bittemii.blogg.se

När jag började på stressrehab så det första de började att prata om var hur viktigt det var med att stanna upp och bara vara här och nu. Det låter ju inte så svårt att stanna upp och vara här och nu eller. 

Redan innan jag började på stressrehab så stannade jag inte upp speciellt mycket och jag var sällan här och nu. För att när jag stannade upp som tex i bussen på vägen hem eller i kön på ica, så var hjärnan i full gång och planerade och strukturerade saker som skulle hända sedan och många gånger i planering så kunde jag börja att känna av ett stresspåslag. Jag kan säga att jag har hunnit plaera ett antal matlistor på vägen hem på bussen. 

 

Men när jag då började på stressrehab så tog de upp hur viktigt det var med att just stanna upp och vara här och nu utan att hjärnan behöver tänka på annat just då. Jag tyckte då att detta var ju ingen konst för nog stannade jag upp och var här och nu flera gånger på en dag, jo jo eller inte säger jag nu. Detta var en super svår utmaning att fixa. Första gången jag skulle göra den läxan att stanna upp funkade så där. Nog stod jag stilla hemma i trädgården men hjärnan var i full gång med planering för nästa dag, så jag registrerade inte mycket av omgivningen kan säga. I uppgiften ingick nämligen att man skulle stanna upp, vara här och nu och ta in omgivningen. Men jag tyckte att jag hade lyckats med uppgiften, jag stod stilla ute och det var det. 

Men då vi började prata om det vid nästa tillfälle på stressrehab så förtod jag att jag bara gjort en del av uppgiften, det kändes ju så där. 

 

Men nya tag och nästa gång så gick det lite bättre, jag hann registrera hur luften ute kändes. Sedan så var hjärnan igång med sin plaering och strukturering. Sedan kom uppgiften att vi skulle göra dessa stanna upp flera gånger på en dag med hjälp av djupandning. Detta var också svårt för jag var inprogramerad på att hela tiden jobba på och vara igång hela tiden inte sitta still och andas djupt i några minuter flera gånger på en dag. Jag kan säga att den här uppgiften var bland de svåraste jag gjort, fast jag från början tyckte att det lät så enkelt. 

Mycket hade också med kontroll att göra, för jag bara stannade upp och andasdes en stund då kändes som att jag tappade kontrollen lite och det var en riktig pers för mig. För att ha kontroll hela tiden har som alltid varit min grej, vad händer om jag bara för en stund bara släpper på kontrollen. Det gav mig ångest att jag inte var i kontroll hela tiden. Så det var en utmaning för mig att stanna kvar i uppgiften fast den bar med sig ett obehag. 

Så jag testade och misslyckades många gånger med att utföra uppgiften, men påvägen så förstod jag att denna enda uppgift bar med sig så mycket annat för mig. För jag lärde mig också att ha tålamod med mig själv och att det är ok att inte fixa uppgiten helt perfekt förta gången man provar, utan mna måste få träna och öva på den så tillslut så fixar man det. 

 

Så efter ex antal gånger så fixade jag äntligen uppgiten att stanna upp och vara här och nu. Då jag äntligen fixat den så kände jag hur mycket det gjorde för mig. När jag var mer stressad och tankar bara sprang omkring i huvudet på mig, så kände jag mig mer samlad och lugnare efter att jag stannat upp. Så efter ett tag blev jag beroende av att stanna upp och vara här och nu flera gånger på dagen. Jag kände hur hela jag blev samlad och stressen gick ner, jag fick mer ordning på tankar de sprang inte bara omkring och jag fick som en liten energi påfyllnad under dessa små stunder. Det gjorde att mina dagar har blivit lugnare och mer samlade och jag har blivit mer närvarande i det jag håller på med just för studen, jag flyter inte så lätt iväg med mina tankar. 

