Nu har jag ramlat ner i soffan efter matlagnin och små pyssel här hemma. Idag hade jag bara kort dag på smärtrehab, så jag slutade redan vid tolv. Ganska skönt med en kort dag, för denna vecka har jag haft ganska många långa dagar och varit hemma först vid halv fem.
Men just idag så bestämde sig även min rygg sig för göra ont så in i bomben, så min koncentration idag har varit allt utom på topp. Så när jag hade coping så var hjärnan någon helt annanstan. Coping är att man pratar om olika strategier hur man ska hantera sin smärta och olika situationer där smärtan kan öka mycket, även att man ska kunna hitta sätt att acceptera att man har en långvarig smärta. Så man kan lösa det på bästa sätt. Jag har allid tyckt att smärtan har inte påverkat mitt sätt att tänka i olika situationer eller att jag alltid accepterat att jag har fått en långvarig smärta. Men under dess två veckor har jag upptäckt att jag inte alls accepterat att smärtan alltd finns i bakrunden och kan blomma upp i vissa situationer. Jag vill inget hellre än annat vara som jag var förut, kunna köra på i 110%. Men nu har jag fått tänka om lite, men jag har även haft problem med mitt vänstra ben och fot tillföljd av problem i ryggen. Jag har haft en så kallad droppfot ( det innebär att foten släpar vid gång), har även haft domningar och ingen känsel alls nästan i foten och utsidan på vänster ben. Så jag har fått två olika skenor som ska hjälpa mig att gå, dessa skenor gör att min fot inte släpar vd gång, en håller upp min fot och en har låst mitt knä (är ganska överrörlig i knäet och det har ställt till problem vid droppfoten).Den som låser mitt knä sitter utanpå mina byxor och just nu har jag en svart som inte syns så mycket men jag har även haft en smurfblå och den kan jag lova att den syntes. Detta medförde att ibland så känndes det som att alla stirrade på mig när jag var nere på stan tex, det i sin tur gjorde att jag inte ville vara ute bland mycket folk. Men sedan så fick jag byta till en svart och det känndes lite bättre men jag kan fortfarande få känslan att folk stirrar, fast de inte gör det. Så detta har varit jätte svårt för mig att acceptera eftersom skenan har synts och att jag inte har gått som alla andra eftersom knät har varit låst. Jag har haft lite stolpade gång. Men nu på smärtrehab så jag börjat träna utan den stora skenan och det går bara bra, så den ska förhoppningsvis snart vara ett minne blott med den. Men träningen har gett mig träningsvärk i ben och i knä. Från början så såg jag nog ut lite som babi på hal is när jag tränade men det går om sagt bättre och bättre.
Så coping tillfällena har varit bra för att upptäcka sådana här grejer och hitta sätta att hantera mina känslor och tankar, stressen kring bla skenan och smärtan. Så det gör att man lättare kan hitta strategier när man får tex får känslan av att alla stirrar på en, så istället för att dra sig undan så går man vidare på stan.
Denna vecka har jag även för första gången testat bild terapi, väldigt intressant tycker jag. Hade innan inte vetat så mycket om det, utan tänkt att man kanske nog måste vara en duktig tecknare om man ska använda sig av det. Men så var det inte, utan man ska måla utifrån sig själv och måla det man känner. Detta är ganska enkelt förklarat, kan nog snurra in mig i en allt för komplicerad förklaring om jag ska gå djupar in på det just nu. Har dock bara haft en gång men har bara positivt att säga om det. Återkommer till just bildterapin när jag har gått några gånger och kännt in ännu mer vad det handlar om. Men jag tror att det kommer att passa mig bra, får ännnu ett perspektiv på allt som händer runt om mig.
Annars så har veckan rullat på med kroppskännedom och rytm och rörelse och lite andra tips stunder. Har varit en lång vecka och det känns i kroppen. Ikväll gör sig smärtan ordentligt påmind om att den finns där och att den inte bara kommer att försvinna, men känner sig även slut i kroppen och trött i knoppen. Men är glad ändå, känns som att jag är på rätt väg och att det är på väg att ske förändringar. Så dock tröttheten och smärtan så har jag en glad och peppande känsla i kroppen. Nu är jag på väg tillbaka på banan igen. Nä nu ska jag slå igång en film och kura ihop i soffan och bara ta det lugnt. För i morgon drar jag och Sara iväg till Skellefteå och Melodifestivalen, känns super kul. Så detta var allt för denna gång, ha en skön fredagskväll.