bittemii.blogg.se

Jag  har som sagt diabetes sedan 18 år tillbaka och jag har haft upp och ner gångar med min sjukdom kan jag då säga. Jag har alltid haft svårt medans jag tog sprutor att få en jämn balans på blodsockret, det hoppade upp ner som det ville. Men 2002 så fick jag veta att jag hade ett njurprov som inte var bra och det berodde på att mitt blodsocker hoppade upp och ner. Jag fick då förslaget att jag skulle testa insulinpump, för att få en jämnare flöde av insulin till kroppen.

Pumpen fungerar så att det finns en basal dos som är individ anpassad till varje person, beroende på när de kan behöva mer eller mindre insulin under dygnet. Hur man bestämmer hur basal dosen ska se ut, gör man igenom att kollar på hur blodsocket ser ut under ett dygnet och ut ifrån det så ser man hur man ska lägga basal dosen. Sedan så tar man extra insulin när man ska äta och hur stor dos insulin man ska ta då, avgörs av man äter. Hur mycket kolhydrater man har på  tallriken, för det är kolhydraterna som sedan omvandlas till socker i koppen, enkelt förklarat. Så man tittar tex på hur mycket potatis, pasta och ris man har på tallriken och om man kanske har bröd till maten osv. Även om man vet att man ska göra någon fysisk anstängde aktivitet eller om man bara ska ta det lugnt påverkar hur stor insulin dos man ska ta. Sedan så är det viktigt att man kommer ihåg att diabetesen är en individuell sjukdom och vad som kan vara en bra dos för mig inte är det för en annan person med diabetes, det är jätte viktigt att komma ihåg detta.

Men det är även så att man kan ställa in tillfälliga basal doser också på pumpen. Det kan vara tex om man blir sjuk  och behöver mer insulin under en tid (många gånger när man är sjuk kan kroppen kräva mer insulin, om den inte får det så blir blodsockret högre), så kan man ställa in detta på pumpen och så går pumpen med en högre dos under ett tag. Det kan även vara så att man ska tex ut och springa blodomloppet och en sådan gång kan det vara så att man behöver mindre insulin under några timmar (fysisk aktivitet har ofta positiv inverkan på blodsockret, men man måste hålla koll på blodsockret så att det inte blir för lågt) och då kan man också ställa in att man behöver mindre basal dos under några timmar på pumpen. Efter den tid man har ställt in att den tillfälliga basal dosen ska gå så återgår pumpen till normal dos, utan att man måste hålla på att ställa om en massa saker. 

Så detta gör att pumpen blir så likt våran egen bukspottkörtel (det är i bukspottkörtel som insulinet produceras) som det bara går. Så detta gör pumpen till ett jättebra hjälpmedel i diabetes vården, det passar inte alla det ska nämnas men många som jag har träffat som har pumpen trivs med den. Men även detta är ju individuellt.

I mitt fall så var pumpen en gåva som jag fick, jag har alltid trivts med den. Jag slapp ta sprutorna som jag fasade för varje gång och speciellt natt sprutan som jag tog i låret. Hade ganska mycket insulin till natten för att jag har alltid haft svårt att hitta en dos som passar mig till natten. Jag har alltid velat stiga i blodsocker under natten och tillslut så hade jag ganska mycket insulin till natten. Detta tyckte jag var jobbigt eftersom att jag tyckte att kvälls sprutan var den jobbigaste och det tog en stund att spruta in allt insulin, så bävade jag för den varje kväll. Så det var som en befrielse för mig att slippa sprutorna och få övergå till pumpen.

Pumpen sitter in kopplad i min mage genom en liten kanyl och slang som sitter fäst vid en liten ampull som i sin tur sitter fäst i pumpen. Jag byter ampullen, slangen och nålen ungefär var tredje dag. Lite krånglig förkaring men hoppas att det är lite förståligt. Pumpen i sin tur drivs av en AAA batteri som jag byter ca en gång i månaden. För mig är det helt otroligt att en sådan liten grej som insulin pump kan fungera som en liten dator, för den många fler saker än det jag har berättat om här. Men jag kan inte räkna upp allt, skulle ta en evighet och skulle bli super krångligt.