 

Det jag även har uppmärksamat är hur mycket jag har försvunnit iväg i mina tankar då jag gjort något, jag har inte varit närvarande hela jag i det jag gjort. Hur lätt det är att bara försvinna iväg och bara med ett "halv" öra varit med i det jag gjort. Även känslan av att jag förlorar kontrollen av att jag inte exakt hela tiden har hjärnan igång med att tankar, planering och strukturering igång har sakta men säker försvunnit. Jag har lärt mig att i stället avsätta tid till planering och strukturering av saker jag ska göra och var i helt fokus på just det då,inte bara ha små stunder här och där för det. Det har gjort att jag känner att jag har bättre kontroll på min planering och strukturering nu än vad jag hade tidigare, att jag sedan även har en klar plan gör att jag slipper stressen över min lite halvdana planering från början. 

 

Så jag kan starkt rekomendera att man testar och bara stanna upp och vara här och nu. En stund eller några stunder under dagen, låter hjärnan få en paus  från tankar. Bara ta några djupa andetag och låt hjärnan vara blank en stund, sänka axlarna och bara var här och nu. Inga tankar på msåten och ska utan bara vara. 

Ett litet tips från mig

 

Ta hand om varandra 

Kram

En sak som blev för mig en aha upplevelser, är just detta med tankar positiva och negativa. Jag har aldrig tidigare tänkt så mycket på hur mina tankegångar har gått, utan de har som bara funnits med mig. De har som varit förprogrammerade har jag tänkt. Men så är det inte riktigt. Man styr ju mycket över sina tankar och i vilken riktning de ska ta. 

 

Under den första perioden under min utmattning så var det mycket negativa tankar som dominerade. Jag fastnade helt enkelt i ett negativt tänkande, blev som ett ekorrhjul. Tillslut så böjade jag bli less på mig själv och all negativitet, det gjorde så att även allt runt mig blev jobbigt, tråkigt och negativt. Så jag började fundera kring detta och ett gammalt tale sätt som jag hört är att man ska inte måla fan på väggen och även om livet ger dig citroner så gör lemonad. Dessa tale sätt kommer ifrån min mormor och mamma som brukar använda/använde sig av dessa. Jag hade inte tidigare tänkt så mycket på dem, utan de har ju bara funnits med under min uppväxt helt enkelt. 

Men så just under min utmattning så kom dessa tale sätt till mig och jag började så smått tänka på dem och vad de hade för innebörd. Men så mycket mer än tankar blev det inte, jag försökte men det blev stopp på något sätt. 

 

Men så började jag på stressrehab och där började de prata om just tankar och hur det kan påverka hela människan både i handling och mående. Så då började jag fundera ännu mer och så började vi prata om det på arbetsträningen, hur tankar kan påverka en människa. 

Så då slog verkligen tanken rot hos mig, jag måste helt enkelt fundera ordentligt hur mina tanlkegångar går och varför de går dom de går. Detta var verkligen inte en lätt uppgift kan jag säga, det är svårt att identifiera sitt tankemönster och sedan ändra det, för man har ju ofta haft det ett tag då man kommer på att man vill göra en förändring. Så då är själva förändringen ett stort steg.

 

Men jag är ju envis som en åsna så jag bestämde mig för att detta är något som måste göras fast det är skit svårt och jobbigt. Har ibland viljat ge upp och bara vara fast i mitt gammla mönster, men så har jag kommit på för att utvecklas och kunna gå framåt och ta mig ur utmattningen så måste jag bara göra det. 

Så sagt och gjort jag började fundera över mitt tankemönster och det som jag kom fram till var lite skrämande. Jag tänkte alltid att detta klarar inte du och det finns dem som gör detta 100% bättre än du så lika bra att inte göra det och låta dem som kan göra det. Jag tänkte ofta ner mig, mina negativa tankar tryckte ner de positiva glda tankarna. Så egentligen i allt jag gjorde hade jag med mig de negativa tankarna och detta gjorde att jag nevärderade mig själv hela tiden, bad om ursäkt för mig själv och det jag gjorde, ville inte tro på dem som sa positiva saker till mig och sa att de uppskattade det jag gjorde. Jag trodde helt enkelt inte på mig själv pga de negativa tankarna. 

