bittemii.blogg.se

Sitter och försöker vakna till liv, ska fixa lite frukost så kanske hjärnan också hänger med lite bättre. Dagen ser ialla fall ut att bjuda på härlig vår sol. Ska sedan idag åka till Erica och vi ska fixa lite ärenden och så passa på ta en promenad i det fina vädret. Måste umgås lite innan jag packar och lämnar Umeå för lite påsklov hos mamma i Åsele, ska vara borta i ca en vecka. Ska bli kul att umgås lite med familjen var ett tag sedan jag var hem til Åsele, plus att jag får njuta av mammas goda mat i en hel vecka vilken lyx jag får. Men är det påsk så är det påsk, är ju bara en gång om året. Hoppas att det soliga vädret fortsätter under hela påsken, så man kan sitta ute och njuta i solen. Få lite fräknar så här i början på våren.

idag ska dra en sväng på bilioteket och fixa en ljudbok som jag kan ha med mig under bussresan i morgon. Brukar vara ganska fullt på bussen, så är skönt att ha något som man kan stänga ute lite ljud och som håller en vaken under de 16 milen. Vägen mellan Åsele och Umeå är en sådan tråkig väg och känns många gånger super lång speciellt när det en full buss man åker med. Så vid två tiden i morgon så lämnar jag Umeå för ett  tag. Men innan det så är det lite möten som ska hinnas med. Så ska passa på ikväll när jag kommer hem så ska jag packa och göra allt färdigt för imorgon. Så slipper jag stressa i morgon bitti när jag ska dra iväg på mötet direkt på morgonen och jag är ganska seg på morgonen.

Ska även lyxa till det och gå ut och äta lunch i morgon med Erica innan jag drar, blir perfekt med lite surr och skratt innan jag ska åka iväg.  

Så jag önskar alla en Glad Påsk och hoppas att vädret är soligt och varmt :) Så dyker jag upp igen efter påsk

Ja nu sitter jag här igen och tänker tillbaka på en super trevlig helg, lite synd bara att dessa helger bara springer förbi.

Ifredags så åkte jag till Erica och vi tog en promenad till Mariehem och där handlade vi inför middagen. Skulle bli kotletter och potatisgratäng go mat med andra ord. Jag handlade även lite gotta till kvällen. Men en sak kan jag då lugnt säga att när jag har lite för lågt blodsocker så ska jag inte vara på affären och handla, för då handlar jag bara en massa onyttigheter. Jag blir så himla hungrig när jag får för lågt socker, så jag måste ibland lägga lite band på mig själv för att inte handla upp hela affären när jag är där och handlar med lågt socker.

Kändes ganska ok med mitt socker efter att vi hade handlat så det kändes helt ok att promenera hem är inte så långt hem till Erica från affären. Men det var en liten missräkning av mig,mitt låga blodsocker slog till igen och med en ordentlig kraft kan jag lova. När jag får riktigt lågt socker så slår det sig på mina ögon och jag börjar på att se dubbelt och missar kanter osv, detta var just vad som hände denna gång och då upptäckte jag även att jag hade slut på druvsocker i jackan fanken tänkte jag. Vägen hem tll Erica blev super lång kändes det som, plus att alla som vi mötte såg jag som två personer och jag missade nån kant och så. Sedan när jag tittade på Erica så hade hon helt plötsligt fyra ögon istället för två. Var lite läskigt när synen börjar på att spel en sådana spratt. Så då jag kom till Erica så slängde jag mig över saker med socker i och bara kastade i mig, så efter ett tag så steg mitt låga socker och min syn gick tillbaka till det normala gud så skönt det var att äntligen bara se en person istället för två. Efter känningen så vilade jag en stund på soffan och glodde lite på tvn.

