bittemii.blogg.se

Hej! Mitt namn Britt-Mari, är en 28 årig tjej boende i Umeå. Här kommer ni att få följa mig på min livsstilsförändringsresa. Min väg tillbaka från en utmattning, min diabetes, vardag och resan med de vitamintillskott jag äter.

Stanna upp

När jag började på stressrehab så det första de började att prata om var hur viktigt det var med att stanna upp och bara vara här och nu. Det låter ju inte så svårt att stanna upp och vara här och nu eller. 
Redan innan jag började på stressrehab så stannade jag inte upp speciellt mycket och jag var sällan här och nu. För att när jag stannade upp som tex i bussen på vägen hem eller i kön på ica, så var hjärnan i full gång och planerade och strukturerade saker som skulle hända sedan och många gånger i planering så kunde jag börja att känna av ett stresspåslag. Jag kan säga att jag har hunnit plaera ett antal matlistor på vägen hem på bussen. 
 
Men när jag då började på stressrehab så tog de upp hur viktigt det var med att just stanna upp och vara här och nu utan att hjärnan behöver tänka på annat just då. Jag tyckte då att detta var ju ingen konst för nog stannade jag upp och var här och nu flera gånger på en dag, jo jo eller inte säger jag nu. Detta var en super svår utmaning att fixa. Första gången jag skulle göra den läxan att stanna upp funkade så där. Nog stod jag stilla hemma i trädgården men hjärnan var i full gång med planering för nästa dag, så jag registrerade inte mycket av omgivningen kan säga. I uppgiften ingick nämligen att man skulle stanna upp, vara här och nu och ta in omgivningen. Men jag tyckte att jag hade lyckats med uppgiften, jag stod stilla ute och det var det. 
Men då vi började prata om det vid nästa tillfälle på stressrehab så förtod jag att jag bara gjort en del av uppgiften, det kändes ju så där. 
 
Men nya tag och nästa gång så gick det lite bättre, jag hann registrera hur luften ute kändes. Sedan så var hjärnan igång med sin plaering och strukturering. Sedan kom uppgiften att vi skulle göra dessa stanna upp flera gånger på en dag med hjälp av djupandning. Detta var också svårt för jag var inprogramerad på att hela tiden jobba på och vara igång hela tiden inte sitta still och andas djupt i några minuter flera gånger på en dag. Jag kan säga att den här uppgiften var bland de svåraste jag gjort, fast jag från början tyckte att det lät så enkelt. 
Mycket hade också med kontroll att göra, för jag bara stannade upp och andasdes en stund då kändes som att jag tappade kontrollen lite och det var en riktig pers för mig. För att ha kontroll hela tiden har som alltid varit min grej, vad händer om jag bara för en stund bara släpper på kontrollen. Det gav mig ångest att jag inte var i kontroll hela tiden. Så det var en utmaning för mig att stanna kvar i uppgiften fast den bar med sig ett obehag. 
Så jag testade och misslyckades många gånger med att utföra uppgiften, men påvägen så förstod jag att denna enda uppgift bar med sig så mycket annat för mig. För jag lärde mig också att ha tålamod med mig själv och att det är ok att inte fixa uppgiten helt perfekt förta gången man provar, utan mna måste få träna och öva på den så tillslut så fixar man det. 
 
Så efter ex antal gånger så fixade jag äntligen uppgiten att stanna upp och vara här och nu. Då jag äntligen fixat den så kände jag hur mycket det gjorde för mig. När jag var mer stressad och tankar bara sprang omkring i huvudet på mig, så kände jag mig mer samlad och lugnare efter att jag stannat upp. Så efter ett tag blev jag beroende av att stanna upp och vara här och nu flera gånger på dagen. Jag kände hur hela jag blev samlad och stressen gick ner, jag fick mer ordning på tankar de sprang inte bara omkring och jag fick som en liten energi påfyllnad under dessa små stunder. Det gjorde att mina dagar har blivit lugnare och mer samlade och jag har blivit mer närvarande i det jag håller på med just för studen, jag flyter inte så lätt iväg med mina tankar. 
 
Det jag även har uppmärksamat är hur mycket jag har försvunnit iväg i mina tankar då jag gjort något, jag har inte varit närvarande hela jag i det jag gjort. Hur lätt det är att bara försvinna iväg och bara med ett "halv" öra varit med i det jag gjort. Även känslan av att jag förlorar kontrollen av att jag inte exakt hela tiden har hjärnan igång med att tankar, planering och strukturering igång har sakta men säker försvunnit. Jag har lärt mig att i stället avsätta tid till planering och strukturering av saker jag ska göra och var i helt fokus på just det då,inte bara ha små stunder här och där för det. Det har gjort att jag känner att jag har bättre kontroll på min planering och strukturering nu än vad jag hade tidigare, att jag sedan även har en klar plan gör att jag slipper stressen över min lite halvdana planering från början. 
 
Så jag kan starkt rekomendera att man testar och bara stanna upp och vara här och nu. En stund eller några stunder under dagen, låter hjärnan få en paus  från tankar. Bara ta några djupa andetag och låt hjärnan vara blank en stund, sänka axlarna och bara var här och nu. Inga tankar på msåten och ska utan bara vara. 
Ett litet tips från mig
 
Ta hand om varandra 
Kram

Att ändra sitt tankemönster

En sak som blev för mig en aha upplevelser, är just detta med tankar positiva och negativa. Jag har aldrig tidigare tänkt så mycket på hur mina tankegångar har gått, utan de har som bara funnits med mig. De har som varit förprogrammerade har jag tänkt. Men så är det inte riktigt. Man styr ju mycket över sina tankar och i vilken riktning de ska ta. 
 
Under den första perioden under min utmattning så var det mycket negativa tankar som dominerade. Jag fastnade helt enkelt i ett negativt tänkande, blev som ett ekorrhjul. Tillslut så böjade jag bli less på mig själv och all negativitet, det gjorde så att även allt runt mig blev jobbigt, tråkigt och negativt. Så jag började fundera kring detta och ett gammalt tale sätt som jag hört är att man ska inte måla fan på väggen och även om livet ger dig citroner så gör lemonad. Dessa tale sätt kommer ifrån min mormor och mamma som brukar använda/använde sig av dessa. Jag hade inte tidigare tänkt så mycket på dem, utan de har ju bara funnits med under min uppväxt helt enkelt. 
Men så just under min utmattning så kom dessa tale sätt till mig och jag började så smått tänka på dem och vad de hade för innebörd. Men så mycket mer än tankar blev det inte, jag försökte men det blev stopp på något sätt. 
 
Men så började jag på stressrehab och där började de prata om just tankar och hur det kan påverka hela människan både i handling och mående. Så då började jag fundera ännu mer och så började vi prata om det på arbetsträningen, hur tankar kan påverka en människa. 
Så då slog verkligen tanken rot hos mig, jag måste helt enkelt fundera ordentligt hur mina tanlkegångar går och varför de går dom de går. Detta var verkligen inte en lätt uppgift kan jag säga, det är svårt att identifiera sitt tankemönster och sedan ändra det, för man har ju ofta haft det ett tag då man kommer på att man vill göra en förändring. Så då är själva förändringen ett stort steg.
 
Men jag är ju envis som en åsna så jag bestämde mig för att detta är något som måste göras fast det är skit svårt och jobbigt. Har ibland viljat ge upp och bara vara fast i mitt gammla mönster, men så har jag kommit på för att utvecklas och kunna gå framåt och ta mig ur utmattningen så måste jag bara göra det. 
Så sagt och gjort jag började fundera över mitt tankemönster och det som jag kom fram till var lite skrämande. Jag tänkte alltid att detta klarar inte du och det finns dem som gör detta 100% bättre än du så lika bra att inte göra det och låta dem som kan göra det. Jag tänkte ofta ner mig, mina negativa tankar tryckte ner de positiva glda tankarna. Så egentligen i allt jag gjorde hade jag med mig de negativa tankarna och detta gjorde att jag nevärderade mig själv hela tiden, bad om ursäkt för mig själv och det jag gjorde, ville inte tro på dem som sa positiva saker till mig och sa att de uppskattade det jag gjorde. Jag trodde helt enkelt inte på mig själv pga de negativa tankarna. 
 
Så när jag upptäckte detta så bestämde jag mig för att detta måste det bli en ändring på, för hur ska jag kunna komma från min utmattning och utvecklas som männsika om mina negativa tankar får vara de som dikterar spelreglerna och hur jag ser på mig själv. Så där och då bestämde jag mig för nu ska det bli en ändring och där i början så trodde jag att det skulle vara ganskla enkelt att bara ändra tankemönstret, men så var det inte märkte jag. Utan det är super lätt att falla tillbaka dels för att man haft ett möster ett tag och på sätt är det den enkla vägen. 
Men jag började med små saker att jobba med en sak var att tänka på något som jag var glad över hade hänt under veckan. Sedan så fick vi små läxor från stressrehab där det handlade om att ändra gamla tanke mönster. Vissa saker var super svårt men bara att testa. Speciellt en läxa där man skulle säga något positivt om sig själv högt till sin spegelbild, var super svårt och jag kände mig super löjlig första gångerna. Men efter ett tag så började jag lyssna på vad jag stod och sa till min spegel bild och började sakta men säkert ta in det i mina tankar. Det jag sa till min spegelbild var att jag duger som jag är och jag är bra. Detta var super svårt att ta in och inte börja tänka negativa tankar och komma på saker med mig säljv som jag kunde ändra till det bättre.
 
Så sakta men säkert med små steg så började jag ändra tanke sätt. Från början så var min standrad tanke det där klarar inte du, det gör någon annan bättre. Men nu så med hjälp av människor omkring mig så ändrade jag det till att jag kan visst. Speciellt kom sådana tankar kring jobbet och när jag pratade med människor omkring mig sa de men tänkt efter lite. Inte kan jag saker som du kan om hudvård och om saker du är utbildada till, men du kan berätta för mig och du kan göra behandlingar som man som kund känner sig nöjd och glad med. Så klart du kan och ibörjan kan man inte allt utan man får lära sig under resans gång. När jag då började tänka i de banorna så insåg jag att alla har varit nya i sitt yrke och ingen kan allt från början, utan man lär sig hela tiden oavsett om man är ny eller har jobbat i många år.
 
Så jag börjde på öppna mina tankar för mer positiv input och var det någon som sa en positiv komplimang, så tog jag faktiskt åt mig och tänkte inte bara nä men den säger nog bara det för att vara snäll med mig. För något jag också märkt sedan jag försöker att ha en positiv inställning med positiva tankar är att även min utstråling och kroppsspråk har blivit till det bättre. Jag vågar sträcka på mig själv och vågar ta plats, men även att jag märker att jag utsrålar ett positivt "sken" och min glädje som jag känner syns även utanpå mig, mitt leende är nu ett äkta leende och inte bara ett påklistrat.
Så nu när jag känner att jag kanar iväg mot det negativa så stannar jag upp i det jag håller på med och tänker, varför känner jag så här och varför kommer nu de negativa tankarna. Ofta så kommer jag på anledningen att jag kan helt enkelt ha en dålig dag eller så kan det vara så jag tänkte förut, så då försöker jag tänka om. Se ur en annan synvinkle och tänka en alternativ tanke, jag försöker se något positivt i det mesta som kommer i min väg( fats ibland så är det svårt beroende på vad det gäller).
 