 

Så när jag upptäckte detta så bestämde jag mig för att detta måste det bli en ändring på, för hur ska jag kunna komma från min utmattning och utvecklas som männsika om mina negativa tankar får vara de som dikterar spelreglerna och hur jag ser på mig själv. Så där och då bestämde jag mig för nu ska det bli en ändring och där i början så trodde jag att det skulle vara ganskla enkelt att bara ändra tankemönstret, men så var det inte märkte jag. Utan det är super lätt att falla tillbaka dels för att man haft ett möster ett tag och på sätt är det den enkla vägen. 

Men jag började med små saker att jobba med en sak var att tänka på något som jag var glad över hade hänt under veckan. Sedan så fick vi små läxor från stressrehab där det handlade om att ändra gamla tanke mönster. Vissa saker var super svårt men bara att testa. Speciellt en läxa där man skulle säga något positivt om sig själv högt till sin spegelbild, var super svårt och jag kände mig super löjlig första gångerna. Men efter ett tag så började jag lyssna på vad jag stod och sa till min spegel bild och började sakta men säkert ta in det i mina tankar. Det jag sa till min spegelbild var att jag duger som jag är och jag är bra. Detta var super svårt att ta in och inte börja tänka negativa tankar och komma på saker med mig säljv som jag kunde ändra till det bättre.

 

Så sakta men säkert med små steg så började jag ändra tanke sätt. Från början så var min standrad tanke det där klarar inte du, det gör någon annan bättre. Men nu så med hjälp av människor omkring mig så ändrade jag det till att jag kan visst. Speciellt kom sådana tankar kring jobbet och när jag pratade med människor omkring mig sa de men tänkt efter lite. Inte kan jag saker som du kan om hudvård och om saker du är utbildada till, men du kan berätta för mig och du kan göra behandlingar som man som kund känner sig nöjd och glad med. Så klart du kan och ibörjan kan man inte allt utan man får lära sig under resans gång. När jag då började tänka i de banorna så insåg jag att alla har varit nya i sitt yrke och ingen kan allt från början, utan man lär sig hela tiden oavsett om man är ny eller har jobbat i många år.

 

Så jag börjde på öppna mina tankar för mer positiv input och var det någon som sa en positiv komplimang, så tog jag faktiskt åt mig och tänkte inte bara nä men den säger nog bara det för att vara snäll med mig. För något jag också märkt sedan jag försöker att ha en positiv inställning med positiva tankar är att även min utstråling och kroppsspråk har blivit till det bättre. Jag vågar sträcka på mig själv och vågar ta plats, men även att jag märker att jag utsrålar ett positivt "sken" och min glädje som jag känner syns även utanpå mig, mitt leende är nu ett äkta leende och inte bara ett påklistrat.

Så nu när jag känner att jag kanar iväg mot det negativa så stannar jag upp i det jag håller på med och tänker, varför känner jag så här och varför kommer nu de negativa tankarna. Ofta så kommer jag på anledningen att jag kan helt enkelt ha en dålig dag eller så kan det vara så jag tänkte förut, så då försöker jag tänka om. Se ur en annan synvinkle och tänka en alternativ tanke, jag försöker se något positivt i det mesta som kommer i min väg( fats ibland så är det svårt beroende på vad det gäller).

 

Jag har fortfarande mina små knep som jag använder mig av. Så tex på kvällen tänker jag över dagen och fokuserar på det positiva som hänt och tänker att i morgon kommer att bli en ny glad dag. Jag tänker också på något som varit extra roligt under dagen och så tänker jag på något som jag ser fram emot nästa dag. Det kan tex vara att jag haft ett extra roligt samtal under dagen och nästa dag så ser jag framemot att jag ska gå och sjunga i kören. Det behöver inte vara stora händelser utan de små sakerna i vardagen spom gör en liten guldkant. Har det varit en extra tung dag så låter jag mig själv "bryta i hop" och så kommer jag igen sedan. Man måste kunna tillåta sig att ha de dåliga dagarna också men man måste också kunna ta omtag efter en sådan dag och komma igen med fokus på det positiva istället. För än hur jobbigt jag har upplevt saker så på ett konstigt sätt så blir det bra ändå tillslut. Nu kan jag låta mig själv vara ledsen och ngativ en dag men ändå på kvällen försöka se tillbaka på dagen och se ljuspunkter som varit under dagen dagen. Efter att jag blivit uppmärksam på att ändra mitt tankesätt så har det blivit en ändring i hela mig och glädjen kom smygande tillbaka och nu vågar jag testa nya saker och kasta mig mer ut i saker jag aldrig testa utan att tänka en massa negativa tankar innan. Utan tänka detta blir spännade nu får jag testa på något nytt, va modig jag är ändå kan jag tänka och känna mig lite stolt över mig själv att jag ändå har kunnat börja ändra på mitt tankesätt, än fast de små negativa tankarna kommer krypande kan jag hantera dem på ett annnat sätt.  

