bittemii.blogg.se

Förra veckan var min tredje vecka på smärtrehab och jag kan säga att det kändes som jag var mer eller mindre en zombie hela den veckan. Därför så skrev jag inget i förra veckan uatn det blir nu istället. Förra veckan var som mitten i programmet, två veckor hade gått och efter efter förra veckan så återstod två veckor. De hade redan i början sagt att tredeje veckan är den som brukar vara den jobbigaste. Man har kommit en bit på vägen och man börjar se att det är snart slut på programmet (programmet är 5 veckor långt) och vad ska hända då. Jag trodde nog inte riktigt på det när det berättade det men jag får säga att där hade jag då fel. Kände redan på måndagen att min energi nivå inte var på topp utan den var mer på botten läge redan första dagen på veckan. Så desto längre in på veckan som gick så ju mer härdsmälta blev det i min hjärna. Jag blev tröttare  och energin låg bara och pyrde på det lägsta, det hjälpte inte hur mycket jag försökte med avslappning och sova mycket, jag var bara en trött och lite grining person hela tiden. När vi skulle öva på medveten närvaro så var jag överallt utom just där jag skulle vara. Tankarna var långt fram i framtiden och jag försökte hela tiden planera mitt nästa steg vad ska hända nu efter detta. Hur ska just jag gå vidare med mitt liv och min smärta vad står jag om några månader tex, många såda här frågor dök upp mitt huvud och jag kunde varken lösa dem eller släppa dem så jag kunde vara mer här och nu, utan de fanns som med i bakhuvudet hela tiden.

Men en sak som vi pratade om i copingen som jag har stött på tidigare genom min diabets, var ordet aceptans och vad innebär det egentligen. Som sagt har jag stött på detta tidigare och jag har svårt att komma överens med aceptans och vad det innebär. Jag har levt med min diabetes i snart 17år och den har jag fortfarande inte acepterat. Jag har försökt många gånger men jag kan fortafrande säga att någon aceptans från min sida finns inte där än för just min diabets. Jag har kommit så långt så att jag kan säga att jag tolerera den och att jag gör allt för att den ska hållas under kontroll. Men då jag var i tonåren gjorde jag allt för att inte låtsats om att jag hade diabets, just då fanns den inte tycket jag. Men ju äldre jag blir desto mer så kommer jag överrens med den och jag tolerar den. Men att fullt ut aceptera den är svårt för mig. Så nu när de tog upp på copingen om aceptans så kände jag som sagt igen det och jag blev lite fundersam eftersom jag har en kronisk sjukdom som jag svårt att aceptera efter alla dessa år och hur ska jag då kunna aceptera smärtan som bara ha funnits med mig under ca 1 och halvt år.

För mig blir det också lite att om jag nu acepterar detta så kommer det att bli Britt-Mari med smärtan, att det på ett vis blir min identidet. Att man inte ser min riktiga identidet vem jag är bortom smärtan. Detta har jag stött på tidigare då det gällde min diabetes att det blir lätt att man säger ja Britt-Mari hon med dibetes. Jag är varken min smärta eller min diabetes.Jag är en glad och sprallig person som älskar att umgås med vänner och familj. En person som har lätt till skratt och älskar att laga mat och baka. Jag ser positivt på livet och jag har världens bästa jobb enligt mig. Men om jag acepterar detta känns det som att min sanna identitet glömms bort och man istället tycker synd om mig. Det är inte synd om och jag vill inte att människor ska se på mig och tycka så.Jag vill inte att man ska lägga huvudet på sned och säga å vad det är synd om dig.  Utan att de istället ser mig för den jag är och tänker ok hon har smärta och diabets men det är bara en liten del av henne.

