bittemii.blogg.se

Hej! Mitt namn Britt-Mari, är en 28 årig tjej boende i Umeå. Här kommer ni att få följa mig på min livsstilsförändringsresa. Min väg tillbaka från en utmattning, min diabetes, vardag och resan med de vitamintillskott jag äter.

En gnäll dag

Ja idag är jag en gnäll tant känner jag, fast jag bara är 24 så idag tror jag att jag är närmare 80år. Svårt att somna igår kväll, ryggen gjorde sig mer påmind än på läng. Men sam den som ger sig tillslut så somnade jag men vaknade vid 6 i morse av att det gjorde blixtrande ont i huvudet och när jag öppnade ögonen så var det sicksack mönster framför mina ögon. Jippi tänkte jag nu knackar migränen på också och ryggen bara bultade på lite extra så där på morgon kvisten.
Mycket riktigt så efter en stund så slog migränen till på riktigt och det kändes som huvudet skulle explodera och flyga i miljoner bitar. Så bara att stiga upp och ta Alvedon och hoppas på det bästa. Kröp ner i sängen igen och drog täcket över huvudet för att det skulle bli tillräckligt mörkt och så en ögonmask. Enda nackdelen med att det är ljust på sommaren är när migränen knackar på. Men efter en stund så visste jag inte hur jag skulle ligga så att inte ryggen inte skulle värka så in i bomben. Det var då jag kände känslan komma krypande av att jag höll på att förvandlas till en gnällande tant. Ingen trevlig känsla att känna av kan jag säga, jag vill inte vara en gnällande tant.
Men de gånger smärtan kommer med full styrka och man testar allt för att det ska bli bättre men inget hjälper, så kan man bli lite smått irriterad på sig själv och så känner jag mig hopplös. När jag inte vet hur jag ska göra för att glömma bort smärtan för en stund, för jag är aldrig helt smärtfri. Smärtan finns där i bakrunden hel tiden och lurar i skuggan att komma fram och göra sig mer påmind.
Jag har lärt mig under den här tiden sedan jag gjorde illa ryggen att man måste hitta sätt att låta smärtan hamna i andra rummet så att den inte tar över ens vardag. Man måste på ett sätt acceptera att den finns där men ändå inte låta den ha fritt spelrum och påverka vardagslivet. Det är det som har varit svårt för mig, jag vill ju att allt och att jag ska vara som jag var innan jag gjorde illa min rygg. Jag har varit så arg och frustrerad på min egen kropp att den inte bara kan sluta göra ont och bli som den var förut. Men efter smärtrehab så har jag lärt mig hur jag kan göra så att smärtan inte märks lika mycket som förut, fått tips på hur jag kan göra i vissa situationer och även lärt mig att ibland så måste man bara lyssna på sin kropp och kanske ändra sina planer eller bara ta en paus. Jag har alltid kört på i 110% och lite till och det är väldigt sällan jag stannat av och lyssnat på kroppen. Det gällde även då jag gjorde illa ryggen och när benet och foten började på att trilskas och inte funka som den skulle. Så ville jag ändå att allt skulle vara som tidigare och jag skulle orka allt precis som innan. Jag försökte köra på som tidigare och tillslut så förstod jag att det inte skulle gå och just  då tappade jag hoppet om att det skulle bli bättre. Jag lärde mig oerhört mycket på smärtrehab inte bara av de som jobbar där utan av de otroligt kloka människor jag lärde känna där. Dessa människor peppade när det behövdes och delade med sig av sina kloka tankar.
Så när benet och foten började på fungera så kände jag en enorm glädje och lättnad att det började gå åt rätt håll. Jag har kommit en bra bit på väg när det gäller benet och foten jag slipper mina skenor och jag kan gå utan dem. Men benet och foten är inte helt 100% ok, har fortfarande dålig känsel i benets utsida och fotens utsida. Även utsidan på foten hänger inte riktigt med än och jag har inte full styrka och balans. Men det är bara att träna på så blir det sakta men säker bättre, hoppas  och tror jag.
Men smärtan är fortfarande stor och finns med fortfarande en jag kan för et mesta hantera den och inte låta den ta över min vardag. Men ibland så kan jag inte tygla den utan den kommer fram krypande ur skuggan och ta över och det har jag fortfarande svårt att acceptera. Så sådana dagar som idag när smärtan kommer fram med full kraft och lite till så blir jag en gnäll tant. Som bara vill vara för mig själv eftersom det är svårt att hitta något sätt att lindra smärtan, spelar ingen roll om man sitter, står ligger eller försöker att gå fram och tillbaka inget lindrar smärtan just då. Utan då gäller det bara att försöka hitta ett sätt som gör att det är uthärdligt och så koncentrerar jag mig på att det blir bättre  i morgon och då tar jag nya tag. Jag tar helt enkelt en paus dag och som tur så är dessa dagar med sådan hemsk smärta som är svår att hantera inte är alla dagar utan de dyker upp ibland och ibland mer ofta. Så smärtan finns varje dag men den är hanterbar de flesta dagar och då är jag ingen gnäll tant, då är jag en mitt vanliga glada jag som ingen smärta kan trycka ner. Då är jag som gott som mitt gamla jag inte lika snabb som förut men det kommer.
Så nu har jag fått gnälla av mig lite så nu känns det bra, att den lilla gnäll tanten i mig fick skriva av sig lite. Nu tar jag nya tag i morgon och då är det bättre.