Sedan så var det dax för matlagning, jag tycker om att laga mat. Så jag satte igång med potatsigratängen och efter det så stekte jag kotletter. Det var riktigt gott med gratäng och kotlett, sedan så slappa jag ju diska när jag inte var hemma och lagade mat haha. Sedan så gick fredags kvällen i slappandes tecken vi såg på tv och surrade om allt mellan himmel och jord, vi kan ju båda surra oss blåa :)

Vid tio tiden tackade jag för mig och drog hem till mig, skulle samla krafter inför lördagens upptåg. När jag kom hem så var min mamma hos mig, hon mellan landade hos mig. För på lördagen så skulle hon och en kompis till henne till Lycksele och dansgalan. Så då satt jag och mamma och surrade lite innan det var dax att krypa till kojs.

På lördagen så drog mamma iväg till Lycksele och jag skulle ta mig en liten sovmorgon men glömde att ställa klockan så jag försov mig ganska rejält. Vaknade kvart i ett och fick lite snurr på mig själv att jag glömt att ställa klockan. Sprang in i duschen och efter det snabb ringde jag till Erica, skulle nämligen åka till henne innan vi skulle ner på stan för Ericas överrasknings kväll. Jag och Sara hade lust att fixa en överraskningskväll för Erica. Så hade lite panik att jag inte skulle hinna fixa mig och käka lite. Så det blev så att jag plockade ihop smink och hårgrejer och lunchen och drog till Erica för att göra mig färdig där istället. Kan lova att det blev lite skratt när jag ramlade in hos Erica med andan i halsen. Men det gick bara bra, hann både äta och fixa mig inför kvällen. Sedan vid halv fem drog vi ner på stan för att möta upp Sara och bege oss till etapp ett för kvällen.

Så vi mötte upp Sara och så begav vi oss till Vezzo för middag. Där blev det stekt lax i en sås med pasta och till efterätt så blev det chokladmouss gott gott. Efter middagen och surr så drog vi vidare till den andra överraskningen. Vi skulle nämligen se på en teater som hette På Bettet.

Teater handlar om ett par som ska få hem sin son som är präst och hans flickvän på middag. Flickvänen är dotter till ärkebiskopen Lennart Venberg och även denna ska komma på denna familjemiddag som äger rum på mårtensafton. Man får under denna teater följa denna familje middag och allt som händer runt den. Är en teter som jag starkt rekommenderar, har man chansen så ska man se den. Många glada miner och mycket skratt kan jag säga.

Eftter teater så drog Sara iväg på andar saker och jag och Erica bestämde att vi skulle gå en sväng på Olearys. Men allra först så gick vi en sväng på Mc Donalds där vi tog en dricka för törsten gjorde sig påmind efter en kväll med surr och skratt. Men efter det så bar det iväg till Olearys.

Där stött vi ihop med en gamal kompis så vi satt oss ner och surrade och så dök det upp två stycken till. Så vi blev ett litet gäng på 5 personer som satte och  surrade och skrattde tills krogen skulle stänga. En super trevlig kväll med jätte trevliga mäniskor. Så när Olerays stängde så bar det av hem. Tack alla för en super trevlig lördags kväll detta får vi göra om igen:).

Så nu idag söndag har inte mycket blivit gjort mest bara tagit det lugnt. Mötte upp mamma då hon kom tillbaka från Lycksele. Jag och mamma passade på att käka middag ihop innan hon skulle åka vidare hem till sig. Tack kära mamma för middagen :).

Så denna helg har bara varit trevligheter. Synd bara att den har gått i rakfart. Så tack alla fina för en trevlig helg med skratt och surr. 

I måndags var jag på kontroll hos min diabetessköterska och dietist. Jag är pump behandlad diabetiker sedan 11år tillbaka. Att vara pump behandlad innebär att jag har en liten dosa och i den sätter jag in en ampull med insulin i och sedan från den går det en slang som man fäster i en liten nål som sitter i min mage. Ampullen med insulin och nålen som sitter i magen byter jag var tredje dag. Dosan bär jag omkring sedan i byxfickan och den här pumpen är kontruerad så att den skjuter in lite insulin hela tiden och när jag ska äta så tar jag extra insulin, det är tänkt att pumpen ska vara så lik våran egna bukspottkörtel funktionsmässigt. 