Jag har fortfarande mina små knep som jag använder mig av. Så tex på kvällen tänker jag över dagen och fokuserar på det positiva som hänt och tänker att i morgon kommer att bli en ny glad dag. Jag tänker också på något som varit extra roligt under dagen och så tänker jag på något som jag ser fram emot nästa dag. Det kan tex vara att jag haft ett extra roligt samtal under dagen och nästa dag så ser jag framemot att jag ska gå och sjunga i kören. Det behöver inte vara stora händelser utan de små sakerna i vardagen spom gör en liten guldkant. Har det varit en extra tung dag så låter jag mig själv "bryta i hop" och så kommer jag igen sedan. Man måste kunna tillåta sig att ha de dåliga dagarna också men man måste också kunna ta omtag efter en sådan dag och komma igen med fokus på det positiva istället. För än hur jobbigt jag har upplevt saker så på ett konstigt sätt så blir det bra ändå tillslut. Nu kan jag låta mig själv vara ledsen och ngativ en dag men ändå på kvällen försöka se tillbaka på dagen och se ljuspunkter som varit under dagen dagen. Efter att jag blivit uppmärksam på att ändra mitt tankesätt så har det blivit en ändring i hela mig och glädjen kom smygande tillbaka och nu vågar jag testa nya saker och kasta mig mer ut i saker jag aldrig testa utan att tänka en massa negativa tankar innan. Utan tänka detta blir spännade nu får jag testa på något nytt, va modig jag är ändå kan jag tänka och känna mig lite stolt över mig själv att jag ändå har kunnat börja ändra på mitt tankesätt, än fast de små negativa tankarna kommer krypande kan jag hantera dem på ett annnat sätt.  
Nu försöker jag komma i håg att med mina positiva tankar så höjer jag mig själv och tillåter mig att vara stolt över mig själv och acceptera mig själv för den jag är, för jag duger som jag är och jag är bra. Medand de nagativa tankarna tryckte ner mig och gjorde mig till en ledsen person som inte trodde att jag kunde något alls utan alla andra var bättre. Så då fokuserar jag på det positiva. För man duger som man är, för alla är vi olika och alla har olika styrkor och alla kan olika saker och det är det som är skönheten med oss människor att vi är alla olika.
 
Ta han om varandra
Stor Kram 

Får det lov att vara lite atombränsle

Så nu ska jag berätta för er om vad Ulrika hade för spännade att berätta för mig. 
 
När medicinen börjat värka och samtalsterapin börjat komma igenom mitt skal, så började i små steg att vara hemma i Umeå igen.
Nu så var jag där jag kunde med hjälp av medicin sova lite bättre, men min energi tank var fortfarande låg. Än om jag sov så hände inte så mycket med den kändes det som. 
Var fortfarande en kamp att bara ta sig ur sängen på morgonen, vet inte hur många alarm jag ställde under den här tiden. Om jag skulle iväg på någon aktivitet, även så enkelt som att handla så var jag tvungen att vila innan, se till att det var en tid dpå kanske inte var så mycket människor ute och även fylla på med energi dryck (red bull ). Jag var en stor konsument på energi drycker under den här tiden, Bara för att få den lilla extra pushen att orka göra något. 
 
Men läkaren och terapeuten uppmande mig att kanske försöka göra något för mig själv för att fylla på energi kontot lite. Så jag funderade och så kom jag på att en ansiksbehandling och lite fotvård skulle kanske fylla upp min energi tank. Så sagt och gjort så började jag kolla runt lite om vad det fanns för salonger hemma i Umeå. Jag fastnade för eco hudvård bland annat för att det var en mindre salong och att de använde samma märke som jag använt under min utbildningstid. Så sagt och gjort så bokade jag tid hos Ulrika som har eco hudvård. 
 
När jag kom dit så kände jag väl mottagen och fick snabbt ett förtroende för just Ulika och detta gjorde att jag började berätta för henne om min situation såg ut just då. Då tittade hon på mig och så sa hon, du behöver energi och jag kan rekomendera dig ett "pulver" som har den egenskapen. Jag tyckte detta lät väldigt konstigt och var inte övertygad om detta "pulver". Vad var det för något konstigt hon pratade om. Så första gången så pratade jag bort alltihopa. 
 
Men så bokade jag tid igen för fötterna och vi surrade på och Ulrika frågade hur det gick med kroppen och energin. Ja gick väl sådär tyckte jag men jag hade ju mina energi drycker som jag drack för att orka gå ut över huvudtaget. 
Då säger Ulrika har du hört talas FitLine och deras produkter. 
Det hade jag inte, vad var det. Jag blev lite nyfiken ändå. För det skulle ju vara kul att energin skulle komma tillbaka. Samtidigt som Ulrika hade berättat att det kunde hjälpa mot problem med magen, sömnen, huden, håret och naglarna m.m. 
FitLine var ju just det "pulvret" hon hade berättat om tidigare. Så hon berättade lite mer om företaget och att "pulvret" var inget konstigare än att det inehåller fibrer, vitaminer, mineraler. 
 
Men jag var fortfarande lite skeptisk till allt, skulle detta verkligen hjälpa mig. Jag for hem och googlade fram det jag kune få fram och det ska man inte göra vad det än gäller utan söka fakta på bra ställen. Så blev ännu mer kritisk, så nej även denna gången. 
Men så går jag tillbak en tredje gång och har då en fruktansvärd huvudvärk då jag kommer till Ulrika. Då säger hon att hon kan bjuda på citron "dricka" som hjälper huvudvärken att försvinna. Ja varför inte för det hamrade på ordentlgt i knoppen. Fick smaka och hur konstig det än låter så efter ett tag så minskar huvudvärken till att på kvällen nästan vara helt borta. Det hon bjöd på var FitLine pulver som hjälpte mig och sedan så sa hon till mig. Nu måste du bara prova i en månad och sedan så kan du tacka nej om du vill, men då har du i alla fall provat. 
 
Ok kör till sa jag då, köpte med mig en månads prov och gick hem var skeptisk. Men tänkte jag provar i alla fall, det kan inte skada mig (hade kollat upp det innan jag började). Efter en vecka så började min mage bli bättre mindre ont och svullen, fick äntligen gå på toa som en normal människa, sömnen började bli ytterligare bättre och min energi tank blev lite mer fylld. Jag kunde dra ner på energi drycken och sedan sluta helt med energi drycken. 
 
Jag blev inte från ena dagen till den andra helt energi fylld och hoppade upp på morgonen och kunde göra hur mycket som helst när jag druckit min morgondrink. Men jag behövde inte längre dessa energidrycker och jag kunde ta mig upp på morgonen och göra frukost utan att behöva vila mellan att klä på sig och göra frukost. Jag fick en mage som inte ständigt bråkar med mig sakta men säkert efter att jag börjat.
Detta vitamintillskott är inget mirakel medel, utan helt vanliga vitaminer, mineraler och fibrer som är sönderdelat ner till ett pulver  som man har i en kvälls och en morgondrink som man dricker. Detta var inte det som gjorde mig helt frisk på något sätt, för där är jag inte än. Men detta är en komponent i min resa mot min livsstilsförändring, detta gjorde mig uppmärksam på att man måste ta hand om hela kroppen för att kunna nå fram med en förändring. Hjärna, hjärta och själ sitter ihop och måste funka tillsammans för att man ska funka som människa. De här vitaminerna hjälper mig att börja bygga upp min kropp igen. Jag säger inte heller att detta är en lösning för alla men den har hjälp mig och andra i samma situation. Så därför väljer jag att använda mig av dessa vitamintillskott för att hjälpa min kropp på vägen mot något bättre, där mitt mål är att kunna känna mig nöjd och tillfreds med mig själv. Min överskrift handlar om ett uttryck en person som dricker FitLine använde, då den kände sig så fylld av energi sedan den börjat använda vitamintillskottet.
 
Som jag sa i tidigare inlägg och som jag även vill säga nu är att jag har börjat resan mot en livsstilsförändring, Jag är inte i mål på långa vägar men jag har kommit en bit på väg. Jag har fortfarande dåliga dagar, då jag funderar om det någonsin kommer att bli bättre eller om det kommer vara så här för evigt, men dessa dagar är inte hela tiden och inte lika ofta som i början, men de finns där. Skillnaden nu är att jag har börjat hitta redskap att hantera detta och även börjat förstå min kropp. Vad som gör att den reagerar som den gör och vad jag kanske måste tänka på när det händer eller tänka på innan det händer. Om jag kan göra något på ett annorlunda sätt mot vad jag gjort tidigare. Jag är inte färdiglärd på något sätt, utan jag lär mig hela tiden nya saker hela tiden. Även att som jag hanterat och hanterar och väljer att göra idag är ingen som helst den enda vägen att gå för att komma tillbaka, utan detta funkar för mig och det är det viktigaste, sedan om någon tycker att det var ett bra tips och tänker det måste jag också prova och det sedan hjälper den personen är bara en positiv sak och oerhört roligt om jag kan insperera någon på vägen. 
 
Detta var en lite snabb terberättelse om vad för spännade Ulrika hade att berätta för mig, kommer att skriva mer om vitamintillskotten senare. Där jag berättar mer om hur det funkar då man dricker FitLine. I dessa två inlägg som jag skrivit ett tidigare och detta idag, har jag berättat om vad som hänt och lite om min resa på väg mot en livsstilsförändring.  Så nu efter detta kommer jag att berätta mer om vad jag har gjort och gör idag för att komma framåt på vägen mot mitt mål, lite tips och vertyg som funkar för mig. Blir en massa smått och gott. 
 
Ta hand om varandra 
Stor Kram

Slutet på en resa och början på en ny resa

Som jag skrev tidigare så har mycket hänt sedan sist och jag berättade lite om det, men nu tänkte jag berätta om vad som fick mig att förstå att jag måste ändra mina mål och prioriteringar lite, helt enkelt göra en livsstilförändring. 
 
jag var fast i mitt gammal mönster tidigare, var hela tiden rädd för att göra andra människor ledsna och besvikna. Att de skulle tycka att jag lurade dem med vem jag var om jag inte hela tiden höll fasaden uppe. Jag var rädd att andra människor skulle bara se mig som en lat och bortskämd människa om jag sa ifrån eller sa min åski i olika samanhang. Jag hade även ett ganska negativt tanke sätt,  tankar som till exempel, det klarar inte du och du ska inte tro att du kan något, vem vill anställla dig.  
 
Allt detta kombinerat med att jag hela tiden skulle ligga på topp, inget fick vara ganska bra. Allt skulle vara prickfritt i mitt liv allt från skola, jobb och mitt sociala liv. Jag skulle även ha kontroll i alla lägen, vantrivdes så in i norden då jag inte hade det. Detta gjorde att jag var igång 24-7 med någonting. 
Jag kunde vakna på natten och komma på saker som jag glömt att göra och klev upp och gjorde dem då jag kom på dem. Jag skulle alltid vara så att det gick att få tag i mig, så alltid alltid telefon med mig. Bredvid mig i sängen och in med mig på toa då jag skulle duscha. Så skulle det bara vara att leva, hela tiden på alerten. Sedan så oroade jag mig väldigt mycket för allt och ingenting. Från till om jag skulle göra något som jag kanske inte hade total kontroll på eller till att jag aldrig skule få ett jobb. 
 
Så när jag gick min utbildning som var på distans (så det var ganska mycket resande under ett år pga utbildningen), Började jag känna mig allmänt på fysiskt och psykiskt slut. Jag drog lätt på mig både förkylningar och annat under denna tid och vi ska bara inte prata om diabetes som levde sitt helt egna liv. Min diabetes är ett helt eget kapitel i mtt liv, jag har inte alltid dragit jämt med min sjukdom. Det har även varit en faktor som givit mig oror och gjort mig osäker, att man ska göra fel inte "duga" och vara den "duktiga" diabetikern. 
 