Men pumpen är för mig en riktig liv räddare och jag är nu riktigt rädd för vad som ska hända. Det är nämligen så att den 1 dec 2013 så kommer den statliga subventioneringen av pumpar att slopas. Detta innebär att det är upp till varje landsting att besluta om insulin pumparna. Vad det mer ingående innebär vet man inte än men det finns ju en risk att landsting som har sämre ekonomi inte kanske kan erbjuda insulin pumpar till diabetes patienter gratis utan då måste man köpa pumpen för egna pengar. Pumpen är inte någon billig grej kan jag säga, de kostar mellan 30 000 och 40 000kr. Det är även så att en pump kan lever ju inte hur länge som helst mina pumpar har hållit i ca 4år. En annan fråga som uppstår när man pratar om detta är om man erbjud pump vilka kriterier ska man då uppfylla och hur kommer man fram till dessa kriterier och blir det lika för alla landsting eller blir det olika för varje landsting. Sedan så ställer jag mig frågan hur går det för oss som redan har pump, tar de av oss pumparna. Det är många frågor som kommer upp.

När jag hörde om detta så var det som en iskall hand grep tag om mitt hjärta och kramade åt, jag blev liv rädd kan jag säga och tårarna bara forsade ner för mina kinder. Min första tanke var att nu tar de min pump och så kommer de jävla (ursäkta mitt språk men jag kände så just då) sprutorna tillbaka. Då kommer jag inte att klara mig , utan då kommer det hoppande blodsockret tillbaka och efter ett tag så kommer följd sjukdomarna och det vill jag inte. Så jag kände bara att en ledsenhet och ilska fanns inom mig. När jag äntligen hittat det som funkar och jag har hittat som har gjort att jag mår så bra. Så ska det kanske bara försvinna och alla kanske inte kan få chansen att få testa pump. Först var jag ledsen och kände att allt bara var pyton men så början ilskan växa. Om man kan med hjälp av pumpen få fram bättre värden hos diabetiker så minskar risken för följd sjukdomar och det minskar även kostnaden för landstinget pga man inte behöver behandla många diabetiker med följd sjukdomar. Har man tänk så lång och sedan så har pumpen även gjort livet så mycket lättare för många diabetiker, vuxna, ungdomar och inte minst barn. Har man tänkt på det, jag tror inte det.

Jag vil verkligen att man ska tänka efter innan man tar bort den statliga subventionen för pumpar. Det är så många som har fått det jättebra med insulin pump. Varför ska man då ta bort det och riskera att man inte kan erbjuda pump på alla ställen. Jag ber er som sitter och bestämmer om detta tänk om, insulin pumpen betyder så mycket för så många människor. En trygghet och ett superbra hjälpmedel.

För mig så betyder pumpen så mycket jag har aldrig mått så här bra idag om jag inte ha fått pumpen då när jag fick den, denna lilla svarta dosa betyder otroligt mycket för mig och min sjukdom. Så snälla tänk om och låt pumpen vara kvar som det är nu. Så alla har chans att testa om pumpen är det hjälpmedel som passar dem. 

             

I lördags så var jag som sagt iväg på interjuv och filminspelning. Gud va jag var nervös, hade svårt att få någon bra sömn på fredagsnatten. Men som tur så peppade både mamma och Erica mig innan jag skulle iväg och göra det.

Men på lördags morgonen så vaknade jag med en huvudvärk så det känndes som att mitt huvud var som ett vakum. Men jag drog mig in i duschen och sedan så skulle jag bestämma mig för vad jag skulle ha på mig. De sa att de helst inte ville att man skulle ha kläder som var för små mönstrat och så ville de helst att man skulle undvika höst och vinter färger. Så mitt val föll på på mörkblå tunika och svarta byxor till det och kan säga att det tog lite tid att betämma sig. Fast det finns en del kläder i min gaderob så när jag ska göra något speciellt så känns det som att jag inte alls har några kläder som passar till det speciella tillfället. Så tog ett tag ianna jag och mamma kunde ta oss in på stan för att käka lunch och göra lite ärenden. 