De är bukspottkörteln som de insulinproducerande cellerna finns och när man som jag har typ 1 diabetes så har dessa cellerna helt eller nästan helt slutat producera insulin. I mitt fall så har de slutat helt nu att producera eget insuln. Så jag är helt beroende av min pump om mitt blodsocker ska hålla sig i shack. Från början så tog jag sprutor men det var svårt redan från början att ställa in mitt insulin så att bodsockret höll sig i jämn balans. Det har varit det stora problem då det gäller min diabetes att få den i jämn balans.

Så när jag var ca 13år å började ett njurprov att se dåligt och man provade olika saker men inget hade någon bra effekt. Så år 2002 fick jag erbjudade om att prova pump och jag nappade. Tyckte det lät bra för et skulle även reducera sticken till var tredje dag från att måste sticka sig flera gånger om dagen när jag tog sprutor. Så i februari 2002 åkte jag in och fick min första pump. Det blev verkligen en stor skillnad även på proverna, så jag tyckte att jag hade hamnat i himel riket.

Sedan så kom tonåren och jag gjore en revolt mot min sjukdom, var så less på den. Vill bara en vanlig tonåring och inte behöva tänka på blodsocker, mat, insulin och mat. Resultat var att när jag var 17år åkte jag in på sjukhus med ett riktigt förhögt blodsocker. Ett vanligt blodsocker för mig ska ligga på 5-7 men när jag kom in när jag var 17 hade jag 41. Jag hade en otroligt tur att jag klarade mig så bra som jag gjorde den gången och jag fick även den gången en riktig tankeställare vad det gällde min diabetes. Men det var fortfarnde svårt att kunna acceptera den fullt ut men det gick bättre. Men sean i samband  med detta började mitt blodsocker att svänga igen och det bel svårt att ställa in igen. Så jag ska säga att det är inte förens ett par år sedan som jag har börjat ta det på riktigt allvar.

Men mitt långtids socker har ändå inte legat bra, utan legat för högt ( långtids socker är ett medelvärde av hur mitt blodsocker legat under ca 4-6 veckor period). Så jag har inte riktigt vetat vad jag har gjort för fel och då i omgångar har jag tappat lusten att ens kolla blodsocker. Det är inte bra, för en av hörnstenarna i diabetes vården är att regelbundet kolla sitt blodsocker. Så jag har varit lite envis på fel sätt och det har inte varit lätt att motivera mig att kolla kan jag säga, för jag har känt mig så misslyckad varje gång mitt blodsocker har varit för högt.

men så var jag på koll hos min diabetseläkare i fjol i november och vi började prata om att jag snart har haft diabets i snart 20år (i år har jag haft diabetes i 17år) och att alla mina prover såg bra ut förutom mitt långtids socker. Vi började prata om att min kropp slits snabbare pga av min diabets och att på långsikt kan ett högt långtids socker ställa till mycket problem. Man ka tex få problem med sina ögon, njurar och med sår läkning. Så han ville bara att jag skulle tänka på det och just tänka på att jag har haft min diabetes så länge utan att ha några följd problem. Han ville höra vad jag trodde jag kunde bli bättre på i min egen vård. När jag gick där ifrån så hade jag mycket att tänka på och jag kom fram till att det var lika bra att ta tjuren vid hornen och börja ta blodsocker. För hur ska man hitta rätt inställningr på insulinet om jag inte kollar det, det är jätte svårt att gissa sig fram.