Men ialla fall så under studie tiden så började kropp och knopp att varana mig. Ont i magen, ont i huvudet, svårt att sova, minnes problematik, sämre humör och ibland total orkeslöshet. Men jag tänkte bara att bita ihop och köra på. Lite små krämpor är inget att lyssna, jag bestämmer och inte min kropp (så det så, trodde jag då)
Min riktiga näsbränna under studie tiden var vår examens vecka. jag åkte upp och diabetesen gjorde inte alls som jag tyckte att den skulle, men jag hade inte tid att fokusera på den just nu. Men examen och allt som var med den. Jag tog extra insulin och hoppades att detta skulle gå vägen. 
 
Men så gick det inte riktigt alls utan första dagen på examens veckan uppe i Åre, hamnade jag på Östersunds sjukhus med sky högt blodsocker och dålig i diabetesen helt enkelt. Då tror man att jag skulle dra ören åt mig, men icke. Jag fick med hjälp av sjukhus personalen ner sockret till en bra nivå. Sedan så ville jag bara tillbaka till Åre och examen. Så jag tjatade mig till en utskrivelse fast doktorn ville att jag skulle ha legat kvar och blivit ytterligare bättre inställd. Men jag fick min vilja igenom, så tillbaka till Åre genomförde min examen och vart godkänd. Sedan hem och livet drog igång med 200%. 
Fick sedan efter utbildningen inget jobb som hudterapeut och starta eget kändes inte som min grej (för då kom mina negativa tankar in igen)
Så då bestämde jag mig för att söka andra jobb inom min tidigare utbildning (inom kök). Så sagt och gjort jag sökte och fick jobb som vikarie inom kök. Hade turen att få ett långtidsvikariat på en gång oc samtidigt så hände mycket annat runt omkring mig. samtidigt gjoorde jag även behandlingar på min lediga tid som en hobby, för att underhålla mina kunskaper för att jag tyckte det var roligt. 
Plötsligt så började kroppen protestera mer och mer, kraftigare och kraftigare. Jag hade ingen ork alls sov mindre och mindre, kände mig mer och mer ledsen. Inget var roligt, jag ville inte ens fira jul. jag som i vanliga fall älskar julen och pyntar så mycket jag bara kan. Tog detta året under protest fram ljusstakarna och bakade under protest. 
Nu gick mitt fysiska och psykiska mående nerför i allt snabbare takt, på slutet var det som jag åkte pulka i världens största nedförsbacke. 
 
Jag gjorde illa mig och blev sjukskriven strax före jul pga en skada i ryggen, såg då åkte jag hem till familjen lite i förtid för att fira jul. 
Under julen så åkte mitt mående ner i skorna, Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde då. Allt var bara i svart. Mitt hjärta gick i en miljon bitar och hjärnan brann upp, så kändes det i alla fall. Jag ville bara ligga i sängen och låta världen fortsätt pågå utan att jag behövde aktivt behövde delta utan bara ligga i sängen och gråta. 
Då sa min omgivning stopp, du måte söka hjälp för så här ska man inte må, så min mamma tvingade iväg mig till doktorn.
 
När jag satt på hans kontor och han fundera hur jag mådde brast allt för mig, tårarna bara rann och jag kände mig så värdelös och färglös som människa, som bara var iväg för alla. 
Så efter lite tester och samtal hos läkaren så konstaterade han att jag hade diagnosen utbrändhet, utmattningsdepression och ångest syndrom. Detta gjorde mig så himla rädd och ledsen var jag inte starkare än så här kände jag. Jag har väl inget jobbigt i mitt liv, jag är helt enkelt en svag och dålig människa konstaterade jag i den studen. Vill tillägga att idag ser jag det inte så och jag har en annan förståelse för hur allt hänger ihop. 
 
Så blev sjukskriven och så bestämdes det att jag skulle bo hos min mamma ett tag, så att medeciner och samtalsterapi skulle hinna börja på att verka. Sagt och gjort jag flyttade till min mamma ett tag och lät allt sjunka in. Det blev även skickad en remiss till stressrehab, första gången så kom jag inte med för jag måde alldelens för dålig i min depression. Men andra gången hade de mediciner och annan samtals hjälp jag fått börjat på verka samt annat runt om mig ändrats, så då kom jag in och fick börja deras rehabeleteringsprogram. 
 
Under tiden jag var hemma hos mamm och jag låg mycket och tänkte mycket på allt, hela min värld och varför hade jag hamnat här. Från den studen jag började att försöka förstå, så såddes det ett frö hos mig som sakta började gro. Jag hade börjat en lång resa mot förändring förstod jag någonstans långt bort i mitt undermedvetna. Där och då startade min resa.
Jag går fortfarande på förändringensväg, jag jobbar hela tiden med att förändra mitt levnadssätt. Allt från miitt sätt att tänka (positiva och negativa tankar), mitt jobb med min självkänsla och självförtroende, mitt sätt att leva helt enkelt. Detta är en resa som just är påbörjad och jag har långt kvar att gå på den. Det händer saker hela tiden. 
 
Det var även under den här resan som jag mötte Ulrika en fantastisk person, som berättade för mig att hon hade något hon ville berätta för mig, som kunde hjälpa mig under min resa i livsstilförändringen. Vad hon då berättade för mig och vad det var för något ska jag berätta nästa gång. 
 
Så ta hand om er där ute och va rädda om varandra 
Stor Kram
 
 

Nu börjar jag om

Hej 
Ja jag startade den här bloggen för ett tag sedan,  men så kom livet i mellan och bloggen föll i glömska hos mig.
Men nu ska jag ta nya tag och börja om från början igen.
 
Det har hänt en hel del i mitt liv sedan jag skrev sist. Jag är idag färdig utbildad hud och spaterapeut och just nu så arbetstränar jag på en salong. Men vägen hit har varit krokig och krånglig ibland. Men nu är jag här mitt livet och håller samtidigt på att göra en livsstilsförändring, jag börjar med små steg och ibland så går det bakåt men jag kommer alltid tillbaka, jag ger aldrig upp och jag har en positiv syn på saker som händer runt mig.
 
Efter min utbildning var klar så började jag göra lite behandlingar hemmavid mest på kompisar för att underhålla kunskapen och samtidigt så sökte jag jobb.  Men jag hoppade även in och jobbade inom annat som jag tidigare var utbildad till. 
Men så en dag sa bara kropp ifrån jag föll och hjärnan brann upp kändes det som och hjärtat gick i en miljon bitar. Jag orkade helt enkelt inte stiga upp från min säng och jag hade ingen lust att göra något eller träffa någon alls. Jag sov inget, jag skrattade aldrig (jag skrattar annars ofta och är en glad prick), jag grät i mängder, jag kände mig bara som en usel människa som inte klarade något alls. Jag var ingen bra vän eller familjemedlem under den här tiden, för jag orkade inte med mig själv ens. Mitt minne och koncentration försvann. jag förstod inte riktigt vad som hände med mig och jag kände mig lite rädd då jag inte hade någon kontroll på situationen. 
Så tillslut så var det människor omkring mig som sa du mste söka hjälp för detta funkar inte och ned push och stöd så tog jag kontakt med vården. 
 
Där fick jag diagnosen utmattnigssyndrom (eller jag hade gått in i väggen), till följd av min utmattning så fick jag också en utmattningsdeppression och ångestsyndrom. Jag hade där i början stora problem med panikångest och kände bara att allt var tråkigt jobbigt och inget var roligt längre. När jag skulle sova var det som värst. Jag var övertygad om att jag eller någon i min närhet skulle drabbas av något hemskt. Den här perioden hade jag en stor stöttning av mina nära och kära, men jag lärde även känna nya super fina människor under den här resan som det var och fortfarande är.  Jag har kommit en bra bit på väg men det är fortfarande en lång väg kvar att gå. 
 
När jag hade fått hjälp av vården och jag började förstå vad det var som hände med mig, så förstod jag också att jag måste göra en livsstilförändring om jag ska bli bra igen och inte falla in i samma gammla mönster som tidigare när jag börjar på känna mig bättre. 
Under den är tiden så levde även min diabetse sitt helt egna liv och den gjorde mig också osäker och stressade mig enormt. För jag kände som att jag var i händerna på diabetesen och jag kunde inte göra något för att göra den bättre. Men det ska jag berätta om mer sedan. 
 
Jag fick även kontakt men en superfin person jag kunde berätta hur min situation såg ut och hon sa att hon kunde hjälpa mig lite också på min resa mot en ny livsstil, med hjälp av ett vitamintillskott. Jag kommer att berätta mer om detta senare. 
Så började min resa mot förändring och sedan så kom jag i kontakt med stressrehab och det blev också en viktig byggsten i min livvstilförändring. 
Det här hände som sagt för 1,5 år sedan och min resa mot en ny livsstil har bara börjat. Jag har kommit en bit på väg men det är en lång väg kvar att gå och det är detta som jag kommer att skriva om här. 
 
Det  här var bara en kort samanfattning om vad som har hänt i mitt liv sen sist, jag kommer att skriva mer om diabetsen, utmattningen, vitamintillskotten och sist men inte minst hur det går  för mig med min livsstil förändringen. 
Blev ett längre inlägg än jag tänkt från början men en liten uppdatering vad som hänt och händer för mig. Så tills nästa gång, ta hand om er 
Kram 

Onsdag, då var det snart helg igen

Ja då var det onsdag(eller snart torsdag) och snart helg igen. Vart i hela världen tar veckorna vägen, känns som det nyss var fredag och jag gjorde mitt första inlägg på en evighet här. Men jag har haft full fart sedan i fredags så kan ju vara därför det känns som att tiden bara rusar iväg.
I fredags så umgicks jag med Erica och i vanlig ordning så surrade och skrattade vi som bara vi kan. En riktigt trevlig dag som började med eftermiddags bio (Hobbit 3) sedan middag på stan och som avslutning var vi hemma hos mig. Sedan på lördag så åkte jag upp till Erica och käkade lunch, efter att vi käkat så kom Ericas mamma och plockade upp oss, för en sväng på strömpilen. Där skulle jag bara kika lite, inte shoppa mer än mat. Gick sådär kan man säga blev en kjol och topp från KappAhl och en kofta från HM till mig själv. Men sedan blev det också lite kläder till mosters små älsklingar, kunde bara inte låta bli. Speciellt då jag hittade två tröjor med Frost motiv på som Ronja har önskat sig, men jag kunde ju inte bara köpa till henne så blev två tröjor till Theo och Alfred. Sedan blev det en tröja och ett par leopard byxor till lilla Lovis. 
Ja Lovis är det nyaste tillskottet i familjen, hon föddes den 14 november 2014, mosters minsta lilla trollunge, kan ju inte säga att de andra är så små längre. Den äldsta är 10, mellan pojken är 8 och näst minsta tjejen är 6 år. Så jag får absolut inte säga att de är små längre, för då får jag onda ögat ifrån dem. Men som jag säger till dem så är de för alltid mosters små älsklingar oavsett om de är 2 månader, 12 år eller 42 år. Ja de lär nog tycka att jag är en hemskt pinsam moster när de är i tonåren, vet inte om de vill känna mig då.
Åter till helgen som var, efter shoppingen så åkte vi till Erica och jag och hon lagade mat. sedan blev det soffhäng hela kvällen med två bra filmer den första Mean Girls och efter den så blev det Kärlek på menyn två riktigt bra filmer. Den första som påminde oss om vår gymnasietid och allt roligt vi hittade på då och den andra en riktigt bra kärleks komedi. Så den fick avrunda min kväll innan jag tog mig hem till mig, ganska trött i fötterna men ändå glad.
På söndag så skulle jag träffa en gammal kollega och ta en promenad bort till Expo och kika på lite som hon skulle handla till jobbet. Så sagt och gjort halv tio klev jag upp fast jag inte kom i säng förens vid tre, fixade mig och drog iväg. Blev en skön promenad trots att det var halkigt så in i bomben, men jag har införskaffat broddar för att inte halka och bryta lårbenet. Har ingen större lust med det just nu med plugg och allt annat roligt som jag har att se framemot.
Väl på Expo så skulle jag naturligtvis inte handla men jag skulle bara kolla vad en stekpanna kostade, för jag har råkat bränna sönder min stora gammal. Ja nog hittade jag en stekpanna till ett bra pris men så gick jag förbi billiga tallrikunderlägg och jag behövde sådana också, hittade ett liter mått och ett halvliter mått för en billig peng och jag äger inget litermått och det behöver jag har flera påpekat däribland min mamma, så kunde inte gå förbi ett paket med dessa mått för endast 29 kr, sist men inte minst så blev det ett sängöverkast. Som endera får bli sängöverkast eller ett draperi. Men det var allt för min shopping helg. Blev som avslutning en promenad hem från Expo och så blev jag bjuden på fika av min kära ex kollega. Efter fikat så tog jag en promenad hem till mig, var riktigt skönt att få en promenad som avslutning. Resten av kvällen tillbringades i soffan.
På måndag så körde veckan igång med gäst (ska berätta mer om utbildningen sedan) och en massa teori plugg, med bland annat muskler på latin och allt möjligt som har med muskler och hud, naglar att göra. Så har min vecka fortsatt och nu är det som sagt torsdag och en dag närmare en ny helg.
Men nu ska jag ta och hoppa i säng, för i morgon blir det mera teori plugg och så ska jag klämma in en lunch och så ska jag bjuda en kompis på middag. Så något säger mig att morgon dagen bara kommer att svischa förbi. Så hopp i säng och sov så gott           