Så det var nyttig att man tog upp detta ämne och man kunde diskutera det fram och tillbaka. Få andras syn på det och höra hur de ställer sig till just aceptans. Få lite tips på hur man kan se på det och komma vidare i detta utan att fastna för mycket och älta detta fram och tillbaka. Utan låta det komma med tidens gång. Jag känner ändå som att jag kommit en bit på väg när jag ändå kan se lite objektivt på hela frågan. Att jag kan fundera kring detta med aceptans och hur jag någon gång i framtiden kanske kan aceptera det hela och känna mig nöjd med detta. Jag måste inte just nu i detta ögonblick bara aceptera det hela utan det får ta sin tid och det kan få mogna sakta fram. Så just nu kan jag är jag nöjd med det jag har kommit fram till. Låta det ta den tid det tar för att komma fram till full aceptans, inte stressa fram något. Det är bättre att man låter det ta tid att sjunka in.

Så än fast förra veckan var lite trög och jobbig så förde den ändå med sig tänkvärda saker, som fastnade fast man inte trodde de skulle göra det. Sedan en sak som jag kom fram till var att man kan inte alltid vara på topp och det är ok om man ibland har en sämre dag, alla kan ha det. Ingen är en super människa som kan allt och aldrig blir trött någon gång. Man måste tillåta sig bara vara ibland och lyssna på vad kroppen säger. Ta en dag då man bara gör det man känner för att göra, strunta i alla måsten. Dessa måsten hinner med ändå och det är viktig att man samlar på sig energi ibland för att orka med måsten man har här i livet.

Men nu är det en ny vecka och zombie veckan är över, känner att denna vecka har jag mycket mer energi. Fick ernergi av att träffa kompisar i helgen och skratta. Att skratta ger en mycket enegi tycker jag. Så än fast det är mycket man ska hinna så känns det inte som att man går omkring halvt sovande ialla fall, utan jag är här och nu.

Nu ska jag ta i tu med disken som så snällt står och väntar på mig i köket. Så kommer det mer uppdateringar senare. 

Ja så var det måndag morgon igen, helgen har bara flygit förbi. Men det har varit en super rolig helg. I fredags så hade jag en kort dag på smärtrehab, slutade redan vid tio tiden. Efter smärtrehab så mötte jag upp Erica och vi åkte på stan, jag skulle nämligen köpa dop presenter till lördagen. Så det blev först lite lunch och sedan så gick vi på åhlens, hade redan innan kikat ut vad som jag skulle köpa. Så det blev ett barbapappa tåg och en båt som föreställer noak ark. Efter det så bar det av hem till mig, där jag skulle hämta lite kläder inför kvällen. Jag och Erica skulle fara och titta på hennes lillebror och hans band Exrakt på verket. När vi kom hem till mig så passade jag på att slå in presenterna också så jag skulle kunna skika dem med Åsa. Så efter det så åkte vi in mot stan igen för att möta upp Åsa. Därefter så åkte viväg på lite ärenden och så åkte vi hem till Erica där vi lagade en god middag. Sedan så gjorde vi i ordning oss inför verket och ´strax efter nio så bar det av till verket. Där träffade vi även Evelina (Ercas lillasyster) och deras kusin Angelina. Sedan efter att vi lyssnat på exrakt, så drog vi oss hemåt och sängen skulle upp på lördagen för dopet. Så vid elva tiden landade jag hemma igen och pysslad lite innan jag tog mig i säng.

Lördagen började vid nio tiden och små pyssel iannan det var dax att ta buss in mot stan och sedan åka vidare mot Sävar. En super fin dag för dop solen lyste och det känndes som att våren hängde i luften och det välkommnar jag. Nu kan vintern och snön smälta och försvinna, jag vill att våren och sommaren ka komma nu. Men åter till lördagen. Åkte bussen till Sävar och hoppade av och gick till ericas mamma. Där åt vi lite lunch och jag fixade till mig inför dopet. hade nämligen skikat med mitt smink och hår grejer med Åsa redan kvällen före. Så det blev att vara lite snabb, för klockan ett började dopet och vi landade i Sävar strax efter tolv. Så som tur så gick sminkningen bara bra och håret ville för en gångs skull som jag så det flöt på. Så vid tio i ett begav vi oss mot kyrkan. 