Så sagt och gjort började jag med att kolla mitt blodsocker mer och ändra min kost lie grann. Tänkte helt enkelt på vad jag stoppade i mig i större utsträckning. Fick även lära mig att man ska tänka i kolhydrater och inte i fett när man doserar insulin (kolhydrater är de som omvandlas i kroppen till socker, när jag fick diabetes så tänkte man i fett i stället och trodde att det var det som höjde blodsockret mest)

När jag ändrade min kost lite och började kolla mitt blodsocker så upptäckte vi att jag började ha så många känningar och att jag låg lågt mitt blodsocker (lågt blodsocker för mig är under 4). De är inte bra att ligga för lågt heller det gör ofta att man över äter och då påverkar det vikten istället och så blir det ofta svängningar när man ska häva det låga blodsockret. Det gör man igenom att dricka något som är riktiggt sött tex saft eller dricka. Nr jag har haft lågt blodsocker så jag haft svårt att bara dricka utan jag har också ätit något sött som magen måste t hand om och spjälka sönder innan det når ut i blodet och då har jag fått ett högt blodsocker. Jag får högt just för att jag har hävt det låga redan att genom den söta saften så det jag äter kommer i efter hamd och höjer då bara blodsockret till en för hög nivå. Lite krångligt att förklara så att det blir förståligt, men hoppas att det är lite klarare.

Men åter till att vara uppkopplad, för nu är ju problemet att jag är för låg och hur man ska komma åt det problemet. Så jag och min diabetessköterska bestämde att jag skulle få en liten sändare i maggen som man kopplar upp till pumpen och så mäter den blodsockret varje kvart. Den har man i ca 6 dagar och så tar an bort den och så tankar man ut värdena från pumpen till datorn. Sedan får man i datorn fina kurvor hur blodsockret går under flera dagar. Man kan då lättare ställa in insulindoserna, för att man ser vart man kan behöva mer och vart man kan behöva mindre insulin. Sedan kan man efter ett tag göra om den mätning och se om det har blivit bättre eller sämre. Sändaren som jag har i magen är en liten nål som sköterskan sätter fast och till den kopplar man en liten grå klump. Det är den grå klumpen som man sedan sänder värdena till pumpen och i pumpen skapas då kurvorna.

Det enda som jag ska gör är att jag ska kolla blodsockret 3ggr per dygn och skriva in de värdena i pumpen som kontroll värden. Jag kollar ändå blodsockret flera gånger på dagen men jus för de här mätningarna och kurvorna sa ta 3st kontroll värden kan man säga. Ska även kolla att pumpen och sändaren känner av varandra, så att de inte tappar kontakten för då blir mätningarna helt åt skogen. Så på måndag till veckan ska jag tillbaka till min diabetesköterska och v sk ta bort sändaren, tanka över värden från pumpen till daton och kolla hur de ser ut. Sedan kan i se hur vi sk aförändra inställningar och sådant. Så det ska bli spännnde,men just nu känner jag mig uppkopplad så in i bomben. Med sändare och allt vad det är men det är ju för en bra sak och jag lär mig mycket av detta. Men som sagt uppkopplad är jag:). 

Så kommer en ny uppdatering efter måndag hur mina mätningar under denna vecka har gått. 

 

Tänkte att jag sulle skriva lite om den sista dagen på smärtehab. Jag är en person som inte tycker om att säga hej då. Speciellt nu när jag har lärt känna så trevliga människor, man har blivit van att träffa de flesta varje vecka . Att kunna sitta och surra eller prata om hur det ska bli efter smärtrehab tex. Eller så har man kunnat få lite tips och tankar kring olika saker man har disskuterat som har med smärtan att göra . Det har inte spelat någon roll om man har haft en dålig dag när man har sovit lite och har ont som bara den. Det har varit tillåtet att gnälla lite utan att någon tyckt att det har varit något konstigt med det, alla har haft sådana dagar och tyckte inte det var konstigt om var lite trött och seg. Plus att jag har fått nya vänner under denna tid och man vet att man kommer att träffas efter den här tiden.

Men det känns ändå som att man lämnar något som har gett en väldigt mycket, man har lärt sig mycket om smärtan och vad som kan komma med långvarig smärta. Hur man ska lösa sina problem som är relaterade till smärtan. Ett ställe där man har skrattat och disskuterat med intressanta människa. Så det var inte bara grupperna som tex rytm och rörelse och coping utan det var också luncherna  och pauserna mellan  där man har pratat med varndra som har gjort mycket.