Åter i Umeå

Ja då var tillbaka hemma i Umeå efter att ha varit och hälsat på familjen. Alltid lika trevligt att få träffa familjen och bara umgås, för det är ju en liten bit mellan mig och dem. Mina syskonbarn tycker med lite jämna mellanrum att jag bor alldelens för långt bort och speciellt den yngsta Ronja tycker att jag kan ju faktiskt bo hos mormor och inte i Umeå. För då skulle ju hon kunna träffa mig oftare och om jag skulle få tråkigt och sakna mina kompisar så kan hon ju faktiskt komma och sova över hos mormor och så kan ju vi leka hur mycket som helst säger hon. Så då skulle jag inte sakna Umeå. Hon är så söt lilla gumman, hon har lösningar på det mesta. Som nu när hon frågade om jag saknade dem när jag inte var i Åsele, jo sa jag klart att jag saknar dem när jag är hemma i Umeå. Då tittar hon på mig och säger med snusförnuftig röst men du har ju almanackan som du fick i julklapp och där kan du se oss och då behöver du inte sakna oss lika mycket. Ja vad ska man säga, jag kunde bara le och hålla med. Jag har dem ju på väggen och kan kolla på dem när som helst.
Jag åkte som sagt hem i onsdags kväll och kom hem  vid nio tiden och då var det bara hem till mamma och äta en sen middag och sedan surr och sängen. För på torsdagen skulle jag fara till syster och gratta Alfred om hade fyllt nio på onsdagen men jag hann inte dit, så jag lovade att jag skulle komma dagen efter. Fast Alfred tyckte jag hade kunnat komma på onsdagen fast det skulle ha blivit sent, han var ju faktiskt ledig från skolan på torsdagen. Men det blev ändå torsdagen jag begav mig dit, för jag anade att på onsdagen efter skola och firande på kvällen skulle han vara super trött.
Tur hade då jag med vädret i alla fall, det var soligt och fint. Tur det för det är en bit mellan mamma och syster att gå, så var glad att jag slapp regn. När jag kom fram var det glada barn som kom och mötte mig. Alfred deklarerade för mig att tårtan var slut för han hade ätit upp sista biten på torsdags morgonen. Men det gick bara fint utan tårta sa jag, huvudsaken var att jag fick träffa Alfred, Theo och Ronja och deras föräldrar. Sedan var det full fart efter att Alfred öppnat presenten. De skulle nämligen visa mig deras nya husdjur, de har nämligen skaffat 5 hönor och 1 tupp. Som de är så stolta över och de har än så länge har de fått 4 ägg. Alfred tyckte att moster måste hålla i en av hönorna, de är 2st av hönorna som man kan hålla i. Jag har dock aldrig hållit i en höna, så det var ju nytt att hålla i en höna. Men den var så snäll och väldigt intresserad  av mina glimmande örhängen. Alfred sa att de märktes att hönor är tjejer för de är så intresserad av glimmande saker. Så torsdagen var en dag med fart i.
På fredag var det dags för skolavslutning och både Theo och Alfred var med. Ronja går fortfarande på dagis men hon var så viktig med att berätta att hon faktiskt bara har ett år kvar på dagis och sedan får hon också gå i skolavslutninsledet.Så nu när jag var hemma så gick självklart och tittade på dem. Jag mötte upp syster, hennes sambo och Ronja utanför skolan där vi stod och kollade när de gick från skolan och sedan gick vi till hembyggsområdet dit barnen skulle komma och där de skulle sjunga och pratas. De var super duktiga killar och de sjöng jättefina sånger. Jag är så stolta över dem kan jag lugnt säga. Men jag kom på medans jag stod där att nästa år är det hela 10år sedan jag gick ut nian. Usch vad tiden går fort jag hänger inte riktigt med. Men de hade tur med värdet också soligt och fint under tiden alla sjöng och pratade. Det var först på eftermiddagen som solen gick i moln och mörka moln började på trona upp sig på himlen.
På lördagen så tog jag och mamma det bara lugnt på förmiddagen och så mitt på dagen så kom Ronja och Theo för att de ville umgås med moster. Lika roligt varje gång man får rå om dem och busa med dem. Vi lekte kurragömma och stojade på. Sedan så fikade vi och  kolla på prinsessbröllopet. Theo ville se alla tjejer med tiaror, kronor och hattar. Dock blev han besviken för det var ju inte så många som hade något av det och de som hade det hade inga stora tiaror och kronor. Plus att han bara såg någon enstaka tjej som hade hatt. Så han var super besviken och ägnade sig mer åt att lägga pärlplatta.
Söndagen gick i lugnets tecken, jag och mamma passade på att gå på graven med syrener. Det är nämligen tradition att vi gör det varje år när syrenerna börjar blomma. Så det var ju perfekt tajming att de blommade nu när jag var hemma. Resten av dagen surrade vi och skrattade. Lika trevligt alla gånger att få surra och bara ha det bra.
På måndags kvällen så bar det av mot Umeå igen och vardagen. Men det har varit en super rolig och trevlig lång helg i Åsele.     
 