Elmer lillebror Perssons dop blev ett super fint dop med många glada miner. Huvudpersonen var en glad liten kille som plaskade runt i dopfunten när prästen döpte honom. Var så härlig att se, prästen var tvungen att akta på psalmboken för Elmer plaskade verkligen runt med sina små händer så det stänkte runt vatten. Men Elmer var hur duktig och snäll som helst. Även alla andra barn som var med under dop dagen var jätte duktiga. Efter dopet så blev det dopfika och det var gott. Först var det små kakor och efter det blev det tårta. Sedan så blev det present öppning och lill gubben fick många fina presenter. Sedan så hjälptes vi åt att städa ihop. Jag skulle hjäpa till att få igång diskmaskinen men från början gick det inte så bra. Jag hjälpte även till i disken när Agnes (Elmers storasyster) döptes för två år sedan men jag hade redan glömt bort diskmaskinen funakde. Men tillslut så kom vi på det. Så efter att allt var städat bort så åkte jag och Erica till Emma och Lars och barnen. Blev en trevlg kväll med mddag och melodifestival, sedan så fick vi skjuts hem till stan. Jag stannade en stund hos Erica och bara surrade en massa strunt. Seda så bar det av hem till mig och jag trodde att nu somnar jag som en stock men nej då trode aldrig att jag skulle somna denna natt. Men tillslut så somande men hela söndagen var jag som en sömngångare. Men lite blev gjor här hemma ialla fall. Lite dammsugning och tvättning. Sedan så bjöd jag även Erica på middag som tack för middagen i fredags. Men båda var som två sömngångare och gäspade i kapp.

Som tur så har jag sovmorgon idag, så jag har kunnat bara ta det lugnt idag på morgonen och bara glida runt lite här hemma. Men nu ska jag göra ett litet ryck och fixa mig innan jag ska fixa lunch och sedan dra iväg till smärtrehab. Där jag ska tillbringa min eftermddag. Kommer senare i veckan mer om hur det går på smärtrehab, blev lite stilla stående med uppdatering om smärtrehab förra veckan men det kommer.

Lördagen började med en lång och skön sovmorgon. För att vara utvilad inför kvällens äventyr, sedan blev det en brunch innan det var dax att påbörja förberedelserna inför kvällen. Så jag slog igång en cd med gammla låter från tidigare års melodifestivaler och så hoppade jag in i duschen. Så sedan var det problem med vad i hela i hela friden jag skulle ha på mig. Men så föll valet på en mörkblå tunika och ett par svarta byxor och så skinjacka. Var lite rädd för att jag skulle frysa eftersom jag är så jäkla frysen av mig. Sedan så var det dax för att fixa till en lagom krigsmålning också. Efter det så plockade Sara upp mig vid halv ett tiden och vi drog iväg mot Skellefteå.

Det poppades melodifestival musik i bilen kan jag lova, tur att ingen hörde min skön sång  och tur för mig att Sara har stort tålamod när jag galade på för fullt. Sedan så känndes som att vi åkte åt fel håll för jag vet inte hur många långtradare vi mötte på vägen. Sedan när vi kom fram till Skellefteå hade vi en vi ville hinna med och det var att gå en sväng på cubus. jag hade inte tänk att shoppa något denna dag men när jag kom in på cubus så såg jag två par byxor som jag bara måste pröva. Byxorna satt hur bra som helst så jag blev tvungen att köpa dem och bryta löftet till mig själv men byxorna var snygga, plus att jag kan slänga några gammla urtvätttade jeans.