För min del blev det en vit  tröja och linnen i blått och grönt och ett prickigt på H&M och så hittade jag en super fin tunika på Indiska som är ljusgul med svarta rosor på och sist men inte minst så blev det ett par svarta skor. Sedan så shoppade mamma lite grann också. Efter shoppingen så blev det lunch på Mat och Prat, jag åt en jätte god sallad med räkor i. Har precis hittat Mat och Prat men jag tror att det kommer att bli ett riktigt favorit ställe. De har super god mat där.

efter lunchen så åkte vi hem för att jag skulle lämna av grejerna och ta det lugnt ett litet tag iannan jag åkte iväg till interjuven. Då när vi kom hem så började jag känna att det började pirra i magen och nervositeten började komma krypande. men starx efter tre så tog jag busen in mot stan igen, jag var inte riktig säker på vart det var någonstan jag skulle vara men hittade fortare än jag trodde. Så jag fick gå en liten promenad dels för att lugna nerverna och dels för att jag var lite tidig. Jag var framme vid kvart över tre och jag hade tid klockan fyra. Så passade på att ta en promenad i det soliga vädret.

Så strax före fyra så klev jag in genom dörren och nerverna var i halsen. Men jag tog ett djup andetag och lovade mig själv att det skulle gå hur bra som helst. Jag fick vänta ett litet tag eftersom de var inte riktig färdiga med personen som var före mig och när de var färdiga med den interjuven ville kameramannen och han som interjuvade ta lite luft eftersom de hade varit igång och filmat länge. Så jag fick hålla mig till tåls lite extra. Men under tiden de tog lite luft, så fick jag prata med en kvinna som var med och jobbade med dessa interjuver. Hon beskrev vad som skulle hända under inspelningen och vad filmen skullle användas till. Så det gjorde att man blev lite lugnare och det känndes lite bättre efter att ha pratat med henne.

Så när kameramannen och lillen som skulle ställa frågorna kom till baka så gick vi iväg för att börja spela in interjuven. Fast jag var nervös så gick det bra, vi fick bara avbryta en gång och det var precis iannan slutet på interjuven. För då hade jag pratat så mycket så att rösten inte ville vara med något mer, så jag fick avbryta och dricka lite vatten så att min röst skulle komma tillbaka och så att jag kunde prata i slutet av interjuven. Istället för att använda mig av teckenspråk, jag tror inte att interjuven skulle sluta så bra om jag tappat rösten och börjat använda händerna för att få fram vad jag ville ha sagt.

När de hade avslutat filmningen så sa de att de tyckte att det var bra det jag hade berättat och att det hade gått bra med filmningen. De hade fått fram det de ville ha fram med interjuven och de var nöjda så det kändes skönt att höra. Just nu är jag mer taggad än någonsin på att åka runt och berätta min historia För det skulle om inte annat ge mig stor glädje att få berätta om det jag har varit med om och så kan det hjälpa någon annan. Det skulle kännas super kul om jag skulle kunna göra verklighet av min dröm att få föreläsa och hjälpa andra. Så jag är oerhört glad att jag vågade göra den här interjuven. Så tack så mycket Erica för att du peppade mig så att våga göra det här och att du trodde att jag skulle klara det.   

I fredags var jag upp sjukhuset igen för att träffa min diabetssköterska och dietist. De håller nu som sagt mer koll på mig eftersom att mitt kära blodocker är mycket bättre nu än det har varit på ett tag. Så nu håller de på att lära mig hur jag ska tänka när man ska ge insulindoser till maten och hur de ska lägga den basaladosen under dygnet. Den basala dosen är det som pumpen är inställd ge mig under hela dygnen. Pumpen är konstruerad så att den ska ge mig små mängder med insulin i timmen hela dygnet. Den basaldosen ska vara grunden sedan ska jag när jag äter ge mig själv mer insulin så att det finns tilräckligt med insulin i kroppen. Så när man äter ska man titta på mängden mat och så ska man kolla hur mycket kolhydrater det finns i portionen på ett ungefär. Det är nämligen kolhydraterna som höjer blodsockret, så min dietist håller på att lära mig hur jag ska tänka och räkna kolhydrater. Det tycker jag super svårt har inte tänkt så tidgare riktigt, när jag fick diabetes så var mycket av fokusen på fett. Så det är det har jag har haft i mittt huvud hela tiden och det har resulterat i att jag har ibland varit lite för generös med insulinet och då har jag istället fått för lågblodsocker, för då har det funnit för mycket insuin i kroppen.

