bittemii.blogg.se

I måndags var jag på kontroll hos min diabetessköterska och dietist. Jag är pump behandlad diabetiker sedan 11år tillbaka. Att vara pump behandlad innebär att jag har en liten dosa och i den sätter jag in en ampull med insulin i och sedan från den går det en slang som man fäster i en liten nål som sitter i min mage. Ampullen med insulin och nålen som sitter i magen byter jag var tredje dag. Dosan bär jag omkring sedan i byxfickan och den här pumpen är kontruerad så att den skjuter in lite insulin hela tiden och när jag ska äta så tar jag extra insulin, det är tänkt att pumpen ska vara så lik våran egna bukspottkörtel funktionsmässigt. 

De är bukspottkörteln som de insulinproducerande cellerna finns och när man som jag har typ 1 diabetes så har dessa cellerna helt eller nästan helt slutat producera insulin. I mitt fall så har de slutat helt nu att producera eget insuln. Så jag är helt beroende av min pump om mitt blodsocker ska hålla sig i shack. Från början så tog jag sprutor men det var svårt redan från början att ställa in mitt insulin så att bodsockret höll sig i jämn balans. Det har varit det stora problem då det gäller min diabetes att få den i jämn balans.

Så när jag var ca 13år å började ett njurprov att se dåligt och man provade olika saker men inget hade någon bra effekt. Så år 2002 fick jag erbjudade om att prova pump och jag nappade. Tyckte det lät bra för et skulle även reducera sticken till var tredje dag från att måste sticka sig flera gånger om dagen när jag tog sprutor. Så i februari 2002 åkte jag in och fick min första pump. Det blev verkligen en stor skillnad även på proverna, så jag tyckte att jag hade hamnat i himel riket.

Sedan så kom tonåren och jag gjore en revolt mot min sjukdom, var så less på den. Vill bara en vanlig tonåring och inte behöva tänka på blodsocker, mat, insulin och mat. Resultat var att när jag var 17år åkte jag in på sjukhus med ett riktigt förhögt blodsocker. Ett vanligt blodsocker för mig ska ligga på 5-7 men när jag kom in när jag var 17 hade jag 41. Jag hade en otroligt tur att jag klarade mig så bra som jag gjorde den gången och jag fick även den gången en riktig tankeställare vad det gällde min diabetes. Men det var fortfarnde svårt att kunna acceptera den fullt ut men det gick bättre. Men sean i samband  med detta började mitt blodsocker att svänga igen och det bel svårt att ställa in igen. Så jag ska säga att det är inte förens ett par år sedan som jag har börjat ta det på riktigt allvar.

Men mitt långtids socker har ändå inte legat bra, utan legat för högt ( långtids socker är ett medelvärde av hur mitt blodsocker legat under ca 4-6 veckor period). Så jag har inte riktigt vetat vad jag har gjort för fel och då i omgångar har jag tappat lusten att ens kolla blodsocker. Det är inte bra, för en av hörnstenarna i diabetes vården är att regelbundet kolla sitt blodsocker. Så jag har varit lite envis på fel sätt och det har inte varit lätt att motivera mig att kolla kan jag säga, för jag har känt mig så misslyckad varje gång mitt blodsocker har varit för högt.

men så var jag på koll hos min diabetseläkare i fjol i november och vi började prata om att jag snart har haft diabets i snart 20år (i år har jag haft diabetes i 17år) och att alla mina prover såg bra ut förutom mitt långtids socker. Vi började prata om att min kropp slits snabbare pga av min diabets och att på långsikt kan ett högt långtids socker ställa till mycket problem. Man ka tex få problem med sina ögon, njurar och med sår läkning. Så han ville bara att jag skulle tänka på det och just tänka på att jag har haft min diabetes så länge utan att ha några följd problem. Han ville höra vad jag trodde jag kunde bli bättre på i min egen vård. När jag gick där ifrån så hade jag mycket att tänka på och jag kom fram till att det var lika bra att ta tjuren vid hornen och börja ta blodsocker. För hur ska man hitta rätt inställningr på insulinet om jag inte kollar det, det är jätte svårt att gissa sig fram.

Så sagt och gjort började jag med att kolla mitt blodsocker mer och ändra min kost lie grann. Tänkte helt enkelt på vad jag stoppade i mig i större utsträckning. Fick även lära mig att man ska tänka i kolhydrater och inte i fett när man doserar insulin (kolhydrater är de som omvandlas i kroppen till socker, när jag fick diabetes så tänkte man i fett i stället och trodde att det var det som höjde blodsockret mest)

När jag ändrade min kost lite och började kolla mitt blodsocker så upptäckte vi att jag började ha så många känningar och att jag låg lågt mitt blodsocker (lågt blodsocker för mig är under 4). De är inte bra att ligga för lågt heller det gör ofta att man över äter och då påverkar det vikten istället och så blir det ofta svängningar när man ska häva det låga blodsockret. Det gör man igenom att dricka något som är riktiggt sött tex saft eller dricka. Nr jag har haft lågt blodsocker så jag haft svårt att bara dricka utan jag har också ätit något sött som magen måste t hand om och spjälka sönder innan det når ut i blodet och då har jag fått ett högt blodsocker. Jag får högt just för att jag har hävt det låga redan att genom den söta saften så det jag äter kommer i efter hamd och höjer då bara blodsockret till en för hög nivå. Lite krångligt att förklara så att det blir förståligt, men hoppas att det är lite klarare.

Men åter till att vara uppkopplad, för nu är ju problemet att jag är för låg och hur man ska komma åt det problemet. Så jag och min diabetessköterska bestämde att jag skulle få en liten sändare i maggen som man kopplar upp till pumpen och så mäter den blodsockret varje kvart. Den har man i ca 6 dagar och så tar an bort den och så tankar man ut värdena från pumpen till datorn. Sedan får man i datorn fina kurvor hur blodsockret går under flera dagar. Man kan då lättare ställa in insulindoserna, för att man ser vart man kan behöva mer och vart man kan behöva mindre insulin. Sedan kan man efter ett tag göra om den mätning och se om det har blivit bättre eller sämre. Sändaren som jag har i magen är en liten nål som sköterskan sätter fast och till den kopplar man en liten grå klump. Det är den grå klumpen som man sedan sänder värdena till pumpen och i pumpen skapas då kurvorna.

Det enda som jag ska gör är att jag ska kolla blodsockret 3ggr per dygn och skriva in de värdena i pumpen som kontroll värden. Jag kollar ändå blodsockret flera gånger på dagen men jus för de här mätningarna och kurvorna sa ta 3st kontroll värden kan man säga. Ska även kolla att pumpen och sändaren känner av varandra, så att de inte tappar kontakten för då blir mätningarna helt åt skogen. Så på måndag till veckan ska jag tillbaka till min diabetesköterska och v sk ta bort sändaren, tanka över värden från pumpen till daton och kolla hur de ser ut. Sedan kan i se hur vi sk aförändra inställningar och sådant. Så det ska bli spännnde,men just nu känner jag mig uppkopplad så in i bomben. Med sändare och allt vad det är men det är ju för en bra sak och jag lär mig mycket av detta. Men som sagt uppkopplad är jag:). 

Så kommer en ny uppdatering efter måndag hur mina mätningar under denna vecka har gått.