Jag har återuppstått

Det var ju ett tag sedan jag har varit här och skrivit kan man lugnt säga. Erica tyckte att nu var det hög tid att jag tog tag i bloggandet och skrev ett inlägg. Så nu sitter hon här bredvid mig och håller koll så att jag skriver ett inlägg, haha och hon har rätt att jag har varit extremt lat att skriva.
 Ja det har ju hänt en del sedan jag skrev sist. jag har både arbetstränat och gått tillbaka till mitt gamla jobb. Men tyvärr så klarade inte min skada av att jag gick tillbaka till vården, så jag jobbade några månader och så blev jag sjukskriven igen på grund av min skada och så sa även resten av min kropp till. Jag åkte på in i den berömda "väggen" och nu har jag i alla fall tagit mig en bit ifrån väggen men jag är inte helt med på banan. Våren och sommaren 2014 var en rejäl berg och dalbana. Vissa dagar så tyckte jag att sängen var det bästa stället på hela jorden, Men det som höll mitt mod lite uppe var att jag fick veta i maj 2014 att jag skulle få börja skolan igen. För jag fick en identitets kris när jag förstod att jag inte kunde gå tillbaka till mitt gamla jobb, vad ska jag göra, vem är jag och vad händer nu. Jag kände det som att jag inte visste vart mitt liv på väg och det var definitivt inte så mina planer. Jag är en person som gillar att planera och jag tycker inte om då mina framtidsplaner helt går i krasch.
 Jag har alltid haft en dröm i bakhuvudet att jag skulle ha velat hålla på att jobba med massage och hudbehandlingar. Men jag har aldrig trott att jag skulle ha möjlighet att fixa det eller att det har funnits några jobb inom den branschen. Så nu när jag blev sjukskriven och inte visste vad jag skulle göra, fick jag panik som sagt. Som tur var har jag en otroligt bra vän (Erica) som jag kan berätta allt för och vi kan stöta och blöta allt mellan himmel och jord. Hon tog upp min dröm och frågade om jag inte kanske skulle kolla upp hur det såg ut med utbildningar och vart de fanns, hon peppade mig och fick mig att tro lite på mig själv och på min dröm.
En kväll satt vi hemma hos henne och surrade som vi gör för det mesta, så säger Erica som sitter och tittar på Facebook. Kolla det finns en utbildning i Åre till spa och hud terapeut, ska inte du ta och söka den. Det tycker jag att du ska göra. Efter ett tags tvekande så satte jag mig och skrev en ansökan till skolan.
 Ett par dagar efter att jag skrivit så får jag ett mail från skolan som undrar om det fanns möjlighet att jag kunde vara tillgänglig för en intervju inom de närmaste dagarna´. Det var jag naturligtvis och dagen efter så ringde de upp från skolan. Intervjun gick bara bra och ett par dagar så fick jag veta att jag kommit in och då visste inte min glädje några gränser alls. Jag tjoade och skrek och dansade runt på mammas köksgolv så hon trodde att jag blivit helt snurrig i planeten, men då jag berättade så tog även mamma några glädje danssteg. Tur att inga grannar såg oss haha.
Så i september i fjol så startade jag min utbildning som är på distans mot Åre. Så jag är nere ca 1 vecka per månad i Åre. Då jobbar vi intensivt och lär oss nya saker, sedan mellan Åre gångerna är jag på hemma plan i Umeå och gör elev behandlingar. Nu efter att jag varit nere i Åre i januari så ska jag även ut på praktik här i stan, känns helt otroligt roligt. Sedan så känns det helt otroligt att jag håller på att förverkliga min dröm, jag är så glad att jag har en sådan stöttande och peppande familj och vänner, ni är guld värda i mina ögon.
Ja nu har jag skrivit lite om vad som hänt sedan jag sist skrev och nu när ni vet att jag återuppstått så lovar jag att uppdatera bättre. Så här framöver får ni följa min vardag som består av plugg, ta tag i träning och kost´, min vardag med diabetesen (som ibland kan driva mig till vanvett, när den jävlas) och så klart får ni följa med i mina ibland tokiga upptåg, man vet aldrig vad jag hittar på. Så med dessa ord så är det nu offentligt att jag är tillbaka på min blogg.

Ja vad säger man

Ja som rubriken säger, vad ska man säga. Jag är ju bara för dålig på detta just nu. Men i livet har det varit full rulle och lite till kan jag säga. Nu har det hänt en massa saker så jag hinner inte riktigt med själv, det snurra på bara. Men nu så måste jag skriva några inlägg som handlar om lite olika saker.
Dels handlar det om diabetes och lite nyheter jag har läst ang min kära pump och hur det känns. Allt är inte klart men det känns skrämmande om det blir som det förslag som ligger framme. Men de har även hänt roliga saker också när det gäller diabetes, något som uppmärksammar sjukdomen och på att man behöver stöd till diabetes forskningen och jag tycker att det är bra att det uppmärksammas. För diabetes är en kronisk sjukdom som tyvärr ökar och det är mycket myter kring denna sjukdom.
Sedan så har jag äntligen börjat arbetsträna och himla vad roligt det är. Nu känner jag på riktigt att jag har saknat mitt jobb och att mitt jobb ger så otroligt mycket. Så jag längtar mycket till att jag kan börja jobba på riktigt. Det är början på slutet på den väg jag har vandrat i nästan 2 år. Denna väg har varit allt annat än rak, många kurvor, backar och parkeringar. Men nu se jag äntligen ett slut, jag ser mållinjen där framme och jag är snart där. Efter den så är det början på något nytt, visst kommer smärtan kvar och känsel nedsättningen i vänster ben. Men det är sådant som jag kan lära mig att leva med, det är bara mindre grejer känns dt som just nu och visst kan jag ha dagar då smärtan gör sig riktigt påmind men det är sådant jag måste hitta sätta att klara av. Jag har börjat att hitta sätt att klara av sådana dagar och det handlar lite acceptans på ett sätt. 
Så detta ska jag skriva separata inlägg om, där jag berätta mer om allt
    

Visst ja, jag hade en blogg

Ja nu är det två månader sedan jag har skrivit något och ja vad kan jag säga. Ingen annan ursäkt än att jag har varit lat, det har varit en sommar som gått i en rasandes fart, fast den startade med att jag blev besviken och trodde att denna sommar skulle bli väldigt lång och tråkig.
Men så blev det inte som tur var. I början av sommaren var jag kattvakt till kära Mirabell, då mate var upp över och jobbade. Blev även en midsommar tripp till min morbror med mamma. De är alltid lika kul att åka till morbror, han bor enligt mig i Bullerbyn. Världens finaste lilla by med jätte trevliga människor. Jag slappnar verkligen av när jag är och hälsar på honom,, då har jag semester på riktigt. Så midsommar var super trevligt med grillning och surr.
Så bar det av hem till Mirabell igen och i Umeå var det så trevlig att det var lokalbuss strejk. Har inte cyklat så mycket på flera år som jag gjorde under tiden då det var strejk. Fick till och med träningsvärk så in i bomben, jag hade visst glömt bort vissa muskler nu under tiden jag har haft problem md min rygg och ben, men de fick träning under strejken kan jag lova.
När Erica kom hem igen så passade jag på att umgås med henne innan det var dags att ämna Umeå för att åka och hälsa på hemma i Åsele. För då vankades det Åselemarknad också och så klart umgicks jag med familjen när jag var hemma. Saknar dem mycket då jag inte träffar dem så ofta, speciellt mosters små gullungar, fast nu r det inte så små längre. Det påpekar de för mig då jag säger moster små gullungar, vi är inte små längre brukar de säga. Det går så fort att de växer så usch ibland skulle man vilja spola tillbaka tiden bara för en stund. Så jag umgicks med dem och busade på för fullt.
Till markanden så kom Erica och vi hade en super trevlig markanad med många skratt än fast vädret inte var så perfekt kan jag lova. Efter marknad och besök hos familjen, så tog jag mitt pick och pack och åkt till  Umeå igen. Då jag kom hem då var de bara att tvätta och packa om. För jag kom hem på torsdagen och på söndags kvällen så åkte jag och mamma till Stockholm. Dels för att bara ha semester men även träffa släkt nere i Stockholm. En faster till mamma, en kusin till mamma och tremänningar till mig. Åh så trevligt det var, veckan i Stockholm som jag ska skriva mer om senare bara flög förbi. Vips så var det fredags kväll och vi skulle ta tåget upp till Norrland och Umeå igen. Vart tar tiden vägen egentligen, den bara rusar förbi och det går bara snabbare och snabbare tycker jag. Jag minns när jag var liten och sa till min mormor att jag tyckte tiden gick för sakta. Så sa min mormor till mig vänta bara tills du blir äldre då tycker du tiden bara går fortare och fortare, och när du är i min ålder så springer bara tiden bara förbi. Idag när jag tänker tillbaka på det så känner jag åh vad min mormor hade rätt. Tiden går verkligen bara fortare och fortare ju äldre man blir.
Sedan då jag kom hem så har jag haft lite olika möten och så har jag haft den turen att jag har fått vara hundvakt till underbara Rufus. Ska även skriva mer om det snare. Men detta är lite av min sommar och nu ska jag skriva komma ihåg till mig själv så jag kommer ihåg att skriva. Men blir lättare nu när man kommer in i rutinerna när vardagen är tillbaka. Så det kommer snart mer.   