Så ibland har det kännts som att jag bara vill ge upp allt för att jag inte har fattat. Kännts som om de har pratat greskiska och jag inte har haft tillgång till en ordbok. Så det har varit lite frutrerande och har det varit för ett par år sedan så har jag bara gett upp och slutat. Men nu så har jag gett mig skjutton på att det ska fungera och tillslut så ska jag fatta och det spelar ingen roll hur länge det tar för mig att fatta det.

Men så ska jag även lära mig nu när jag har börjat så smått att träna hur jag då ska göra med pumpen och inslunet och mat. Det är också något att tänka på, så det tyckte att jag skulle föra lite träningsdagbok där jag skrev vilken aktivitet jag hadde utfört, hur läng jag höll på med aktiviteten och vad blodsockret var innan och hur det var efter. Eftersom att jag nu ligger ganska pressat i blodsockret, det menas alltså att jag ligger mer åt det låga hållet,  jag ligger många gånger på 4 och när det sjuker under 4 mot 3 så blir det för lågt. Så om jag dår är iväg och tränar och ligger åt det låga hållet från början att då blir för låg av att träna, så då vill de att jag ska testa att om jag ligger för lågt så ska jag äta eller dricka något med lite socker i och se om det kan hjälpa mig att hålla blodsockret i schak medans jag tränar eller så vill de att jag ska ta bort pumpen och stoppa den under tiden när jag tränar och så efter det jag har tränat så ska jag ta på den och sätta igången den igen och sedan äta tex en banan och bara ta  en enhet med insulin. Så man kan se om det är lösningen, för att det är inge kul för mig om jag ska få för lågt blodsocker när jag träna. För jag blir dåsig och seg och känns som jag gör allt i slow motion och så blir min energi nivå i botten så då måste jg avbryta träningen och det känns inge roligt alls. Så det är en himla massa nu som jag ska tänka på.

Både när det gäller maten och insulidoserna till maten. Även där ska jag föra dagbok över vad jag äter och hur mycket kolhydrater det finns i det, som tur har jag fått en guide där det står de vanliga livsmedlen och lite maträtter och hur mycket kolhydrater de innehåller. I matdagbokken ska jag även skriva vilka doser jag tar till maten och blodsockter före maten och efter maten och sedan ska jag och min dietist kolla igenom om jag har tänkt rätt med mängden insulin till just den maträtten. Man har hittat rätt dos med insulin till maten när blodsockret inte förändrar sig så mycket utan det står stilla, då har man prickat in en bra dos till den maträtten. Känns som att det är lite krångligt förklarat men är lite svårt att beskriva på ett bra sätt. 

Sedan så har jag ju även haft den kontenuerliga blodockermätningen här för ett tag sedan och det gick bara fint det. Hade ett ganska jämt och fint blodsocker under dygnet tyckte sköterskan, det enda var att jag hade lite för många låga värden och då speciellt på natten. Den här kontenuerliga mätaren som var kopplad till pumpen var inställd på att pipa om blodsockret om det sjönk under 3,9 eller om det blev högre än 13,0. Den larmade bara en gång att mitt blodsocker hade stigit över 13,0 men den larmade flera gånger att det var under 3,9. Så jag höll på bli helt tokig till slut känndes som att det bara var under 3,9 hela tiden. Speciellt jobbigt var det på natten när man blev väckt flera gånger för att blodsockret var för lågt, blev ingen bra sömn dessa nätter för att om den inte larmade så drömde jag att den gjorde det i alla fall och så vaknade jag ändå. Så efter veckan med kontenuerlig mätning så hade jag lite lätt sömnbrist, så första kvällen utan kontenuerliga mätningen den sov jag som en stock. Men sköterskan var nöjd förutom just de lite för många låga blodsocker värdena. Men mitt långtids socker som de även gjorde en koll av hade blivit mycket bättre. Långtids sockret är en koll av medelvärdet av mitt blodsocker under 4-6 veckor bak i tiden. Det hde som sagt alltid velat ligga lite högt för mig men nu hade sjunkit rejält. Det låg nu på ca 6,7 och tidigre låg det på 8,9. Så det var en stor förbättring för mig nu och det känndes riktigt roligt för mig. Roligt att det äntligen syns att jag försöker hålla diabetesen under kontroll