Så i fredags när det var sista dagen och man träffade alla, så kändes lite tråkigt. Jag kunde inte riktigt koncentrera mig på det jag skulle gör i kroppskännedom. Känndes tråkigt att dessa fem veckor redan var slut, för mig hade dessa fem veckor gått väldigt fort. Det hade varit intressanta, tuffa och roliga veckor. Så sista dagen var både en dag då jag kände mig glad över att jag klarade av dessa veckor och jag såg framemot att använda mig av allt jag har lärt mig i min vardag men samtidigt sorgligt att det tog slut så fort.

Så när vi hade vårat sista coping tillfälle och vi pratade om att detta var sista gången hela gruppen skulle sitta tillsammans och disskutera gjorde att det kändes sorgligt. För vi har varit en grupp som har kunnat säga vad vi har tyckt och kunnat ge råd till varandra. Även så har vi haft roligt när vi hade haft grupparbeten. Så nu sista lektionen blev det mycket prat om hur det ska se ut efter smärtrehab och vad skulle vi ta med oss i från dessa veckor. Sedan fick vi skriva ett brev till oss själva om denna tid och sedan så tog gruppledaren in dem och någon gång så kommer hon att skika brevet till oss. Så får se när det dimper ner i brevlådan och om man minns att man skrivit brev till sig själv och vad man har skrivit i det.

Men sedan var det dax att säga hej då, ush vad jobbigt jag tyckte det blev, jag blir alltid så sentimental och blödig. Men jag fick en sådan fin grej av en av gruppdeltagarna som jag har lärt känna under dessa veckor. Hon är väldigt duktig på att teckna och hon har under dessa veckor ritat på en bild. Jag har tyckt att den var så fin och att den representerar den här tid och vad som har hänt under den här tiden. Den har växt fram under tiden som sagt och jag gillade den mycket, så sista dagen efter copingen så får jag bilden och en hälsning skriven på baksidan. Då blev jag super blödig och jätte glad att jag fick denna fina bild som betyder utvecklingen under smärtrehabs tiden för mig. Så nu ska jag fixa en fin ram till bilden och så ska den upp på bokhyllan. Än en gång tack så mycket för den fina bilden och jag är super glad över den.

Men vi bestämde att vi skulle käka en sista lunch tillsammans innnan smärtrehab tiden var över och det var en super trevlig lunch.Sedan var det hej då. Men några av dem kommer jag att träffa igen så då var det mer som på åeterseende. Men jag önskar alla som jag har gått med under denna tid på smärtrehab Ett Stort Lycka till i fortsättningen!

Detta var min sista dag på smärtrehab, en glad men samtidigt lite tråkigt att det var slut. Men nu är jag tillbaka i vardagen men jag bär med mig dessa fem veckor både allt jag har lärt  och alla människor jag lärt känna.  

Nu är det lördag och i går var det sista dagen på smärtrehabs behandling. Det var både skönt på ett sätt men tråkigt också. Jag har lärt känna så fina människor under dessa fem veckor, fått så snälla och goa nya vänner.
Man har varit så van att alltid vara uppbokad från måndag till fredag, med olika grupper och olika enskilda träffar. Så nu från måndag kommer de att kännas underligt att inte behöva åka upp på sjukhuset och smärtrehab. Den här perioden på smärtrehab har för mig varit superbra, jag har fått många nya verktyg som jag kan ta med mig nu när jag ska tillbaka jobbet och vardagen. För någon vanlig vardag under dessa fem veckor har det inte varit, man har jobbat så mycket med sig själv så man har som varit i en egen liten bubbla. Man har sett hur världen utanför har rullat på som vanligt men jag har varit lite extra trött dessa veckor och har inte riktigt haft orken när man har kommit hem. Utan då har jag mest jobbat med de uppgifter, lagat mat och så har jag hamnat i soffan och glott lite segt på tvn. Sedan så har om jag inte somnat framför tvn så har det blivit sängen. Just nu sista veckan har jag varit extra trött,. Men jag tror att jag började slappna av lite extra när slutet på de fem veckorna började närma sig. Jag har varit extra spänd under dessa veckor för jag visste inte riktigt vad som skulle bli resultatet av de 5 veckorna som jag skulle tillbringa på smärtrehab.