Åter i Umeå

Ja då var tillbaka hemma i Umeå efter att ha varit och hälsat på familjen. Alltid lika trevligt att få träffa familjen och bara umgås, för det är ju en liten bit mellan mig och dem. Mina syskonbarn tycker med lite jämna mellanrum att jag bor alldelens för långt bort och speciellt den yngsta Ronja tycker att jag kan ju faktiskt bo hos mormor och inte i Umeå. För då skulle ju hon kunna träffa mig oftare och om jag skulle få tråkigt och sakna mina kompisar så kan hon ju faktiskt komma och sova över hos mormor och så kan ju vi leka hur mycket som helst säger hon. Så då skulle jag inte sakna Umeå. Hon är så söt lilla gumman, hon har lösningar på det mesta. Som nu när hon frågade om jag saknade dem när jag inte var i Åsele, jo sa jag klart att jag saknar dem när jag är hemma i Umeå. Då tittar hon på mig och säger med snusförnuftig röst men du har ju almanackan som du fick i julklapp och där kan du se oss och då behöver du inte sakna oss lika mycket. Ja vad ska man säga, jag kunde bara le och hålla med. Jag har dem ju på väggen och kan kolla på dem när som helst.
Jag åkte som sagt hem i onsdags kväll och kom hem  vid nio tiden och då var det bara hem till mamma och äta en sen middag och sedan surr och sängen. För på torsdagen skulle jag fara till syster och gratta Alfred om hade fyllt nio på onsdagen men jag hann inte dit, så jag lovade att jag skulle komma dagen efter. Fast Alfred tyckte jag hade kunnat komma på onsdagen fast det skulle ha blivit sent, han var ju faktiskt ledig från skolan på torsdagen. Men det blev ändå torsdagen jag begav mig dit, för jag anade att på onsdagen efter skola och firande på kvällen skulle han vara super trött.
Tur hade då jag med vädret i alla fall, det var soligt och fint. Tur det för det är en bit mellan mamma och syster att gå, så var glad att jag slapp regn. När jag kom fram var det glada barn som kom och mötte mig. Alfred deklarerade för mig att tårtan var slut för han hade ätit upp sista biten på torsdags morgonen. Men det gick bara fint utan tårta sa jag, huvudsaken var att jag fick träffa Alfred, Theo och Ronja och deras föräldrar. Sedan var det full fart efter att Alfred öppnat presenten. De skulle nämligen visa mig deras nya husdjur, de har nämligen skaffat 5 hönor och 1 tupp. Som de är så stolta över och de har än så länge har de fått 4 ägg. Alfred tyckte att moster måste hålla i en av hönorna, de är 2st av hönorna som man kan hålla i. Jag har dock aldrig hållit i en höna, så det var ju nytt att hålla i en höna. Men den var så snäll och väldigt intresserad  av mina glimmande örhängen. Alfred sa att de märktes att hönor är tjejer för de är så intresserad av glimmande saker. Så torsdagen var en dag med fart i.
På fredag var det dags för skolavslutning och både Theo och Alfred var med. Ronja går fortfarande på dagis men hon var så viktig med att berätta att hon faktiskt bara har ett år kvar på dagis och sedan får hon också gå i skolavslutninsledet.Så nu när jag var hemma så gick självklart och tittade på dem. Jag mötte upp syster, hennes sambo och Ronja utanför skolan där vi stod och kollade när de gick från skolan och sedan gick vi till hembyggsområdet dit barnen skulle komma och där de skulle sjunga och pratas. De var super duktiga killar och de sjöng jättefina sånger. Jag är så stolta över dem kan jag lugnt säga. Men jag kom på medans jag stod där att nästa år är det hela 10år sedan jag gick ut nian. Usch vad tiden går fort jag hänger inte riktigt med. Men de hade tur med värdet också soligt och fint under tiden alla sjöng och pratade. Det var först på eftermiddagen som solen gick i moln och mörka moln började på trona upp sig på himlen.
På lördagen så tog jag och mamma det bara lugnt på förmiddagen och så mitt på dagen så kom Ronja och Theo för att de ville umgås med moster. Lika roligt varje gång man får rå om dem och busa med dem. Vi lekte kurragömma och stojade på. Sedan så fikade vi och  kolla på prinsessbröllopet. Theo ville se alla tjejer med tiaror, kronor och hattar. Dock blev han besviken för det var ju inte så många som hade något av det och de som hade det hade inga stora tiaror och kronor. Plus att han bara såg någon enstaka tjej som hade hatt. Så han var super besviken och ägnade sig mer åt att lägga pärlplatta.
Söndagen gick i lugnets tecken, jag och mamma passade på att gå på graven med syrener. Det är nämligen tradition att vi gör det varje år när syrenerna börjar blomma. Så det var ju perfekt tajming att de blommade nu när jag var hemma. Resten av dagen surrade vi och skrattade. Lika trevligt alla gånger att få surra och bara ha det bra.
På måndags kvällen så bar det av mot Umeå igen och vardagen. Men det har varit en super rolig och trevlig lång helg i Åsele.     
 

Fy skäms på mig

Ett riktigt stort fy skäms på mig, jag borde ha skrivit tidigre men det har bara inte blivit av. Jag har njutit av det fina och varma vädret vi har haft. Jag har riktigt tinat upp efter vintern. Jag brukar nämlign skämta och säga att jag är född på fel sida jordklotet. Jag är absolut inte ett fan av vinter, tycker att snön kan komma 1dec och tina bort i mitten av januari. Det skulle passa mig alldelens ypperligt. Jag skulle om jag kunde gå i ide efter julen och vakna när det  börjar på bli vår och varmt igen. Men så funkar det inte så det är bara att härda ut vintern och vänta och hoppas på en fin vår och varm sommar. I år verkar det som att det kan bli en fin sommar och det gillar jag. Så jag håller tummarna för att det inte bara vara några veckor nu här som har varit fina och sedan så blir resten av sommaren bara kall och regning, men jag ser det positivt och tror att det ska bli en toppen sommar.
Så dessa veckor som har varit varma och soliga har jag bara njutit så mycket jag bara ha kunnat. Passat på att suttit ute och njutit och försöka bli lite brun och inte bara röd, som jag brukar bli. Brukar se ut som ett stopp ljus när jag har varit utomlands eller suttit ute mycket när det har varit solgit här hemma. Lite färg har jag fått och så syns fräknarna igen och tydligen har jag solat ena sidan mer än den andra. För högra handen är fräkning som bara den och den vänstra är bara halva handen lite fräkning, så jag vet inte hur jag har solat. Tycker att jag har legat så att bägge sidorna fått lika mycket sol. Men får hoppas på mer sol och då får jag väl sola vänstra sidan och inte högra sidan. Få se hur det går med den saken.
Seda så har jag umgåtts  med Erica och hennes Johan när de kom ner efter att Erica hade varit och hälsat på där uppe. Har varit många skratt och surr, alltid lika roligt att umgås med dem. Sedan så har jag passat på att grilla, umgås med vänner och så har det varit kulturnatten och då var jag och tittade på Ericas lillebrors band som spelade. Så det har bara varit mycket trevligt på schemat under den här tiden och då har jag bara glömt bort att skriva vad som händer mig. Men jag ska bli bättre att komma ihåg att skriva. Hoppas bara att jag kan hålla det löftet med mitt minne det är bra med kort.
Nu så ska jag åka hem till Åsele och träffa familjen, sedan så fyller min systerson Alfred hela 9år. Herregud va tiden går fort, jag tyckte att det inte alls var så länge sedan har var en liten baby men det var ett tag sedan. Så jag ska passa på att gratta honom nu när jag åker hem och sedan så är det även skolavslutning på fredag och då ska jag dit och titta på syskonbarnen. Det är Alfred som går ut 2:an och så är det Theo som går ut förskolan och när jag kan så måste jag ju vara där och kolla på dem, är sjuk stolt moster till dessa två killar som har blivt så stora, undrar om jag börjar bli gammal nu haha.
Sedan bär det av hem till Umeå efter en helg i Åsele och så ska jag förhoppningsvis på ett riktigt roligt möte till veckan, som jag ska berätta mer om när jag har varit på det. Sedan så i slutet på veckan så åker Erica upp till Johan och ska vara borta i 3veckor och då sa jag se efter Mirabell. Det ser jag fram emot, tycker alltid att det är lika kul att få ta hand om Mirabell. Dock blir hon nog lite bortskämd av mig, men det måste jag ju ändå få göra när jag har chans. Så jag blir tillfällig kattägar i tre veckor och det ska bara bli roligt.
Nu ska jag ta mig ur soffan och sortera undan lite grejer och ska jag packa så jag har gjort det, så jag slipper göra det i morgon. Så lovar jag att efter helgen kommer en uppdatering av min helg i Åsele, lovar.   
  

En solig Söndag

Vilken härlig Söndag det har varit idag, Nu börjar jag känna av vår och sommar känslor på riktigt. Jag har riktigt längtat efter våren och så klart sommaren.Jjag är ingen vinter människa över huvudtaget, så jag tror att jag bor på lite fel ställe haha. Vinter har ju så klart sin charm men jag gillar helt klart sommaren bättre. Så nu längtar jag bara efter att sommaren ska vara här på riktigt med värmen och allt som hör sommaren till.
Idag så har jag varit och gjort naglarna och de blev jättefina. Jag brukar gå på crazy nails men den här gången blev det hos Annie på Nail Designe School. Hon gör super fina hand målade blommor på naglar och jag har sett dessa naglar på facebook och så har Erica visat mig på instagram. Så jag har altid velat ha sådana blommor på mina naglar. Jag har flera gånger funderat på det och Erica som går och gör sina naglar på Nail Design School. Har flera gånger sagt att jag måste göra det eftersom att jag så gärna velat ha sådana på mina naglar.
Så nu gjorde jag slag i saken och bokade en tid för att få dessa blommor . Så egentligen skulle jag ha gjort dem i Onsdags men det blev ombokt tills idag Söndag.
Klockan åtta väckte klockan mig hade nämligen tid klockan tio och jag är lite seg på morgonen. Så det var bäst at ställa klockan lite tidigare så jag tog mig upp och iväg. Nog var det lite segt i morse men jag tog mig ialla fall iväg, fast jag hade vaknat några gånger under natten av att jag hade drömt att jag hade försovit mig. Var lite lätt stressad varje gång jag vaknade och varje gång var jag på väg ur sängen för att springa och hoppa i kläderna och slänga i mig lite frukost men som tur tittade jag alla gånger på klockan och upptäckte att jag bara kunde sova vidare. Så när klockan ringde var jag lite extra seg och lite halvt förrvirrad var det klockan eller drömde jag igen. Men tillslut så var jag med och jag hann med den buss som jag skulle hinna med. Dock upptäckte jag att snurriga jag hade glömt att fylla på busskortet, ibland så tror jag att jag är nån annanstans  och bara glömmer sådana små saker som att fylla på mitt busskort. Tur för mig att de tar kort på bussen när jag har ett minne stort som en jordnöt.
Väl nere på stan så var det folktomt och lugnt märktes att det var Söndag. Gick till Annie och hon började med mina naglar. Tycker alltid det är lika trevligt att att få göra naglarna, är om en avslappningsstund för mig plus att jag får nya och fina naglar. Det är ju det bästa, man känner sig alltid lite gladare och extra fin om händerna när man just har varit och gjort naglar. Plus att denna gången så kännde jag mig extra glad och förväntasfull när jag skulle få blommor. Vi bestämde oss för att testa en annan gele eftersom jag har haft problem den sista tiden med att jag får sprickor. Så när jag berättade det för Annie så föreslog hon att vi skulle pröva en gele som heter Builder för att se om det kunde ha någon effekt och att jag inte skulle drabbas av sprickor. Så vi får se hur det går och jag hoppas att det hjälper. Sedan så skulle jag betsämma färg på blommorna och jag som brukar ha lite beslutångest när det gäller färger visste den här gången precis vilken färg jag ville ha, så jag höll tummarna för att hon hade den färgen och jag hade tur att hon hade det. Så blommorna blev i lila och vit och nder dem blev det glitter som glittrar så fint i solen plus att de framhäver blommorna bra. Så jag var riktigt nöjd när jag lämmnade slongen. Tack så jätte mycket Annie för de fina nagarna.
Efter salongen så fick jag ta en promenad till busstationen och fylla på busskortet och efter det så bar det av hem och väl hemma så blev det lite lunch och efter det så blev det att njuta av solen som så fint lyste ute. Så jag tog en bok och satt mig i solen och bara njöt en riktigt avslappnade Söndag med andra ord. Så jag har bara haft en lugn och avslappnad Söndag och jag passadee på att njuta av solen nu när den har återvänt på riktigt så skönt. Bara att få sitta och njuta i solen med solglasögon och en bra bok. En riktigt bra Söndag har det varit, hoppas bara att det är lika fint väder i morgon så man kan sitta ute i solen och läsa i morgon också. 