Nu när jag träffade min sköterska så ville hon att jag nu igen skulle ha en till kontenuerlig mätning. Denna gången ska jag ha den i 2 veckor för att man ska se hur det nu går för mig då jag har börjat träna och lära mig mer om kolhydrater i maten. Om det kan hjälpa mig att hålla blodsockret i ännu mer rätt och att jag slipper de låga värdena. Om jag kanske kan ha så lite svängninag som sagt i blodsockret. Så inte nästa vecka utan veckan där på så ska jag till sköterska och hon ska koppla på mig en sådan där mätare igen och så ska jag träffa henne igen efter en vecka och vi ska tanka ur värdena ur pumpen och kolla på dem och så ska jag även efter det fortsätta en till vecka efter det med den kontenuerliga mätningen.

Det ska bli spännande att se hur det går denna gången för mig, om jag denna gången får sova ordentligt på natten annars så blir det nog två långa och jobbiga veckor. Men jag hoppas att det inte blir så många låga värden utan att blodsockret ligger ganska jämt.

Så just nu med diabetesen är det massor och det känns roligt att jag ändå har börjat fatta hur jag ska tänka. Men vissa dagar så det bara pest och ush, vill inte alls ha diabetes och behöva tänka på mat och insulindoser och blodsocker. Men det brukar gå över efter ett tags surande från min sida och jag kollar ändå blodsockret fast det är under lite protest från min hjärna dessa dagar. Men det brukar aldrig hålla i sig länge utan jag glömmer bort det jobbig efter ett tag då jag håller på med något annat. Så det här ska nog gå som en dans med träning, kolhydrater, blodsocker, insulindoser och kontenuerliga mätningar av blodsockret. Kommer mer uppdatering här om hur det går med allt.

I måndags var jag på kontroll hos min diabetessköterska och dietist. Jag är pump behandlad diabetiker sedan 11år tillbaka. Att vara pump behandlad innebär att jag har en liten dosa och i den sätter jag in en ampull med insulin i och sedan från den går det en slang som man fäster i en liten nål som sitter i min mage. Ampullen med insulin och nålen som sitter i magen byter jag var tredje dag. Dosan bär jag omkring sedan i byxfickan och den här pumpen är kontruerad så att den skjuter in lite insulin hela tiden och när jag ska äta så tar jag extra insulin, det är tänkt att pumpen ska vara så lik våran egna bukspottkörtel funktionsmässigt. 

De är bukspottkörteln som de insulinproducerande cellerna finns och när man som jag har typ 1 diabetes så har dessa cellerna helt eller nästan helt slutat producera insulin. I mitt fall så har de slutat helt nu att producera eget insuln. Så jag är helt beroende av min pump om mitt blodsocker ska hålla sig i shack. Från början så tog jag sprutor men det var svårt redan från början att ställa in mitt insulin så att bodsockret höll sig i jämn balans. Det har varit det stora problem då det gäller min diabetes att få den i jämn balans.

Så när jag var ca 13år å började ett njurprov att se dåligt och man provade olika saker men inget hade någon bra effekt. Så år 2002 fick jag erbjudade om att prova pump och jag nappade. Tyckte det lät bra för et skulle även reducera sticken till var tredje dag från att måste sticka sig flera gånger om dagen när jag tog sprutor. Så i februari 2002 åkte jag in och fick min första pump. Det blev verkligen en stor skillnad även på proverna, så jag tyckte att jag hade hamnat i himel riket.

Sedan så kom tonåren och jag gjore en revolt mot min sjukdom, var så less på den. Vill bara en vanlig tonåring och inte behöva tänka på blodsocker, mat, insulin och mat. Resultat var att när jag var 17år åkte jag in på sjukhus med ett riktigt förhögt blodsocker. Ett vanligt blodsocker för mig ska ligga på 5-7 men när jag kom in när jag var 17 hade jag 41. Jag hade en otroligt tur att jag klarade mig så bra som jag gjorde den gången och jag fick även den gången en riktig tankeställare vad det gällde min diabetes. Men det var fortfarnde svårt att kunna acceptera den fullt ut men det gick bättre. Men sean i samband  med detta började mitt blodsocker att svänga igen och det bel svårt att ställa in igen. Så jag ska säga att det är inte förens ett par år sedan som jag har börjat ta det på riktigt allvar.