Men men efter cubus besöket så blev det lite fika och sedan en liten promenad, innan det var dax för middag. Middag åt vi Allstars  och det var super gott, dock en mindre meny än var vi var vana. Men det var super gott iallla fall. Sedan så köpte vi med oss lite dricka och sedan så drog vi iväg till arenan. När vi kom fram hade de inte öppnat dörrarna än, så vi fick stå i kö en stund. Sedan när de öppnade så fick vi gå omkring bland sponsorena ett tag och fick lite gratis prover av olika slag. Vi kunde även spela lite olika spel och Sara var så modig och var med i coops frågesport  och tävlade om ett presentkort. Tyvärr vann hon inte men det var tuffa mot spelare. strax före sju så öppnades dörrarna in till själva arenan och vi intog våra platser och blåste upp våra ballonger. Vi fick även en glimt av Martin Rolinski när han övade lite. Sedan så drog inför melodifestival igång med lite musik, interjuver med bla programmledarna och Krister Björkman. Sedan så gick producenten igenom hur det hela skulle gå till under direk sädningen. Sedan så fick vi en skymt av Alexander Rybak som var på plats i arenan. det kommer även en säkerhets gubbe och talade om att framför oss så skulle kamragubbar springa fram och tillbaka, så de ville att vi skulle sitta still så vi inte skulle krocka med dem. Tur att de sa till annars så skulle säker jag ha lyckas med att krocka med dem. Sedan så drog det hela igång och jag viftade för glatta livet med ballong, fast jag sagt att jag inte skulle göra det.Var en super peppad stämning och en härlig stämning. Så det var full rulle hela kvällen, men värst var då vi skulle lämna arenen då det var slut. Folk var som tokiga och trängdes som bara den kändes som att de var rädda att inte de skulle komma ut därifrån. Så vi kvart i tio rullade vi mot Umeå igen, efter en super rolig kväll och vid midnatt var vi tillbaka i stan. En sak är säker att detta ska jag göra om nästa år igen det lovar jag, var en toppen kväll med stämningen i topp

Nu har jag ramlat ner i soffan efter matlagnin och små pyssel här hemma. Idag hade jag bara kort dag på smärtrehab, så jag slutade redan vid tolv. Ganska skönt med en kort dag, för denna vecka har jag haft ganska många långa dagar och varit hemma först vid halv fem.

Men just idag så bestämde sig även min rygg sig för göra ont så in i bomben, så min koncentration idag har varit allt utom på topp. Så när jag hade coping så var hjärnan någon helt annanstan. Coping är att man pratar om olika strategier hur man ska hantera sin smärta och olika situationer där smärtan kan öka mycket, även att man ska kunna hitta sätt att acceptera att man har en långvarig smärta. Så man kan lösa det på bästa sätt. Jag har allid tyckt att smärtan har inte påverkat mitt sätt att tänka i olika situationer eller att jag alltid accepterat att jag har fått en långvarig smärta. Men under dess två veckor har jag upptäckt att jag inte alls accepterat att smärtan alltd finns i bakrunden och kan blomma upp i vissa situationer. Jag vill inget hellre än annat vara som jag var förut, kunna köra på i 110%. Men nu har jag fått tänka om lite, men jag har även haft problem med mitt vänstra ben och fot tillföljd av problem i ryggen. Jag har haft en så kallad droppfot ( det innebär att foten släpar vid gång), har även haft domningar och ingen känsel alls nästan i foten och utsidan på vänster ben. Så jag har fått  två olika skenor som ska hjälpa mig att gå, dessa skenor gör att min fot inte släpar vd gång, en håller upp min fot och en har låst mitt knä (är ganska överrörlig i knäet och det har ställt till problem vid droppfoten).Den som låser mitt knä sitter utanpå mina byxor och just nu har jag en svart som inte syns så mycket men jag har även haft en smurfblå och den kan jag lova att den syntes. Detta medförde att ibland så känndes det som att alla stirrade på mig när jag var nere på stan tex, det i sin tur gjorde att jag inte ville vara ute bland mycket folk. Men sedan så fick jag byta till en svart och det känndes lite bättre men jag kan fortfarande få känslan att folk stirrar, fast de inte gör det. Så detta har varit jätte svårt för mig att acceptera eftersom skenan har synts och att jag inte har gått som alla andra eftersom knät har varit låst. Jag har haft lite stolpade gång. Men nu på smärtrehab så jag börjat träna utan den stora skenan och det går bara bra, så den ska förhoppningsvis snart vara ett minne blott med den. Men träningen har gett mig träningsvärk i ben och i knä. Från början så såg jag nog ut lite som babi på hal is när jag tränade men det går om sagt bättre och bättre.