Helg i Ö-vik

Jag och Bea har för ett tag sedan bestämt oss för att vi skulle åka i väg och ha en tjejhelg med surr, skratt och självklart lite shopping. Vårat val  föll på Ö-vik, Bea hade tidigare varit där och bott på ett trevligt hotell. Så hon föreslog  att vi skulle åka till just Ö-vik. Så sagt och gjort bokade vi hotell och tåg till Ö-vik första helgen i Maj. Tyckte att det lät som en bra start på våren att få shoppa lite grann. Sedan så höll vi tummarna för att tåget skulle gå, så att vi inte behövde åka buss. Det har ju varit lite si och så med tågavgångarna, så vi fick helt enkelt hålla tummarna att vi skulle få åka tåg.
Så i fredags så träffades vi först i stan och käkade lite lunch och så gjorde vi bort några ärenden innan vi begav oss till tågstationen och jag höll som sagt tummarna för att tåget skulle gå. För när jag mötte upp Bea i stan så hade hon sett att något tåg hade lite problem så det kunde hända att man satte in ersättningsbuss. Men som det såg ut när Bea hade kollat så gällde det inte vårat tåg uten ett senare tåg. Så när vi kom på stationen så kollade vi att vårat tåg verkligen gick och viken tur vi hade tåget skulle gå. Phu säger då jag, är en stor skillnad att få åka ett tåg om man jämför med att åka buss och självklart så går ju tåget fortare. Men det var ju ett tag tills tåget skulle avgå så vii fick vackert sätta oss och vänta. Men vi surrade och skrattade så tiden gick fort ändå. Så kvart i fem så lämnade vi Umeå och började våran resa till Ö-vik.
Strax före klockan sex så var vi framme i Ö-vik, så vi tog värkorna och promenerade till hotellet. Ush vad uppför det var när man skulle till hotellet med en tung väska eller så kan det ju vara så att jag är otränad. Jag kan tro att det är så det ligger till, måste nog träna lite extra för att få till flåset ordentligt. Efter att vi chekat in så gick vi till Max för att käka lite middag. Efter at vi ätit gick vi förbi Candy Corner. Där blev det lite godisshopping, fast jag blev lite vimmelkantig när jag kom in. Det fanns hur mycket som helst och jag blev nästan mätt innan jag hade köpt något plus att jag inte riktigt visste vad jagg skulle köpa, det fanns lite för mycket godis att väja på. Sedan så bar det av till hotellet för lite spel och surr.
Sedan på lördagen efter frukost så bar det av till Cubus och shoppandet började. Blev tre par byxor på Cubus för min del, min byxgaderob börjar på att vara lite sliten och dax att slänga lite. Sedan så blev det ett par solglasögon för min del och även där ska jag släng mina gamla repiga. Det blev ganska mycket shopping  men nu har jag fyllt min shopping kvot för ett tag framöver. Det var dock ingen onödig shopping utan saker som jag behövde, så nu ska jag bara rensa ut lite som bara tar upp plats och är slitet. Så det var en ttrevlig dag med mycket spring. Så jag kan lova att jag var trött där på eftermiddagen och min rygg sa ifrån riktigt ordentligt. Känndes att den inte är sitt gammla jag, så jag fck gå til hotellet och lägga mig och vila en stund innan vi skulle gå och äta middag. Efter en vilo stund så drog vi i väg och käkade middag och det var en god mddag. Jag åt en laxsallad och Bea åt planka och det var super gott. Det enda som jag tänkte på var att restaurangen måste ha fått extra pris på fänkål, för de hade med det i alla rätter och det var inga små mängder fänkål man fick utan det var mycket fänkål. Jag är inte riktigt förtjust i fänkål så jag var inte överlycklig över denna grönsak i min sallad men jag kunde ju peta bort den så det var lugnt. Sedan så bar det av på hotellet för lite spl och surr, men vi var båda ganska trött och mör efter att spungit på stan så det blev en perfekt avslutning på kvällen.
På söndagen tog vi det bara lugnt och tog sovmorgon och sedan efter att vi chekat ut så gjorde vi några små ärenden och så tog vi en promenad i det fina vädret  och nöjt av den härliga solen. Sedan vid kvart över fem så rullade vi mot Umeå igen och sttrax efter klockan sex var jag tillbaka i Umeå. Tack för en trevlig helg Bea. Så då var det bara att åka hem och packa om, för den här veckan har jag blivit kattmatte. Erica är och hälsar på Johan och då passar jag på att vara kattvakt til Mirabell. Kan säga att jag blev varmt välkommnad av Mirabell, är riktigt kul att få vara med  henne en hel vecka. Så det ska bli en trevlig vecka då jag får umgås med lilla Mirabell.   

Vad har jag nu hittat på

För ett tag sedan så fick jag hem den lokala diabetestidningen, är med i diabetesförbundet i Umeå. Med tidningen så följde det med en lapp om att svenska diabetesförbundet skulle komma till Umeå och göra intervjuer och filma hur livet med diabetes är. De sökte personer med diabetes eller anhöriga till diabetiker som ville ställa upp och bli interjuvade och den interjuven skulle handla om hur livet med diabetes kan se ut.
Jag tyckte att detta lär intressant och jag har alltid velat berättat om hur livet kan se ut med diabetes. Jag har i perioder haft svårt att accepterat min diabetes och detta har haft följder för mig. I dessa perioder så har jag bemötts olika allt från människor som har velat förstå varför jag har haft så svårt med min acceptans när det gäller diabetesen. Andra som jag har mött har menat att jag bara ska skärpa mig och acceptera läget, för att leva med diabetes idag är ingenting mot vad det var förr i tiden. Idag är ju diabetes vården så långt fram och man får sådan fin hjälp med sjukdomen. Så jag ska bara vara tyst och acceptera läget som det såg ut. Jag håller med om att både vården är bättre idag och sjukdomen är inte lika svår att leva med idag som det var förr i tiden. Men just då jag kände att diabetesen bara var ett straff och att allt bara var pyton, så brydde jag mig inte om att det är lättare idag att leva med diabetes och jag var inte det minsta glad över att man lätt idag att få hjälp.
Som sagt så har min väg med diabetesen var lång och krokig, jag har i år levet med diabetesen i 17år och idag så har jag en helt annan inställning mot vad jag hade i tonåren. Jag kan inte helt säga att jag har accepterat min sjukdom men jag är kompis med den nu brukar jag säga. Jag hjälper den på bästa sätt och den ställer inte till problem för mig, det är så jag ser på situationen idag. Jag har mdagar i dag också då jag bara tycker att diabetesen är ett straff från helvetet som jag måste leva med. Men jag kan idag ändå se att allt är inte åt helvetet och det faktiskt går att leva helt normalt än fast man är drabbad av diabetesen. Så jag kan tillåta mig själv att ha en depp dag då jag inte kollar blodsockret mer än på morgonen och på kvällen och jag kanske äter lite mer onyttig än vad jag ska.  Men så dagen efter så är jag inte deppig och på dåligt humör utan då är jag tillbaka på banan och kollar blodsockret och äter bättre.
Jag tror att jag aldrig helt kommer att acceptera men jag kan ändå idag se med helt andra ögon på sjukdomen och jag har insett att det bästa är att jag tar hand om mig själv och lever ett så nyttigft liv lsom möjligt. Detta för att min kropp ska hålla längre och att jag ska minska risken för att  drabbas av följd sjukdomar som kan följa i spåren av diabetesen när man har haft sjukdomen i flera år. Så nu kan jag ändå känna att det äör jobbigt men ändå kan jag ta mig vidare utan att fastna i det negativa. Sjukdomen kommer alltid att finnas vid min sida och jag ska göra det bästa av det och inte låta det hindra mig i livet.
Men som sagt i tonåren så levde jag loppan med min sjukdom och detta fick följder för mig och när jag var sjutton år så åkte jag in akut på sjukhuset med aldellens för högt blodsocker, så pass högt så att det var farligt för mig, så jag blev inlagd på sjukhus ett tag och där försökte de prata förstånd med mig och tala om hur farligt det vara att missköta sig. Men just då var jag både rädd och ledsen. Jag var både less och rädd för min sjukdom. För det kändes hela tiden som att jag var annorlunda och att jag hela tiden skulle tänka på min diabetes innan jag skulle göra något. Så jag var inte riktigt mottaglig för vad de sa till mig plus att de känndes som att de bara stod där med pekpinnar och talade om hur dålig jag var som inte skötte mig. De frågade aldrig mig varför jag inte skötte mig om det fann någon anledning till att jag totalt slog bakut och misskötte mig. Om de kunde på något sätt hjälpa mig att förstå min diabetse bättre istäööet för att skälla på mig. För det var så som jag uppfattade det när det bara bombaderade mig genom att tala om att jag gjorde fel och jag skulle förbättra mig. Jag hade velat att de ahade försökt komma bakom varför jag inte skötte mig och tagit tag i problemet därifrån. För det kändes just då som jag var så ensam med diabetesen och att de på sjukhuset inte förstod mig, för de var inte i samma situation som jag. Jag hade önskat att de fanns yngre personer som hade diabetes som man har kunnat få prata med och de har kunnat dela med siug av sina erfarenheter och berätta hur de har tacklat olika problem som dykt upp i vardagen med diabetesen. Fått höra hur deras vardag hade sett ut, för då tror jag att jag har kunnat se på hela situationen på ett annat sätt och jag har kunnat haft det lättare att se positivare på allt. Kunnat få höra att jag inte var ensam och att man inte är konstig bara för att man tycker det är orättvist och jobbigt med diabetesen. En annan ung person med diabetes har kunna få mig på andra tankar då det gällde diabetesen tror jag, istället för att bara tala om för mig att jag var oansvarig och jag skulle bara börja sköta mig.
Så när jag hade kommit till att jag ser annorlunda på diabetesen och min situation så började jag fundera på att dela med mig av min historia och vad jag har varit med om och hur jag har upplevt det, just för andra med diabetes eller någon kompis eller anhörig till en person med diabetes att de kan få känna att det är fler som har gått igenom tuffa perioder och att det löser sig bara man kan komma frram till hur man vill ha det i sitt liv med diabetesen. Att man som diabetiker inte är ensam när det jobbigt utan de flesta har sådana perioder och det går att få ut något av det. Att man kan få lite tips och ideer av mig och även känna stöd, man kan inte alltid vara på topp så är det bara. Det finns inte inte en enda människa som alltid är på topp, så är det bara och alla kan ha en dålig dag. Man får bara inte stanna där. Så min dröm är som sagt min dröm är att få börja fara runt och berätta min historia och hjälpa andra med diabetes och kompisar, anhöriga till dem med diabetes.
Så nu när jag fick hem lappen så kännde jag, detta är ett gyllende tillfälle att börja förverkliga min dröm. Så jag bestämde mig för att anmäla, ivrigt påhejad av Erica som vet om min dröm. Men jag hörde inget så jag trodde att jag inte hade kommit med. Men idag när jag satt på bussen ringde de upp och frågade om jag fortfarande var intresserad av att vara med. Det var jag fortfarande och då blev det bestämt att på lördag klockan fyra ska jag bli interjuvad framför en kamera. Om hur mitt liv med diabetesen ser ut, så det ska bli spännade. De ska sedan klippa ihop alla interjuver och så ska de användas till bla som informationsmaterial och de ska upp på internet. Så det ska bli spännande och nu börjar bli lite nervös. Men det är nog inget mot vad jag kommer att vara på lördag men detv ska nog gå bara bra. Det är ju en början på att förverkliga min dröm, så vem vet jag kankse kan göra verklighetav min dröm. Så efter lördag kommer en uppdatering om hur det har gått för mig på min interjuv.    