Men mitt långtids socker har ändå inte legat bra, utan legat för högt ( långtids socker är ett medelvärde av hur mitt blodsocker legat under ca 4-6 veckor period). Så jag har inte riktigt vetat vad jag har gjort för fel och då i omgångar har jag tappat lusten att ens kolla blodsocker. Det är inte bra, för en av hörnstenarna i diabetes vården är att regelbundet kolla sitt blodsocker. Så jag har varit lite envis på fel sätt och det har inte varit lätt att motivera mig att kolla kan jag säga, för jag har känt mig så misslyckad varje gång mitt blodsocker har varit för högt.

men så var jag på koll hos min diabetseläkare i fjol i november och vi började prata om att jag snart har haft diabets i snart 20år (i år har jag haft diabetes i 17år) och att alla mina prover såg bra ut förutom mitt långtids socker. Vi började prata om att min kropp slits snabbare pga av min diabets och att på långsikt kan ett högt långtids socker ställa till mycket problem. Man ka tex få problem med sina ögon, njurar och med sår läkning. Så han ville bara att jag skulle tänka på det och just tänka på att jag har haft min diabetes så länge utan att ha några följd problem. Han ville höra vad jag trodde jag kunde bli bättre på i min egen vård. När jag gick där ifrån så hade jag mycket att tänka på och jag kom fram till att det var lika bra att ta tjuren vid hornen och börja ta blodsocker. För hur ska man hitta rätt inställningr på insulinet om jag inte kollar det, det är jätte svårt att gissa sig fram.

Så sagt och gjort började jag med att kolla mitt blodsocker mer och ändra min kost lie grann. Tänkte helt enkelt på vad jag stoppade i mig i större utsträckning. Fick även lära mig att man ska tänka i kolhydrater och inte i fett när man doserar insulin (kolhydrater är de som omvandlas i kroppen till socker, när jag fick diabetes så tänkte man i fett i stället och trodde att det var det som höjde blodsockret mest)

När jag ändrade min kost lite och började kolla mitt blodsocker så upptäckte vi att jag började ha så många känningar och att jag låg lågt mitt blodsocker (lågt blodsocker för mig är under 4). De är inte bra att ligga för lågt heller det gör ofta att man över äter och då påverkar det vikten istället och så blir det ofta svängningar när man ska häva det låga blodsockret. Det gör man igenom att dricka något som är riktiggt sött tex saft eller dricka. Nr jag har haft lågt blodsocker så jag haft svårt att bara dricka utan jag har också ätit något sött som magen måste t hand om och spjälka sönder innan det når ut i blodet och då har jag fått ett högt blodsocker. Jag får högt just för att jag har hävt det låga redan att genom den söta saften så det jag äter kommer i efter hamd och höjer då bara blodsockret till en för hög nivå. Lite krångligt att förklara så att det blir förståligt, men hoppas att det är lite klarare.

Men åter till att vara uppkopplad, för nu är ju problemet att jag är för låg och hur man ska komma åt det problemet. Så jag och min diabetessköterska bestämde att jag skulle få en liten sändare i maggen som man kopplar upp till pumpen och så mäter den blodsockret varje kvart. Den har man i ca 6 dagar och så tar an bort den och så tankar man ut värdena från pumpen till datorn. Sedan får man i datorn fina kurvor hur blodsockret går under flera dagar. Man kan då lättare ställa in insulindoserna, för att man ser vart man kan behöva mer och vart man kan behöva mindre insulin. Sedan kan man efter ett tag göra om den mätning och se om det har blivit bättre eller sämre. Sändaren som jag har i magen är en liten nål som sköterskan sätter fast och till den kopplar man en liten grå klump. Det är den grå klumpen som man sedan sänder värdena till pumpen och i pumpen skapas då kurvorna.