Nu försöker jag komma i håg att med mina positiva tankar så höjer jag mig själv och tillåter mig att vara stolt över mig själv och acceptera mig själv för den jag är, för jag duger som jag är och jag är bra. Medand de nagativa tankarna tryckte ner mig och gjorde mig till en ledsen person som inte trodde att jag kunde något alls utan alla andra var bättre. Så då fokuserar jag på det positiva. För man duger som man är, för alla är vi olika och alla har olika styrkor och alla kan olika saker och det är det som är skönheten med oss människor att vi är alla olika.

 

Ta han om varandra

Stor Kram 

Så nu ska jag berätta för er om vad Ulrika hade för spännade att berätta för mig. 

 

När medicinen börjat värka och samtalsterapin börjat komma igenom mitt skal, så började i små steg att vara hemma i Umeå igen.

Nu så var jag där jag kunde med hjälp av medicin sova lite bättre, men min energi tank var fortfarande låg. Än om jag sov så hände inte så mycket med den kändes det som. 

Var fortfarande en kamp att bara ta sig ur sängen på morgonen, vet inte hur många alarm jag ställde under den här tiden. Om jag skulle iväg på någon aktivitet, även så enkelt som att handla så var jag tvungen att vila innan, se till att det var en tid dpå kanske inte var så mycket människor ute och även fylla på med energi dryck (red bull ). Jag var en stor konsument på energi drycker under den här tiden, Bara för att få den lilla extra pushen att orka göra något. 

 

Men läkaren och terapeuten uppmande mig att kanske försöka göra något för mig själv för att fylla på energi kontot lite. Så jag funderade och så kom jag på att en ansiksbehandling och lite fotvård skulle kanske fylla upp min energi tank. Så sagt och gjort så började jag kolla runt lite om vad det fanns för salonger hemma i Umeå. Jag fastnade för eco hudvård bland annat för att det var en mindre salong och att de använde samma märke som jag använt under min utbildningstid. Så sagt och gjort så bokade jag tid hos Ulrika som har eco hudvård. 

 

När jag kom dit så kände jag väl mottagen och fick snabbt ett förtroende för just Ulika och detta gjorde att jag började berätta för henne om min situation såg ut just då. Då tittade hon på mig och så sa hon, du behöver energi och jag kan rekomendera dig ett "pulver" som har den egenskapen. Jag tyckte detta lät väldigt konstigt och var inte övertygad om detta "pulver". Vad var det för något konstigt hon pratade om. Så första gången så pratade jag bort alltihopa. 

 

Men så bokade jag tid igen för fötterna och vi surrade på och Ulrika frågade hur det gick med kroppen och energin. Ja gick väl sådär tyckte jag men jag hade ju mina energi drycker som jag drack för att orka gå ut över huvudtaget. 

Då säger Ulrika har du hört talas FitLine och deras produkter. 

Det hade jag inte, vad var det. Jag blev lite nyfiken ändå. För det skulle ju vara kul att energin skulle komma tillbaka. Samtidigt som Ulrika hade berättat att det kunde hjälpa mot problem med magen, sömnen, huden, håret och naglarna m.m. 

FitLine var ju just det "pulvret" hon hade berättat om tidigare. Så hon berättade lite mer om företaget och att "pulvret" var inget konstigare än att det inehåller fibrer, vitaminer, mineraler. 