Fy skäms på mig

Ett riktigt stort fy skäms på mig, jag borde ha skrivit tidigre men det har bara inte blivit av. Jag har njutit av det fina och varma vädret vi har haft. Jag har riktigt tinat upp efter vintern. Jag brukar nämlign skämta och säga att jag är född på fel sida jordklotet. Jag är absolut inte ett fan av vinter, tycker att snön kan komma 1dec och tina bort i mitten av januari. Det skulle passa mig alldelens ypperligt. Jag skulle om jag kunde gå i ide efter julen och vakna när det  börjar på bli vår och varmt igen. Men så funkar det inte så det är bara att härda ut vintern och vänta och hoppas på en fin vår och varm sommar. I år verkar det som att det kan bli en fin sommar och det gillar jag. Så jag håller tummarna för att det inte bara vara några veckor nu här som har varit fina och sedan så blir resten av sommaren bara kall och regning, men jag ser det positivt och tror att det ska bli en toppen sommar.
Så dessa veckor som har varit varma och soliga har jag bara njutit så mycket jag bara ha kunnat. Passat på att suttit ute och njutit och försöka bli lite brun och inte bara röd, som jag brukar bli. Brukar se ut som ett stopp ljus när jag har varit utomlands eller suttit ute mycket när det har varit solgit här hemma. Lite färg har jag fått och så syns fräknarna igen och tydligen har jag solat ena sidan mer än den andra. För högra handen är fräkning som bara den och den vänstra är bara halva handen lite fräkning, så jag vet inte hur jag har solat. Tycker att jag har legat så att bägge sidorna fått lika mycket sol. Men får hoppas på mer sol och då får jag väl sola vänstra sidan och inte högra sidan. Få se hur det går med den saken.
Seda så har jag umgåtts  med Erica och hennes Johan när de kom ner efter att Erica hade varit och hälsat på där uppe. Har varit många skratt och surr, alltid lika roligt att umgås med dem. Sedan så har jag passat på att grilla, umgås med vänner och så har det varit kulturnatten och då var jag och tittade på Ericas lillebrors band som spelade. Så det har bara varit mycket trevligt på schemat under den här tiden och då har jag bara glömt bort att skriva vad som händer mig. Men jag ska bli bättre att komma ihåg att skriva. Hoppas bara att jag kan hålla det löftet med mitt minne det är bra med kort.
Nu så ska jag åka hem till Åsele och träffa familjen, sedan så fyller min systerson Alfred hela 9år. Herregud va tiden går fort, jag tyckte att det inte alls var så länge sedan har var en liten baby men det var ett tag sedan. Så jag ska passa på att gratta honom nu när jag åker hem och sedan så är det även skolavslutning på fredag och då ska jag dit och titta på syskonbarnen. Det är Alfred som går ut 2:an och så är det Theo som går ut förskolan och när jag kan så måste jag ju vara där och kolla på dem, är sjuk stolt moster till dessa två killar som har blivt så stora, undrar om jag börjar bli gammal nu haha.
Sedan bär det av hem till Umeå efter en helg i Åsele och så ska jag förhoppningsvis på ett riktigt roligt möte till veckan, som jag ska berätta mer om när jag har varit på det. Sedan så i slutet på veckan så åker Erica upp till Johan och ska vara borta i 3veckor och då sa jag se efter Mirabell. Det ser jag fram emot, tycker alltid att det är lika kul att få ta hand om Mirabell. Dock blir hon nog lite bortskämd av mig, men det måste jag ju ändå få göra när jag har chans. Så jag blir tillfällig kattägar i tre veckor och det ska bara bli roligt.
Nu ska jag ta mig ur soffan och sortera undan lite grejer och ska jag packa så jag har gjort det, så jag slipper göra det i morgon. Så lovar jag att efter helgen kommer en uppdatering av min helg i Åsele, lovar.