I lördags så var jag som sagt iväg på interjuv och filminspelning. Gud va jag var nervös, hade svårt att få någon bra sömn på fredagsnatten. Men som tur så peppade både mamma och Erica mig innan jag skulle iväg och göra det.
Men på lördags morgonen så vaknade jag med en huvudvärk så det känndes som att mitt huvud var som ett vakum. Men jag drog mig in i duschen och sedan så skulle jag bestämma mig för vad jag skulle ha på mig. De sa att de helst inte ville att man skulle ha kläder som var för små mönstrat och så ville de helst att man skulle undvika höst och vinter färger. Så mitt val föll på på mörkblå tunika och svarta byxor till det och kan säga att det tog lite tid att betämma sig. Fast det finns en del kläder i min gaderob så när jag ska göra något speciellt så känns det som att jag inte alls har några kläder som passar till det speciella tillfället. Så tog ett tag ianna jag och mamma kunde ta oss in på stan för att käka lunch och göra lite ärenden.
För min del blev det en vit tröja och linnen i blått och grönt och ett prickigt på H&M och så hittade jag en super fin tunika på Indiska som är ljusgul med svarta rosor på och sist men inte minst så blev det ett par svarta skor. Sedan så shoppade mamma lite grann också. Efter shoppingen så blev det lunch på Mat och Prat, jag åt en jätte god sallad med räkor i. Har precis hittat Mat och Prat men jag tror att det kommer att bli ett riktigt favorit ställe. De har super god mat där.
efter lunchen så åkte vi hem för att jag skulle lämna av grejerna och ta det lugnt ett litet tag iannan jag åkte iväg till interjuven. Då när vi kom hem så började jag känna att det började pirra i magen och nervositeten började komma krypande. men starx efter tre så tog jag busen in mot stan igen, jag var inte riktig säker på vart det var någonstan jag skulle vara men hittade fortare än jag trodde. Så jag fick gå en liten promenad dels för att lugna nerverna och dels för att jag var lite tidig. Jag var framme vid kvart över tre och jag hade tid klockan fyra. Så passade på att ta en promenad i det soliga vädret.
Så strax före fyra så klev jag in genom dörren och nerverna var i halsen. Men jag tog ett djup andetag och lovade mig själv att det skulle gå hur bra som helst. Jag fick vänta ett litet tag eftersom de var inte riktig färdiga med personen som var före mig och när de var färdiga med den interjuven ville kameramannen och han som interjuvade ta lite luft eftersom de hade varit igång och filmat länge. Så jag fick hålla mig till tåls lite extra. Men under tiden de tog lite luft, så fick jag prata med en kvinna som var med och jobbade med dessa interjuver. Hon beskrev vad som skulle hända under inspelningen och vad filmen skullle användas till. Så det gjorde att man blev lite lugnare och det känndes lite bättre efter att ha pratat med henne.
Så när kameramannen och lillen som skulle ställa frågorna kom till baka så gick vi iväg för att börja spela in interjuven. Fast jag var nervös så gick det bra, vi fick bara avbryta en gång och det var precis iannan slutet på interjuven. För då hade jag pratat så mycket så att rösten inte ville vara med något mer, så jag fick avbryta och dricka lite vatten så att min röst skulle komma tillbaka och så att jag kunde prata i slutet av interjuven. Istället för att använda mig av teckenspråk, jag tror inte att interjuven skulle sluta så bra om jag tappat rösten och börjat använda händerna för att få fram vad jag ville ha sagt.
När de hade avslutat filmningen så sa de att de tyckte att det var bra det jag hade berättat och att det hade gått bra med filmningen. De hade fått fram det de ville ha fram med interjuven och de var nöjda så det kändes skönt att höra. Just nu är jag mer taggad än någonsin på att åka runt och berätta min historia För det skulle om inte annat ge mig stor glädje att få berätta om det jag har varit med om och så kan det hjälpa någon annan. Det skulle kännas super kul om jag skulle kunna göra verklighet av min dröm att få föreläsa och hjälpa andra. Så jag är oerhört glad att jag vågade göra den här interjuven. Så tack så mycket Erica för att du peppade mig så att våga göra det här och att du trodde att jag skulle klara det.