 

Men jag var fortfarande lite skeptisk till allt, skulle detta verkligen hjälpa mig. Jag for hem och googlade fram det jag kune få fram och det ska man inte göra vad det än gäller utan söka fakta på bra ställen. Så blev ännu mer kritisk, så nej även denna gången. 

Men så går jag tillbak en tredje gång och har då en fruktansvärd huvudvärk då jag kommer till Ulrika. Då säger hon att hon kan bjuda på citron "dricka" som hjälper huvudvärken att försvinna. Ja varför inte för det hamrade på ordentlgt i knoppen. Fick smaka och hur konstig det än låter så efter ett tag så minskar huvudvärken till att på kvällen nästan vara helt borta. Det hon bjöd på var FitLine pulver som hjälpte mig och sedan så sa hon till mig. Nu måste du bara prova i en månad och sedan så kan du tacka nej om du vill, men då har du i alla fall provat. 

 

Ok kör till sa jag då, köpte med mig en månads prov och gick hem var skeptisk. Men tänkte jag provar i alla fall, det kan inte skada mig (hade kollat upp det innan jag började). Efter en vecka så började min mage bli bättre mindre ont och svullen, fick äntligen gå på toa som en normal människa, sömnen började bli ytterligare bättre och min energi tank blev lite mer fylld. Jag kunde dra ner på energi drycken och sedan sluta helt med energi drycken. 

 

Jag blev inte från ena dagen till den andra helt energi fylld och hoppade upp på morgonen och kunde göra hur mycket som helst när jag druckit min morgondrink. Men jag behövde inte längre dessa energidrycker och jag kunde ta mig upp på morgonen och göra frukost utan att behöva vila mellan att klä på sig och göra frukost. Jag fick en mage som inte ständigt bråkar med mig sakta men säkert efter att jag börjat.

Detta vitamintillskott är inget mirakel medel, utan helt vanliga vitaminer, mineraler och fibrer som är sönderdelat ner till ett pulver  som man har i en kvälls och en morgondrink som man dricker. Detta var inte det som gjorde mig helt frisk på något sätt, för där är jag inte än. Men detta är en komponent i min resa mot min livsstilsförändring, detta gjorde mig uppmärksam på att man måste ta hand om hela kroppen för att kunna nå fram med en förändring. Hjärna, hjärta och själ sitter ihop och måste funka tillsammans för att man ska funka som människa. De här vitaminerna hjälper mig att börja bygga upp min kropp igen. Jag säger inte heller att detta är en lösning för alla men den har hjälp mig och andra i samma situation. Så därför väljer jag att använda mig av dessa vitamintillskott för att hjälpa min kropp på vägen mot något bättre, där mitt mål är att kunna känna mig nöjd och tillfreds med mig själv. Min överskrift handlar om ett uttryck en person som dricker FitLine använde, då den kände sig så fylld av energi sedan den börjat använda vitamintillskottet.

 

Som jag sa i tidigare inlägg och som jag även vill säga nu är att jag har börjat resan mot en livsstilsförändring, Jag är inte i mål på långa vägar men jag har kommit en bit på väg. Jag har fortfarande dåliga dagar, då jag funderar om det någonsin kommer att bli bättre eller om det kommer vara så här för evigt, men dessa dagar är inte hela tiden och inte lika ofta som i början, men de finns där. Skillnaden nu är att jag har börjat hitta redskap att hantera detta och även börjat förstå min kropp. Vad som gör att den reagerar som den gör och vad jag kanske måste tänka på när det händer eller tänka på innan det händer. Om jag kan göra något på ett annorlunda sätt mot vad jag gjort tidigare. Jag är inte färdiglärd på något sätt, utan jag lär mig hela tiden nya saker hela tiden. Även att som jag hanterat och hanterar och väljer att göra idag är ingen som helst den enda vägen att gå för att komma tillbaka, utan detta funkar för mig och det är det viktigaste, sedan om någon tycker att det var ett bra tips och tänker det måste jag också prova och det sedan hjälper den personen är bara en positiv sak och oerhört roligt om jag kan insperera någon på vägen. 