Så coping tillfällena har varit bra för att upptäcka sådana här grejer och hitta sätta att hantera mina känslor och tankar, stressen kring bla skenan och smärtan. Så det gör att man lättare kan hitta strategier när man får tex får känslan av att alla stirrar på en, så istället för att dra sig undan så går man vidare på stan.

Denna vecka har jag även för första gången testat bild terapi, väldigt intressant tycker jag. Hade innan inte vetat så mycket om det, utan tänkt att man kanske nog måste vara en duktig tecknare om man ska använda sig av det. Men så var det inte, utan man ska måla utifrån sig själv och måla det man känner. Detta är ganska enkelt förklarat, kan nog snurra in mig i en allt för komplicerad förklaring om jag ska gå djupar in på det just nu. Har dock bara haft en gång men har bara positivt att säga om det. Återkommer till just bildterapin när jag har gått  några gånger och kännt in ännu mer vad det handlar om. Men jag tror att det kommer att passa mig bra, får ännnu ett perspektiv på allt som händer runt om mig.

Annars så har veckan rullat på med kroppskännedom och rytm och rörelse och lite andra tips stunder. Har varit en lång vecka och det känns i kroppen. Ikväll gör sig smärtan ordentligt påmind om att den finns där och att den inte bara kommer att försvinna, men känner sig även slut i kroppen och trött i knoppen. Men är glad ändå, känns som att jag är på rätt väg och att det är på väg att ske förändringar. Så dock tröttheten och smärtan så har jag en glad och peppande känsla i kroppen. Nu är jag på väg tillbaka på banan igen. Nä nu ska jag slå igång en film och kura ihop i soffan och bara ta det lugnt. För i morgon drar jag och Sara iväg till Skellefteå och Melodifestivalen, känns super kul. Så detta var allt för denna gång, ha en skön fredagskväll.

Har precis landat hemma efter en dag på smärtrehab och så lite handling. Tänkte jag skulle undvika fredagshandlingen, den gör mig tokg ibland man tar sig ingenstans och det tar minst en och en halv timme att handla. Så denna vecka tänkte jag undvika detta stress moment och handla idag iställe, mycket lugnare kan jag då intyga haha.

Hade dock missat totalt att det var alla hjärtansdag idag, vet inte riktigt hur jag lyckades med det. Men kom på det då jag hade fått ett alla hjärtansdags kort med posten. En super trevlig överraskning, blev jätte glad kan jag då säga. Så på väg till affären börjad jag tänka lite på alla hjärtansdag och meningen med den förutom att köpa saker och ge bort. Så mina tankar började vandra iväg till mina vänner och familj. Dessa människor betyder mycket för mig, jag vet alltid att de finns där. Jag är ohört glad att under denna tid som ryggproblem har funnits har familj och vänner funnits där. Tur att de har stått ut med mina toppar och dalar i humöret. De har fått mig att tok skratta så att jag har vikt mig och fått ont i magen, de har tröstat mig då jag tyckt att allt bara har varit åt fanders och kännts som att jag aldrig skulle kunna bli av med mina ryggproblem. De har lyssnat då jag har ältat och surrat, peppat mig. Bjudit mig på middagar, dragit ut mig på stan, bio och fika stunder. Även gett mig uppmuntrande ord och heja rop nu när jag börjat på smärtrehab. 

Även nu när jag börjat på smärtrehab har jag har jag lärt känna nya människor som är helt underbara. Där man kan stötta varandra och förstå på ett annat plan. Så under denna tid får man många boostar och uppmuntrande ord. Så jag känner mig som sagt väldigt rik med alla fina vänner nya som gammla och familj som jag har. Så en dag som denna går mina tankar till familen och mina vänner. Hoppas att ni har en super bra och rolig alla hjärtansdag, mina tankar finns hos er och jag sänder er positiv energi. Jag är otroligt glad och lycklig att jag har fått lära känna er och att jag får ha er i mitt liv. Glad Alla Hjärtansdag till er alla.

