Ja idag är jag en gnäll tant känner jag, fast jag bara är 24 så idag tror jag att jag är närmare 80år. Svårt att somna igår kväll, ryggen gjorde sig mer påmind än på läng. Men sam den som ger sig tillslut så somnade jag men vaknade vid 6 i morse av att det gjorde blixtrande ont i huvudet och när jag öppnade ögonen så var det sicksack mönster framför mina ögon. Jippi tänkte jag nu knackar migränen på också och ryggen bara bultade på lite extra så där på morgon kvisten.
Mycket riktigt så efter en stund så slog migränen till på riktigt och det kändes som huvudet skulle explodera och flyga i miljoner bitar. Så bara att stiga upp och ta Alvedon och hoppas på det bästa. Kröp ner i sängen igen och drog täcket över huvudet för att det skulle bli tillräckligt mörkt och så en ögonmask. Enda nackdelen med att det är ljust på sommaren är när migränen knackar på. Men efter en stund så visste jag inte hur jag skulle ligga så att inte ryggen inte skulle värka så in i bomben. Det var då jag kände känslan komma krypande av att jag höll på att förvandlas till en gnällande tant. Ingen trevlig känsla att känna av kan jag säga, jag vill inte vara en gnällande tant.
Men de gånger smärtan kommer med full styrka och man testar allt för att det ska bli bättre men inget hjälper, så kan man bli lite smått irriterad på sig själv och så känner jag mig hopplös. När jag inte vet hur jag ska göra för att glömma bort smärtan för en stund, för jag är aldrig helt smärtfri. Smärtan finns där i bakrunden hel tiden och lurar i skuggan att komma fram och göra sig mer påmind.
Jag har lärt mig under den här tiden sedan jag gjorde illa ryggen att man måste hitta sätt att låta smärtan hamna i andra rummet så att den inte tar över ens vardag. Man måste på ett sätt acceptera att den finns där men ändå inte låta den ha fritt spelrum och påverka vardagslivet. Det är det som har varit svårt för mig, jag vill ju att allt och att jag ska vara som jag var innan jag gjorde illa min rygg. Jag har varit så arg och frustrerad på min egen kropp att den inte bara kan sluta göra ont och bli som den var förut. Men efter smärtrehab så har jag lärt mig hur jag kan göra så att smärtan inte märks lika mycket som förut, fått tips på hur jag kan göra i vissa situationer och även lärt mig att ibland så måste man bara lyssna på sin kropp och kanske ändra sina planer eller bara ta en paus. Jag har alltid kört på i 110% och lite till och det är väldigt sällan jag stannat av och lyssnat på kroppen. Det gällde även då jag gjorde illa ryggen och när benet och foten började på att trilskas och inte funka som den skulle. Så ville jag ändå att allt skulle vara som tidigare och jag skulle orka allt precis som innan. Jag försökte köra på som tidigare och tillslut så förstod jag att det inte skulle gå och just då tappade jag hoppet om att det skulle bli bättre. Jag lärde mig oerhört mycket på smärtrehab inte bara av de som jobbar där utan av de otroligt kloka människor jag lärde känna där. Dessa människor peppade när det behövdes och delade med sig av sina kloka tankar.
Så när benet och foten började på fungera så kände jag en enorm glädje och lättnad att det började gå åt rätt håll. Jag har kommit en bra bit på väg när det gäller benet och foten jag slipper mina skenor och jag kan gå utan dem. Men benet och foten är inte helt 100% ok, har fortfarande dålig känsel i benets utsida och fotens utsida. Även utsidan på foten hänger inte riktigt med än och jag har inte full styrka och balans. Men det är bara att träna på så blir det sakta men säker bättre, hoppas och tror jag.
Men smärtan är fortfarande stor och finns med fortfarande en jag kan för et mesta hantera den och inte låta den ta över min vardag. Men ibland så kan jag inte tygla den utan den kommer fram krypande ur skuggan och ta över och det har jag fortfarande svårt att acceptera. Så sådana dagar som idag när smärtan kommer fram med full kraft och lite till så blir jag en gnäll tant. Som bara vill vara för mig själv eftersom det är svårt att hitta något sätt att lindra smärtan, spelar ingen roll om man sitter, står ligger eller försöker att gå fram och tillbaka inget lindrar smärtan just då. Utan då gäller det bara att försöka hitta ett sätt som gör att det är uthärdligt och så koncentrerar jag mig på att det blir bättre i morgon och då tar jag nya tag. Jag tar helt enkelt en paus dag och som tur så är dessa dagar med sådan hemsk smärta som är svår att hantera inte är alla dagar utan de dyker upp ibland och ibland mer ofta. Så smärtan finns varje dag men den är hanterbar de flesta dagar och då är jag ingen gnäll tant, då är jag en mitt vanliga glada jag som ingen smärta kan trycka ner. Då är jag som gott som mitt gamla jag inte lika snabb som förut men det kommer.
Så nu har jag fått gnälla av mig lite så nu känns det bra, att den lilla gnäll tanten i mig fick skriva av sig lite. Nu tar jag nya tag i morgon och då är det bättre.