 

Detta var en lite snabb terberättelse om vad för spännade Ulrika hade att berätta för mig, kommer att skriva mer om vitamintillskotten senare. Där jag berättar mer om hur det funkar då man dricker FitLine. I dessa två inlägg som jag skrivit ett tidigare och detta idag, har jag berättat om vad som hänt och lite om min resa på väg mot en livsstilsförändring.  Så nu efter detta kommer jag att berätta mer om vad jag har gjort och gör idag för att komma framåt på vägen mot mitt mål, lite tips och vertyg som funkar för mig. Blir en massa smått och gott. 

 

Ta hand om varandra 

Stor Kram

Som jag skrev tidigare så har mycket hänt sedan sist och jag berättade lite om det, men nu tänkte jag berätta om vad som fick mig att förstå att jag måste ändra mina mål och prioriteringar lite, helt enkelt göra en livsstilförändring. 

 

jag var fast i mitt gammal mönster tidigare, var hela tiden rädd för att göra andra människor ledsna och besvikna. Att de skulle tycka att jag lurade dem med vem jag var om jag inte hela tiden höll fasaden uppe. Jag var rädd att andra människor skulle bara se mig som en lat och bortskämd människa om jag sa ifrån eller sa min åski i olika samanhang. Jag hade även ett ganska negativt tanke sätt,  tankar som till exempel, det klarar inte du och du ska inte tro att du kan något, vem vill anställla dig.  

 

Allt detta kombinerat med att jag hela tiden skulle ligga på topp, inget fick vara ganska bra. Allt skulle vara prickfritt i mitt liv allt från skola, jobb och mitt sociala liv. Jag skulle även ha kontroll i alla lägen, vantrivdes så in i norden då jag inte hade det. Detta gjorde att jag var igång 24-7 med någonting. 

Jag kunde vakna på natten och komma på saker som jag glömt att göra och klev upp och gjorde dem då jag kom på dem. Jag skulle alltid vara så att det gick att få tag i mig, så alltid alltid telefon med mig. Bredvid mig i sängen och in med mig på toa då jag skulle duscha. Så skulle det bara vara att leva, hela tiden på alerten. Sedan så oroade jag mig väldigt mycket för allt och ingenting. Från till om jag skulle göra något som jag kanske inte hade total kontroll på eller till att jag aldrig skule få ett jobb. 

 

Så när jag gick min utbildning som var på distans (så det var ganska mycket resande under ett år pga utbildningen), Började jag känna mig allmänt på fysiskt och psykiskt slut. Jag drog lätt på mig både förkylningar och annat under denna tid och vi ska bara inte prata om diabetes som levde sitt helt egna liv. Min diabetes är ett helt eget kapitel i mtt liv, jag har inte alltid dragit jämt med min sjukdom. Det har även varit en faktor som givit mig oror och gjort mig osäker, att man ska göra fel inte "duga" och vara den "duktiga" diabetikern. 

 

Men ialla fall så under studie tiden så började kropp och knopp att varana mig. Ont i magen, ont i huvudet, svårt att sova, minnes problematik, sämre humör och ibland total orkeslöshet. Men jag tänkte bara att bita ihop och köra på. Lite små krämpor är inget att lyssna, jag bestämmer och inte min kropp (så det så, trodde jag då)

Min riktiga näsbränna under studie tiden var vår examens vecka. jag åkte upp och diabetesen gjorde inte alls som jag tyckte att den skulle, men jag hade inte tid att fokusera på den just nu. Men examen och allt som var med den. Jag tog extra insulin och hoppades att detta skulle gå vägen. 

 

Men så gick det inte riktigt alls utan första dagen på examens veckan uppe i Åre, hamnade jag på Östersunds sjukhus med sky högt blodsocker och dålig i diabetesen helt enkelt. Då tror man att jag skulle dra ören åt mig, men icke. Jag fick med hjälp av sjukhus personalen ner sockret till en bra nivå. Sedan så ville jag bara tillbaka till Åre och examen. Så jag tjatade mig till en utskrivelse fast doktorn ville att jag skulle ha legat kvar och blivit ytterligare bättre inställd. Men jag fick min vilja igenom, så tillbaka till Åre genomförde min examen och vart godkänd. Sedan hem och livet drog igång med 200%. 