Kan säga att jag blev positivt överraskad av det mesta av programmet. Har kunna få många nya vertyg att anväda mig av i min vardag. Jag är jätte glad att min fot och ben har blivit bättre under dessa veckor, där har rytm och rörelse och kroppskännedom varit till mycket hjälp. Plus att jag har fått tillbaka glädjen och lusten att börja träna igen. Så det är jag jätte glad över, äntligen slipper jag den stora och otympliga skenan som jag har haft i ca ett år. Ibland har jag känt mig som en stolpande plåtmannen från trollkarlen från oz innan han har blivit uppoljad.Så nu ligger jag i hårdträning för att kunna gå i högklackat till sommaren. Jag har verkligen saknat att kunna gå högklackat, det låter lite roligt att jag saknat just det så mycket. Men innan skada så sprang jag för det mesta omkring i just höglackat. Så nu laddar jag inför sommaren:) 

Coping har också varit till hjälp och då har just disskutionerna mellan deltagnar varit de mest givande. Jag önskar att vi har haft mer tid för att kunna disskutera mer. För det är just att man har fått träffa andra människor i samma situation ( med olik typer av värkproblematik) och att kunna få disskutera. för de som har varit bra under dessa veckorna är att man har kunnat prata med de andra, få peppningr från de andra i gruppen. Så när man känt sig nere och haft ont har man fått uppmuntrant från de andra, så då har man känt sig piggare när mna har gått hem fån smärtrehab.

Så sist veckan har både varit både positiv och sorglig. Ska skriva mer om just sista dgen senare, blev lite blödig sista dagen. Så nu ska jag poppa lite popcorne och slå igång en film och ha lite lördags mys. 

Ja nu så tar jag mig i kragen och uppdaterar lite. Måndagen börjde ganska lugnt, tog mig lite sovmorgon och så små pysslade jag hemma lite, såg lite stökigt ut eftersom jag låg i migrän nästan hela helgen. Efter lite städning så gjorde jag mig redo för smärtrehab och mitt planeringsmöte. Var riktigt nervös inför detta möte, men det gick bara bra. Nu så finns det en plan för så att jag kan ta mig tillbaka till jobbet. Gud va skönt det känns att det nu finns en plan om hur vägen tillbaka ska se ut så att det går så smidigt som möjligt. Känndes lite som en sten föll från mitt hjärta, nu är jag på gång tillbaka va skönt det känns. Så mycket av spänningen jag har känt de sista dagarn blev mindre efter detta. Efter själva mötet så mötte jag upp Sara och så åkte vi ner på stan. Vi hade ett mål i sikte att hitta vart vi skulle käka. Vi bestämde oss för att gå på Costas. Där så maxade jag med vitlök kan jag säga, både vitlöksbröd, zatsiki. Tur att det finns tuggummi så inte min vitlöksandedräkt blev att för outhärdligt för min omgivning haha. Blev även en super god soppa med lax, kräftskärtar och räkor mums mums säger då jag, rekommenderar den sarkt om man tycker om fisk och skaldjur.

Efter middagen så bar det av till folketshus och raw comedy club och vilken kväll. det var länge sedan jag skrattade så mycket, hade till och med träningsvärk i magen dagen efter, så lite magträning på kuppen. Kan stark rekommendera att gå och se denna show om man har möjligheten. Jag har följt raw comedy club när det har gått på 5:an och den kvällen har avrit helig, ville verkligen inte missat det. Så när jag såg att de skulle komma till Umeå blev jag eld och lågor. Slängde mig på telefonen och ringde Sara och som tur ville hon följa med. Vi ångrade oss då inte, men jag facineras fortfarnde att en del människor tror att om de inte kommer ur lokalen allra först så kommer de aldrig ut. De trängs och knuffas för allt vad de är värda, bara för att vara först ut, oj oj säger jag då.