Söndag igen

Ja nu var det söndag igen och skäms på mig. Har inte tagit mig i kragen och skrivit i veckan som jag hade tänkt göra. Men får väl skylla på min nacke och rygg som bestämt sig för att ha en vecka med smärta som bara den. Ryggen är jag van vid att den gör ont men när jag vaknade i torsdags så hade jag ordentligt med nackspärr. Inte speciellt roligt tyckte jag, men det brydde sig inte nackspärren om. Jag hade förväntat mig att jag skulle ha träningsvärk men icke. Den har lyst med sin frånvaro och jag skulle mycket hellre haft ordentligt med träningsvärk. För då har det ju kännts att jag har tränat i alla fall.
För träningen har jag kommit i gång med och det känns ju roligt. Jag kör med intervall träning måndag och torsdag och det kör jag tillsammans med Erica. På onsdagar så kör jag konditionsträning på gym med Bea. Så jag hade trott att träningsvärken skulle komma men har inte haft så mycket av den vara och på ett sätt är väl det skönt. Men på ett sätt så vill jag ju känna av träningsvärken, då vet jag ju att jag har tränat. Men jag ska väl inte ropa hej än, träningsvärken kan ju komma veckan som kommer och då kan den ju vara uta bara den. Men veckan som har gått så blev det bara en gång intervallträning och en pass på gymmet.Eftersom att i torsdags så var nacken åt helsike och jag blev yr om jag rörde på nacken allt för mycket. Så det blev att ta det lite lugnare och ha värmekudde på nacken och hoppas att det skulle släppa.
Så när jag vaknade så tänkte jag bara att leta frm vetekudden och lägga på nacken. Men än vart jag letatde så hittade jag den inte, jag har förlagt den någonstan och mitt minne har svikit mig och jag kan bara inte komma ihåg vart jag har gömmt den. Men som tur var så hade Erica en som jag fick låna så att jag kunde ge nacken lite extra värme. Som tur var så hjälpte värmen mig lte och på fredagen kändes nacken bättre och jag slapp den mesta värken.
Så i Fredags så åkte jag till Erica och vi tog en promenad till affären och där passade jag på att handla. Jag skulle nämligen laga västerbottesost biffar till mddag som tack för att jag fick låna värmekudden och så stod Erica ut med mitt gnällade på torsdagen. Så jag kände att jag ville laga lite mat som tack, så det blev just biffar. Det gick bara bra att laga biffarna, blev dock en liten sen middag eftersom att jag var lte seg på att ta mig till Erica. 
Så efter middagen så satt vi och surrade och skrattade. Märktes att jag var lite extra trött för där på kvällen drabbades jag av ett skratt anfall och skrattde så att tillslut så rann tårarna på mig och jag hade ont i magen av allt mitt skrattande. Så blev en ganska tidig hem färd för min del och det behövdes kan jag då säga, somande så fort huvudet nuddade kudden.
I lördags hade jag och Erica tänk att vi skulle grilla men vädret ville annorlunda. Det blåste som bara den och då bestämde vi oss för vara inomhus istället, så jag tog fram min grillpanna istället. För i fjol så tänkte vi att vi skulle trotsa vädret och grilla fast det blåste. Det gick så där, den gången kom min hyresvärd ut och hjälpte oss tillslut för att vi skulle få någon fart på grillen och få oss någon mat. Så nu sköt vi upp grillandet tills att det inte blåser så mycket.
Men det blev lycka ändå blev god kyckling med ris och sallad till. Sedan blev det film och surr till det att Erica åke hem. Tack för en trevlig kväll Erica.
Så blev det söndag igen och idag så ahr jag bara tvättat och dragit fötterna efter mig. Blev ett litet träningspass med hjälp av wii. Som en liten kompesation för att jag missade passet i torsdags. Så nu ska jag ta hand om den sista tvätten och så ska jag bara ta det lugnt innan sängen kallar. Så lovar jag att nu ska jag bli bättre på att uppdater här och inte lata mig.  

Söndag igen

Jaha då var det redan söndag igen, gud va helgerna och veckorna för den delen bara springer iväg. Jag minns att min mormor brukade säga vänta bara tills du blir äldre då kommer tiden bara att springa fram och du kommer inte att förstå hur tiden kan gå så fort. De gånger jag klagade på att tiden bara sega sig fram och just då när mormor sa det så trodde jag bara att hon hittade på men hon hade så himla rätt, min kloka mormor och jag önskar att hon fanns med mig idag så jag har kunnat tala om det för henne.
Men som sagt tiden bara springer iväg tycker jag och det händer alltid någonting. Som sagt så blev jag ju av med pengar i veckan och i fredags bar det av på polisstationen för att anmäla det hela. Dock var jag ganska seg och trött. Hade svårt att komma ner i varv i Torsdags när jag kom hem och så gick jag igenom min historik på banken bara för att kolla längre bak i tiden, så att det inte har försvunnit pengar tidigare som jag inte har märkt. Men som tur var så hade det inte gjort det så jag kunde andas ut över det i allla fall. Men kunde ändå inte somna tror jag hade lite extra adrenalin i kroppen som låg och pyrde. Så jag somnade vid tre-halv fyra tiden. Vaknade vid sex tiden av för lågt blodsocker och så gick jag och lade mig igen och vaknade strax före nio av telefonen. Det gjorde dock inget jag hade ändå ställt klockan på nio så den skulle ändå ha ring vilken sekund som helst ändå. Så som sagt segade mig upp där vid nio och käkade lite och sedan så tog jag bussen till polisstationen. Såp fick jag det ur världen och än fast det var jag som skulle anmäla en sak så kändes det lite hemskt att sitta där och vänta på att bli uppropad och få gå in till den som skulle ta min anmälan. Men det gick bara bra och de sa att den här typen av bedrägeri som jag har blivit utsatt för är så kallat datorbedrägeri och är ganska vanligt och de får ta emot ganska många sådana anmälningar.
Efter ärendet på polisen så drog jag ner på stan för att köpa en present och fixa lite goare lunch till mig, tyckte att jag behövde det efter en natt med kass sömn. Så blev en skagen macka från Cafe Station och presenten blev inhandlad och sedan tog första bästa buss hem. Jag var ganska trött och huvudvärken började komma krypande så sakteliga. Så när jag kom hem blev det att äta och sedan så blev det huvudvärkstablett och sängen för min del. Hela Fredagen förflöt i ett ganska lugnt tempo när jag hade tagit mig upp ur sängen och även Lördagen blev också i softandets tecken. Lite tvättande och så såg jag mordkomissionen som jag har lånat av en kompis. Så vid middags tid så ringde Erica och talade om att födelsedagsbarnet Evelina skulle fira sin födelsedag i Sävar på Söndagen, så jag skulle få åka med Erica och Johan till Sävar på Söndag.
Så idag tog jag mig upp i en bra tid, skulle hinna med att handla lite små saker innan jag skulle åka till Erica. Så vid  åtta plingade klockan och jag tog mig upp käkade lite och så bar det av till affären för att fixa ett grattis kort och inhandla lite annat som jag hade slut på hemma. När jag kom hem så var det bara att fixa lunch och så fixa till mig själv. Sedan bar det av till Erica och när jag kom dit så höll de på att baka en tårta och oj vad fin tårtan blev. Johan är en riktig kontnär när det gäller att dekorera tårtor.
Efter tårtbak och ihop plockning så tog vi oss iväg till Sävar och där väntade födelsedagsbarnet. Blev ett super trevligt kalas med mycket kakor och tårtor och presenter. Blev även bjuden på taco middag av Ericas pappa och det var riktigt gott, var ett bra tag sedan jag åt tacos kan jag då säga.
Så har varit en super trevlig dag och ett stort Grattis till Evelina. Så nu ska jag ta och ta en lugn kväll och surra med Erica innan jag ska vidare hem till mig.

Vem tog mina pengar

igår kväll när jag var in på min banksida och kollade saldot, så upptäckte jag att ett företag som jag inte hade en aning om vilka de var och de hade dragit pengar från mig. Jag börjar fundera om jag hade köpt något på stan eller på nätet som kostade nästan 700kr. Men jag kunde verkligen inte påminna mig att jag skulle ha gjort något sådant, så jag började undra vad i fanken detta är. Googlade själva företaget  men hittade inte så mycket om det, så jag bestämmde att ringa banken idag (Torsdag).
Så sagt och gjort efter att jag hade varit en sväng på sjukhuset, så ringde jag upp min personliga bankman. Hon började fråga mig om jag var säker på att jag inte hade köpt eller skrivit på något för ett köp. Jag hade verkligen tänkt mig igenom allt jag hade köpt de sista veckorna och gått igenom alla köp som sagt, så nej jag hade verkligen inte varit i kontakt med företag och ännu mindre köpt något av dem. Hos banken så såg det först ut som att köpet hade skett på tisdagen och den dagen så var jag bara hemma och städade, så var inte städmoppen en försäljare så hade jag då inte träffat någon försäljare. Det enda som jag gjorde på tisdagen var att jag och Erica som kom hälsade på kvällen var och storhandlade på kvantum, men de såg jag att de hade dragit eftersom då stod det ju kvantum.
Så den på banken ringde till sina kort killar som kan ta reda på lite mer om olika företag och så. De såg att köpet skulle ha skett på Måndags kvällen kvart över åtta och att de hade skett med mitt kort och att jag skulle ha skrivit under. Men jag hade absolut inte gjort något köp, för det skulle i så fall ha skett under tiden jag var ute och intervall tränade med Erica och om inte Erica i hemlighet har blivit försäljare så träffade jag ingen annan. Plus att killarna på banken inte riktigt kunde se vad företaget var för något, bara att det skulle ligga i Stockholm. Det var lite diffust såg först ut som försäkringbranchen eller ett företag inom taxfree branchen. Så bank killarna tyckte att det verkade mysko och de sa att min personliga bankman att kortet skulle spärras på en gång eftersom allt verkade mystiskt. Så jag snabbade mig att ta ut lite penga så att jag klarar mig tills mitt nya kort kommer. Sedan så spärrade hon på banken kortet, så nu finns inte mitt kort längre. Sedan så för att jag skulle få tillbaka pengarna med hjälp från banken så måste jag göra en polisanmälan. Så i morgon så ska jag göra den anmälan och få det ur världen, så jag kan få igen pengarna. jag kunde tyvärr inte göra det i eftermiddags för att jag hade en tid för ett möte som jag inte kunde boka om de på banken sa att det inte skulle spela någon roll. Så i morgon ska jag göra anmälan.
Jag kan då säga att jag är i någon typ av chock, fattar inte riktigt att någon har tagit pengar från mig. tagit mina pengar som jag har tjänat ihop till. Blir både arg och ledsen att någon har tagit pengar av mig. Varför gör man så mot andra människor, de som sitter och håller på med att kapa folks kort, fixar fram andras koder mm. Ett tips till sådana är att skaffa ett seriöst jobb där ni tjänar ihop era pengar istället för att ta andra människors pengar. Har inte dessa människor lärt sig att man inte ska ta andras saker utan att fråga först. Speciellt att ta andras pengar är som sagt inte speciellt snällt överhuvudtaget. jag känner just nu bara en stor ilska mot dessa och jag hoppas att de inte ska hända andra människor blir av med pengar pga av blufföretag och liknande. Vill bara att dessa ska stoppas är som sagt inte ok att luras och ta andra människors pengar så det så. Skärpning ni som sitter och håller på med att lura av andra människor deras pengar skäms på er är det enda jag kan säga till er. Skaffa er hederliga jobb istället för att jäklas med andra människor. Så det så, fy för sådana människor som luras.