Nä nu ska jag ta och göra lite middag så inte magen börjar att knorra. 

 

  

Ja nu har det dragit i gång med behandlingen för min del så är jag redan positivt överraskad. Fast det bara gått tre dagar så känns det som att detta kommer att hjälpa mig.

Jag kan säga att kvällen före så hade jag fjärilar i magen och hade svårt att somna. Kändes lite som när man skulle gå till skolan för första gången, än hur det låter då man är 24 år  och har gått ut skolan för ett antal år sedan. Men det blev måndag ändå och när jag åkte iväg så hade jag inte så många förväntningar på vad som skulle hända under dagen.

Så första dagen var det information om hur själva programmet är upplagt och vad som ingår i programmet. Sedan blev det lite mjukstart med att prat om smärta och hur den påverkar livet och hur man kan tänka för att underlätta för sig själv.

Sedan i går så började för första gången med rytm och rörelse och det går ut på att jag ska röra kroppen och lära känna sin egn kropp. Jag som har dansat lite tidigare och tycker att det är roligt så är rytm och rörelse det som jag sett fram emot mest. Det som jag håller på med nu i rytm och rörelse påminner om afrikans dans. Det är nog inte alla gånger jag håller mig till takten och jag kan nog säga att jag inte ser så smidig ut alla gånger men det är kul ialla fall. Plus att jag lär mig att börja lita på min kropp igen.

Så idag så har jag haft kroppskännedom för första gången och det är svårare men ändå intressant, att kunna lära sig att vara närvarande just nu och inte låta tankarna vandra iväg någon annanstans. Det är verkligen lätt plus att det är lätt att man börjar på att fokuseera på smärtan och hur olidligt det kan bli. Det blev intressant eftersom jag har stora problem att ligga på rygg eftersom att stor del av min smärta sitter i ländryggen. Men jag testade och i fyra minuter gick det bra att ligga på ryggen och sedan så fick jag sitta istället. Det gick också bra fick tänka lite annorlunda bara. Men mitt mål är att kunna ligga på ryggen tillslut innan kroppskännedomen är slut och kunna känna mig avslappnad än fast det gör ont. Idag känndes det ibland som att jag var en sprattelgubbe som satt ihop med ett snöre, hade inte riktigt koll på hela min kropp och så kunde tankarna flyga iväg men annars så gick det bra. Så detta program känns spännade och roligt, som sagt så tror jag att jag kommer att lära mig mycket nyttigt under dessa veckor. Kan tillägga också att man får stöd och guidning av flera personer under denna tid, i hur man kan tänka och hanrtera smärtan i vardagen så att jag inte fastnar i ett tråkigt mönster. Det är också bra för många gånger så kör man på och tänker inte på vad man gör eller  varför man gör som man gör vid olika tillfällen. Bra att man kan bolla sina tankar och funderingar med någon, som även kan ställa mot frågor och ge tips.

Jag har även lyssnat på en smärtföreläsning. Den handlade om vad smärta är och att det finns olika typer av smärta. Hur kroppen fungerar när man levt med långvarig smärta, hur kroppen kan reagera på olika medeciner och hur man kan behandla de olika smärtorna. De var lärorikt, mycket som man inte tänkt på ,tidigare och man förstår inte riktigt att kroppen är en ganska komplicerad maskin som reagerar .olika på olika saker. Så man fick en liten insikt på hur kroppen fungerar, det var intressant att få lyssna och lära sig lite mer om kroppen.

Nu har jag berättat lite vad som har hänt de första dagarna och hur det känns för mig. Det kommer flera uppdateringar här om hur det går för mig och hur jag tycker det är. Men detta var alllt för denna gången.