Tisdagen var ganska lugn, började med smärtrehab. Blev en lugn dag men det känns att det är sista veckan och att att det har gått fort och nu så står den normla vardagen runt hörnet. Som sagt både spännade och lite fundersam om man kommer ihåg allt man har lärt sig.

När det var slut för dagen så mötte Erica upp mig vid bussarna uppe på sjukhuset och så bar det av hem till mig. Där vankades det korvstroganoff och lite zumba träning. Det märktes att vi båda har varit sjuka och pga av det inte blivit så mycket träning. Känns att det går fort att glömma men vi ,var tappra. Som tur kan vi båda bjuda på oss själva och skratta när det går helt åt pip svängen. Men vi tog oss igenom några danser och sedan så lovade vi att nu ska vi ta upp denna träning igen efter alla sjukdomar. Så nästa vecka ska vi försöka träna två gånger, så vi kommer in i det gammal flowet.

I onsdags så började dagen med smärtrehab men efter smärtrehab skulle jag och en tjej som jag har lärt känna under smärtrehab åka och klappa hästar. Hos en tjej som jag också har lärt känna under tiden på smärtrehab. Jag är dock lite reserverad när det gäller hästar, känner mig väldigt liten när jag har varit i närheten av hästar, så jag var verkligenn spänd. Så efter smärtrehab så bar det iväg mot hästarna. När vi kom fram så kändes det verkligen att man kommit till en lugn och harmonisk plats. Vad otroligt fint det var, jan kände lugnet sprida sig och kände mig inte lika nervös inför att möta hästarna. Först så träffade vi hästarna lite snabbt i hagen, de kom fram när de hörde att vi kom. Sedan så fick vi oss en liten rundtur och så blev vi bjudna på en super god middag. Det var super trevligt att få sitta och surra och skratta. Efter middagen så gick vi och hälsade på hästarna. I början var jag föriktig och kände mig super liten brevid dem. Men de var jätte snälla. Så jag vågade mig fram till dem och klappa lite på dem. jag vågade även stå ensam med en av hästarna och klappa medans de andra stod hos en annan av hästarna och vad jag kände mig stolt efter det. Sist men inte misnt så fick jag mig mere än en hästpuss, så nära har jag aldrig varit en häst i hela mit liv och så nära har jag aldrig låtit en häst komma mig tidigare heller. Men hästen var super söt och jag föll pladask för denna super söta häst:). Oj höll nästan på glömma, jag vågade även mata en av hästarna. Så när vi åkte därifrån så kände jag mig lite stolt över mig själv för att jag vågade utmana mig själv och träffa hästar. Även att jag vågade klappa och gosa med dem. Så tack tjejer för en super trevlig kväll, detta måste vi göra om någon gång.

Ja nu har jag uppdaterat lite vad som har hänt sedan sist. har skratta mycket de senaste dagarna och hoppas att det tränat mina magmuskler lite grann ialla fall.  

Ska göra en uppdatering om hur den gångna veckan har varit, hade tänkt ta mig i kragen och göra det lite tidiagre men det har inte blivit av så nu passar jag på att skriva in lite nytt.

Denna vecka har varit som sagt den näst sista veckan och det har varit lite blandade känslor jag har haft denna vecka. På ett sätt har det känts som att man längtar tillbaka till livet, man är som i en liten bubbla när man går på smärtrehab. Man är så fokuserad på allt var smärtrehab innebär så man glömmer bort lite av världen utanför. Hela dagar är man ju oftast på sjukhuset och går på olika saker i behandlingen. Så när man kommer hem så är man ganska trött och fokuserad på de små uppgifterna man har fått med sig hem. Dagarna under dessa veckor har bara sprungit förbi, det känns inte riktigt som om det har gått 5 veckor snart.