Det enda som jag ska gör är att jag ska kolla blodsockret 3ggr per dygn och skriva in de värdena i pumpen som kontroll värden. Jag kollar ändå blodsockret flera gånger på dagen men jus för de här mätningarna och kurvorna sa ta 3st kontroll värden kan man säga. Ska även kolla att pumpen och sändaren känner av varandra, så att de inte tappar kontakten för då blir mätningarna helt åt skogen. Så på måndag till veckan ska jag tillbaka till min diabetesköterska och v sk ta bort sändaren, tanka över värden från pumpen till daton och kolla hur de ser ut. Sedan kan i se hur vi sk aförändra inställningar och sådant. Så det ska bli spännnde,men just nu känner jag mig uppkopplad så in i bomben. Med sändare och allt vad det är men det är ju för en bra sak och jag lär mig mycket av detta. Men som sagt uppkopplad är jag:). 

Så kommer en ny uppdatering efter måndag hur mina mätningar under denna vecka har gått. 

 

Just nu känns det som att min hjärna håller på att checka ut. Mitt blodsocker åker upp och ner hela tiden, så min koncentration är minimal för tillfället. Jag har som sagt diabetes typ 1 och har haft det i 17 år i år och jag kan då lugnt säga att jag har haft mina upp och ner gångar då det gäller min diabetes. När jag fick det som sju åring så var det inga problem att acceptera det men då jag närmade mig tonåren så blev det svårare och svårare att acceptera den. Så jag hade en period i tonåren som jag exprimenterade mycket med min diabetes. Det slutade dock i ett sockerkoma när jag gick andra året på gymnasiet. Så efter det så fick jag tänka om rejält när det gällde min kropp och min diabetes. Fick mig en ordentlig näsbränna, så här i efterhand kan jag säga att jag hade änglavakt som klarade mig så bra efter det. Men jag har fortfarande svårt vissa dagar att acceptera och komma överens med min diabetes. Men det går lättare i dag än för 5-6 år sedan, jag kan idag tillåta mig själv att ha en dålig dag och hata diabetesen. Men sedan nästa dag ta nya tag och inte låta mig själv gräva ner mig i det negativa.

Men nu sedan jag var med om olyckan och smärtan växte mer och mer, så steg även mitt blodsocker. Även att jag inte kunde vara lika aktiv som jag hade varit innan gjorde att mitt blodsocker åkte upp i taket. Så under ett års tid åkte mitt blodsocker hiss upp och ner. Ibland så låg kring 15-20 och ibland så sjönkt det istället och landade på 3,5-2,1. Så med detta upp och nergående blodsocker så sjönk och steg mitt humör och ork.

Men nu så har det vänt blodsockret, för innan jul så  hittade läkarna en smärtmedicin  som hjälper mig med smärtan. Så jag har fått tillbaka mycket av min sömn och jag har kunnat bli mer aktiv igen.

Även att jag har börjat gå regelbundet och träna på smärtrehab har gjort  mycket positivt. Så nu ligger blodsockret pressat istället på bara två tre veckor så har jag fått sänka mycket i basaldosen i insulinpump och även fått gå ner i mina måltidsdoser. Men ligger ändå pressat och när jag gör mer krävande aktiviteter så sjunker det och jag får för lågt blodsocker. Det låga blodsockret har speciellt kommit på natten och stört min sömn och även gjort att på morgonen har blodsockret legat för högt. Så då är jag tillbaka i karusellen med ena stunden för lågt och nästa stund för högt.

Så just nu känns det som att min hjärna har sagt upp sig och loggat ut. Denna upp och ner gång gör mig snurrig och även lite orolig att gå och lägga mig på kvällen. Är nämligen inge roligt att vakna på natten och känna sig som enorm gele gubbe som går i en dimma och bara vill ha alla söta saker den kan komma åt. Men jag har för tillfället nästan daglig kontakt med min diabetes sköterska, för att vi ska kunna hitta en balans på blodsockret så att jag göra det jag vill tex gå och lägga mig utan att vara orolig eller kunna ta en lång promenad om jag vill. Men just nu vill jag helst bara lägga mig och sova i några dagar så hjärnan får semester ett tag. Men det kan bara bli bättre härifrån och framåt.

Nä nu ska jag gå och äta middag. Har riktig lyx idag, har blivit bjuden på kycklinggryta av Erica. Mums mums säger jag bara