med mina tankar.
Det jag även har uppmärksamat är hur mycket jag har försvunnit iväg i mina tankar då jag gjort något, jag har inte varit närvarande hela jag i det jag gjort. Hur lätt det är att bara försvinna iväg och bara med ett "halv" öra varit med i det jag gjort. Även känslan av att jag förlorar kontrollen av att jag inte exakt hela tiden har hjärnan igång med att tankar, planering och strukturering igång har sakta men säker försvunnit. Jag har lärt mig att i stället avsätta tid till planering och strukturering av saker jag ska göra och var i helt fokus på just det då,inte bara ha små stunder här och där för det. Det har gjort att jag känner att jag har bättre kontroll på min planering och strukturering nu än vad jag hade tidigare, att jag sedan även har en klar plan gör att jag slipper stressen över min lite halvdana planering från början.
Så jag kan starkt rekomendera att man testar och bara stanna upp och vara här och nu. En stund eller några stunder under dagen, låter hjärnan få en paus från tankar. Bara ta några djupa andetag och låt hjärnan vara blank en stund, sänka axlarna och bara var här och nu. Inga tankar på msåten och ska utan bara vara.
Ett litet tips från mig
Ta hand om varandra
Kram