Men det känns även lite läskigt för vad ska hända nu och hur går man nu vidare med allt som har lärt sig. Kommer man att komma ihåg allt eller kommer man att falla in i sina gammla taktiker när det gäller smärtan. Så som sagt så är det med blandade känslor som man nu börjar närma sig slutet på detta. Jag kommer dock att ha kvar tillfällen med bildterapi efter att själva intensiv perioden är förbi. Men jag längtar tillbaka till jobbet, jag känner mer och mer hur jag längtar. Jag tycker som sagt att jag har världens bästa jobb och saknade det redan första veckan jag var sjukskriven. Så nu känns det som en evighet sedan jag jobbade. Tur att jag i alla fall att jag har kunnat arbetsträna nu ett tag. Då har det kännts bättre att inte bara gå hemma och inte ha något att göra. Det är absolut inget jag tycker om att inte ha något att göra men med den smärtan jag har haft så har det varit svårt att kunna göra något. Ibalnd så har sängen varit min bästa vän och micro mat har varit rena gourme middagen. orken har bara inte funnits där pga av smärtan. Har även haft perioder då sömnen har varit totalt borta pga all smärta så då har man inte varit så himla energi rik de gångerna heller. Men jag ser bara på positivt på framtiden, känns som att det har börjat gå åt rätt håll. Jag tycker dock att det går lite för sakta för min smak men jag har fått aceptera att det tar den tid det tar. Bättre att det går i lagom tak och har en positiv framgång isället för att det skulle gå super snabbt och så kommer det något bakslag när man är super nära sitt mål. Men ibland så kan jag bli super rastlös då jag känner att jag har en dag då smärtan är mycket mer närvarande och påverkar alt jag gör den dag tex så blir jag stel och allt tar längre tid när jag gör något. Men nu kan jag ialla fall tolerera dessa fdagr och inte bli super irriterad på smärtan, nu så kan jag tillåta mig själv att bara ha en lite sämre dag och tänka att jag hinner om inte annat göra det jag skulle gjort just idag, göra det i morgon istället.

Oj vad jag har svävat ut känner jag, men fjärde veckan har handlat mycket om man hur man tar det som man har lärt sig under dessa veckor och minns det när man kommer ut i sitt vanliga liv. Sedan har jag även denna vecka blivit filmad då jag bakade en sockerkaka i testköket på smärtrehab. den filmen ska jag och arbetsteraputen titta på nästa vecka och utvärdera hur jag använder mig av kroppen när jag jobbar i tex köket. Om jag kan tänka på något speciellt tex göra någon onödig rörelse eller belastar jag konstigt när jag står och jobbar i köket. Det ska bli spännade att se om jag över huvudtaget fastnade på filmen och sedan se hur jag jobbar i köket. Det har även varit en vecka då man har förberett mig inför stor mötet på måndag till veckan. På det mötet samlas hela teamet, jag , arbetsgivarna och försäkringskassa och även arbetsförmedelingen. det ska då planeras hur min arbetsrehabelitering ska fortskrida, det ska läggas upp en plan hur man ska gå vidare så att jag kan komma tillbaka till arbetet. Så det känns både spännade och läskigt, att så många ska träffas och sitta ner och prata om mig. Skulle helst splea in mig själv på band och slippa sitta där, men det kommer nog att gå bra. Alla som jag har pratat med har varit positiva, så det känns skönt ialla fall. Men nervös är jag och det märkte jag på mitt huvud. För i torsdags så började jag känna av huvudet och på fredagen så blommade migränen ut  totalt. Så jag blev hemma i fredags och spenderade den i sängen under täcket med en ögonmask och rullgardinen ner vevad så det skulle vara så mörkt som möjligt. Även hela lördagen spenderades i sängen med ett bultande huvud, men framåt kvallen igår så avtog det lite. Så då orkade jag ialla fall laga lite middag och titta på andra chansen med lågt ljud på tvn. idag så är det mycket bättre och jag hade sådan tur att jag blev bjuden på middag hemma hos Erica, så himla tur man kan ha på en söndag. Så det blev även en liten eftermiddags promenad till affären med Erica. Så nu börjar det lukat super gott här hos Erica, så gott att min mage börjar på att kurra. mums säger jag.

Jag åter kommer med en uppdatering om hur sista veckan på smärtrehab går.