Fick sedan efter utbildningen inget jobb som hudterapeut och starta eget kändes inte som min grej (för då kom mina negativa tankar in igen)

Så då bestämde jag mig för att söka andra jobb inom min tidigare utbildning (inom kök). Så sagt och gjort jag sökte och fick jobb som vikarie inom kök. Hade turen att få ett långtidsvikariat på en gång oc samtidigt så hände mycket annat runt omkring mig. samtidigt gjoorde jag även behandlingar på min lediga tid som en hobby, för att underhålla mina kunskaper för att jag tyckte det var roligt. 

Plötsligt så började kroppen protestera mer och mer, kraftigare och kraftigare. Jag hade ingen ork alls sov mindre och mindre, kände mig mer och mer ledsen. Inget var roligt, jag ville inte ens fira jul. jag som i vanliga fall älskar julen och pyntar så mycket jag bara kan. Tog detta året under protest fram ljusstakarna och bakade under protest. 

Nu gick mitt fysiska och psykiska mående nerför i allt snabbare takt, på slutet var det som jag åkte pulka i världens största nedförsbacke. 

 

Jag gjorde illa mig och blev sjukskriven strax före jul pga en skada i ryggen, såg då åkte jag hem till familjen lite i förtid för att fira jul. 

Under julen så åkte mitt mående ner i skorna, Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde då. Allt var bara i svart. Mitt hjärta gick i en miljon bitar och hjärnan brann upp, så kändes det i alla fall. Jag ville bara ligga i sängen och låta världen fortsätt pågå utan att jag behövde aktivt behövde delta utan bara ligga i sängen och gråta. 

Då sa min omgivning stopp, du måte söka hjälp för så här ska man inte må, så min mamma tvingade iväg mig till doktorn.

 

När jag satt på hans kontor och han fundera hur jag mådde brast allt för mig, tårarna bara rann och jag kände mig så värdelös och färglös som människa, som bara var iväg för alla. 

Så efter lite tester och samtal hos läkaren så konstaterade han att jag hade diagnosen utbrändhet, utmattningsdepression och ångest syndrom. Detta gjorde mig så himla rädd och ledsen var jag inte starkare än så här kände jag. Jag har väl inget jobbigt i mitt liv, jag är helt enkelt en svag och dålig människa konstaterade jag i den studen. Vill tillägga att idag ser jag det inte så och jag har en annan förståelse för hur allt hänger ihop. 

 

Så blev sjukskriven och så bestämdes det att jag skulle bo hos min mamma ett tag, så att medeciner och samtalsterapi skulle hinna börja på att verka. Sagt och gjort jag flyttade till min mamma ett tag och lät allt sjunka in. Det blev även skickad en remiss till stressrehab, första gången så kom jag inte med för jag måde alldelens för dålig i min depression. Men andra gången hade de mediciner och annan samtals hjälp jag fått börjat på verka samt annat runt om mig ändrats, så då kom jag in och fick börja deras rehabeleteringsprogram. 

 

Under tiden jag var hemma hos mamm och jag låg mycket och tänkte mycket på allt, hela min värld och varför hade jag hamnat här. Från den studen jag började att försöka förstå, så såddes det ett frö hos mig som sakta började gro. Jag hade börjat en lång resa mot förändring förstod jag någonstans långt bort i mitt undermedvetna. Där och då startade min resa.

Jag går fortfarande på förändringensväg, jag jobbar hela tiden med att förändra mitt levnadssätt. Allt från miitt sätt att tänka (positiva och negativa tankar), mitt jobb med min självkänsla och självförtroende, mitt sätt att leva helt enkelt. Detta är en resa som just är påbörjad och jag har långt kvar att gå på den. Det händer saker hela tiden. 

 

Det var även under den här resan som jag mötte Ulrika en fantastisk person, som berättade för mig att hon hade något hon ville berätta för mig, som kunde hjälpa mig under min resa i livsstilförändringen. Vad hon då berättade för mig och vad det var för något ska jag berätta nästa gång. 

 

Så ta hand om er där ute och va rädda om varandra 

Stor Kram