Full fart från starten

Jag kom som sagt tillbaka till Umeå på tisdags kvällen och på Onsdagen körde jag  gång i full fart. Började dagen med att åka till sjukhuset och smärtrehab. Skulle som vanligt ha min bildterapi och sedan skulle jag träffa sjukgymnast och träna lite och få tips på lite övningar som jag kan göra för att stärka mitt ben och min rygg. Så jag spenderade min förmiddag på smärtrehab. Sedan så skulle jag träffa Bea på stan för att äta lunch och för att fixa lite skor och lite andra saker. Så efter det att jag var klar på sjukhuset så åkte jag ner på stan och mötte upp Bea. Vi bestämde oss för att äta lunch på Cafe station, så för min del blev det västerbottensost paj med skagenröra. Mycket gott och efter lunchen så drog vi iväg till löplabbet, där skulle jag testa ut skor. Ett par som jag ska ha för att vara ute och gå och jogga i, ska nämligen börja jogga dels för att få upp min kondition men även för att stärka ryggen och benen. Det är lång väg till att jag joggar några längre sträckor, just nu så är det i början och det är en kort sträcka med intervall träning två gånger i veckan nu i början som gäller. Har dock kört mitt första pass igår men min plan är somsagt att två gånger i veckan en kortare sträcka. Men sedan behövde jag även ett par skor till och det för att kunna ha för träning inne. Här ska nämligen börja tränas, dels för att jag behöver det för min kropp ska bli bättre efter skadan och dels för at min kondis ska bli bättre. För under den här tiden som jag har varit sjukskriven och haft problem med min rygg och ben så har jag inte haft ork eller kunnat träna som jag har vilja kunna. Så nu när mitt ben och fot är på väg tillbaka, så måste jag börja på träna för att träna tillbaka styrka och bygga upp muskler i min rygg och ben. Så nu ska jag verkligen tag i detta så att det blir bättre för min kropp och hälsa. Även min diabetes mår bra av att man håller sig aktiv med träning så det är inte bara en sak utan det blir så positivt för hela mig och min hälsa.Även under denna tid då jag inte har kunna vara så aktiv som jag skulle ha önska har haft negatv inverkan på min vikt. Så jag har även försökt lägga om min kost och så nu så ska jag bli mer aktiv med träningen så det ska nog också hjälpa till med min vikt nergång hoppas jag.
Men åter till gårdagen och löplabbet, där fick jag hjälp att hitta två par skor som ska passa mig när jag tränar. Har nämligen haft lite svårt att hitta skor som passar mig att träna i. Har snabbt fått ont i fötterna och haft lätt vricka när jag har varit ute promenerat. Så nu fick dels stå på en spegel för att de skulle se hur jag belastade mina fötter och sedan fick jag jogga lite lätt på ett löpband för att de skulle se hur jag satte ner fötterna. De såg att jag behövde lite extra stöd under mitt fotvalv och att jag behöver en sko med stabilitet eftersom  jag just ha problem med att fotlederna viker sig och så vrickar jag dem. Så det blev två skor med bra stabilitet i.
Efter det så var det några till ärenden som vi skulle fixa nere på stan. Sedan så bar det av till gymmet där Bea tränar för att jag skulle nämligen lösa ett träningskort där också. Här ska nämigen börja tränas på allvar som sagt. Som tur så får jag peppning av Bea genom att hon och jag ska träna tilsammans en gång i veckan så att jag kommer igång med träningen. Jag har även bra stöd av min sjukgymnas om stöttar och ger tips på träning och övningar som är bra för mig. Detta med träningen ska även hjälpa mig som sagt tillbaka efter skadan så det är bra att man kan få stöd och hjälp av en sjukgymnast. Så nästa Onsdag ska jag träna i gymmet för första gången, peppad är jag ialla fall så det ska nog gå bra.
Efter att jag fixat träningskortet så bar det av til Erica där jag skulle få middag och efter den så skulle vi ut på lite intervall träning. Fick god korvstroganoff och så blev att vila ner maten ett tag innan det var dags för intervall träning. Men sagt och gjort med Ericas pepning tog vi oss iväg, hon hade redan kört en gång och peppade mig nu.
Jag var lite tveksam pga av min kondis, jag tror att en tant med rullator skulle ha bättre kondis än mig som den är just nu. Erica lovade dock att inga rulltor tanter skulle vara ute och íntervall träna denna kvällen. Turen var med mig, jag träffade inte på några tanter med rullator som tur var. Men det gick bra ändå, jag provade på att jogga lite försiktigt några kortare sträckor sedan så gick jag, men det är ju en början i alla fall. jag och Erica har tänkt att vi ska itervall träna två gånger  veckan och tillslut så ska vi kunna jogga en hel sträcka.
Efter att vi hade kommit hem så bjöd Erica på morots stavar och så surrade vi ett tag. Sedan så bar det av hem och när jag kom hem så stupade jag i säng efter en dag med full fart, men lika bra att starta med full fart.
Idag så vaknade jag med träningsvärk i benen en det är skönt att känna av träningsvärk då  vet man ialla fall att man har tränat. Idag fick jag även mina träningskläder som jag har beställt, så nu är det bara att börja träna. Nu finns det inga ursäkter, har både skorna och kläderna och träningskortet. Men så har jag ju även två träningskompisar som stöttar och peppar och det är super tur att jag har både Bea och Erica. Så detta kommer att gå bara bra, känner mig riktigt peppad. Så här fram över ska jag försöka skriva lite här hur det går med träningen.  
   

Tillbaka i Umeå

Nu är jag tillbaka i Umeå efter en härlig påskledighet i Åsele. jag åkte som sagt till Åsele på onsdagen och bussen var mer än full kan jag säga. Så det gick en förstärkning redan från Nus och jag kände att resan skule bli lång. Men jag var förberedd och hade hade lånat en ljudbok (Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson). Den är riktigt bra och det känndes skönt att ha någt som kunnde stänga ute sorlet i bussen. Var verkligen trött, blev en sen tisdags kväll innan jag tog mig i säng. Jag var och hälsade på hos Erica och så när jag kom hem därifrån så skulle jag packa ihop grejerna som jag skule ha med mig. Jag är super duktig på att spara packandet till sista minuten när jag ska någonstan och så får jag springa runt som en stressad höna i sista stund och packa ihop. Lovar alltid mig själv att jag ska packa tidigare nästa gång jag ska någonstans men oftast så glömmer jag bort mitt löfte till mig själv och så får jag springa runt igen i sista minuten, så ytterligare en gång lovar jag mig själv, nästa gång jag ska bort så ska jag packa i tid och hoppas att jag håller detta löfte till mig själv den här gången haha. Får se hur det går.
Så en sen kväll på tisdagen och en tidig morgon på onsdagen, skulle på ett möte på morgonen och så skulle jag till smärtrehab på bildterapi och efter det så skulle jag äta lunch med Erica innan bussen skulle lämna Umeå. Så när jag hade satt mig till rätta på bussen och tagit fram ljudboken och börjat lyssna på den så kände jag tröttheten komma krypande. Men jag ville inte somna utan kämpade för att lyssna på boken istället. Jag lyckades hålla mig vaken till Bjurholm men efter det så vann sömnen och så vaknade jag strax före Fredrika av att skivan började hacka. Var lite lätt förrvirad vars var jag någonstan och vad fanken var det som lät som en trasig gräsklippare i mina öron. Så var ett litet konstigt uppvaknade men så förstod jag vart jag var och vad den trasiga gräsklipparen var.
Men strax efter fyra så var jag framme i Åsele och mamma mötte upp mig på busstationen och så bar det av hem till mamma. Där det vankades middag och lite surr och sedan så var det sängen som gällde för min del.
På skärtorsdagen så jobbade mamma och jag tog mig en ordentlig sovmorgn. Sedan på dagen så kom min stora syster förbi med påskblommor och två av mina tre goa sykonbarn var med. Så jag hade tuen att få kramas med dom innan de skulle åka iväg för att fira påsk. Åh gud vad jag har saknat dem, var ett tag sedan jag var hem och träffade alla. Sist jag var hemma var där vid jul, så det var både glada små gullungar och en super glad moster som fick träffas och påsk kramas.
Sedan så har påsken gått i  ledighets tecken, sol och mammas goda mat. Sedan så har jag och mamma städat lite bland mina gammla saker som jag inte har kunnat ta med mig när jag flyttade. Är saker som snabbt ihop plockats och slängts i lådor, mycket har hamnat i soptunnn nu när vi städade lite. Jag samlade på allt möjligt när jag var liten har jag upptäckt, så skönt att rensa lite. Sedan så har jag och mamma passat på att umgåtts, spelat lite spel och surrat och skrattat. Så det har varit en riktigt skön och lugn påskledighet. Har riktigt kunnat slappna av och fylla på med lite ny energi. Så i tisdags kväll bar det av igen mot Umeå och vardagen och bussen var även denna kväll ganska full men denna gång somnade jag inte. Så vid nio tiden på tisdags kvällen kom jag hem igen och så var påsk över för denna gång och nu så ser jag fram emot våren och sommaren 

Snart är påsken här

Sitter och försöker vakna till liv, ska fixa lite frukost så kanske hjärnan också hänger med lite bättre. Dagen ser ialla fall ut att bjuda på härlig vår sol. Ska sedan idag åka till Erica och vi ska fixa lite ärenden och så passa på ta en promenad i det fina vädret. Måste umgås lite innan jag packar och lämnar Umeå för lite påsklov hos mamma i Åsele, ska vara borta i ca en vecka. Ska bli kul att umgås lite med familjen var ett tag sedan jag var hem til Åsele, plus att jag får njuta av mammas goda mat i en hel vecka vilken lyx jag får. Men är det påsk så är det påsk, är ju bara en gång om året. Hoppas att det soliga vädret fortsätter under hela påsken, så man kan sitta ute och njuta i solen. Få lite fräknar så här i början på våren.
idag ska dra en sväng på bilioteket och fixa en ljudbok som jag kan ha med mig under bussresan i morgon. Brukar vara ganska fullt på bussen, så är skönt att ha något som man kan stänga ute lite ljud och som håller en vaken under de 16 milen. Vägen mellan Åsele och Umeå är en sådan tråkig väg och känns många gånger super lång speciellt när det en full buss man åker med. Så vid två tiden i morgon så lämnar jag Umeå för ett  tag. Men innan det så är det lite möten som ska hinnas med. Så ska passa på ikväll när jag kommer hem så ska jag packa och göra allt färdigt för imorgon. Så slipper jag stressa i morgon bitti när jag ska dra iväg på mötet direkt på morgonen och jag är ganska seg på morgonen.
Ska även lyxa till det och gå ut och äta lunch i morgon med Erica innan jag drar, blir perfekt med lite surr och skratt innan jag ska åka iväg.  
Så jag önskar alla en Glad Påsk och hoppas att vädret är soligt och varmt :) Så dyker jag upp igen efter påsk