bittemii.blogg.se

Hej! Mitt namn Britt-Mari, är en 28 årig tjej boende i Umeå. Här kommer ni att få följa mig på min livsstilsförändringsresa. Min väg tillbaka från en utmattning, min diabetes, vardag och resan med de vitamintillskott jag äter.

Femte och sista veckan på smärtrehab

Nu är det lördag och i går var det sista dagen på smärtrehabs behandling. Det var både skönt på ett sätt men tråkigt också. Jag har lärt känna så fina människor under dessa fem veckor, fått så snälla och goa nya vänner.
Man har varit så van att alltid vara uppbokad från måndag till fredag, med olika grupper och olika enskilda träffar. Så nu från måndag kommer de att kännas underligt att inte behöva åka upp på sjukhuset och smärtrehab. Den här perioden på smärtrehab har för mig varit superbra, jag har fått många nya verktyg som jag kan ta med mig nu när jag ska tillbaka jobbet och vardagen. För någon vanlig vardag under dessa fem veckor har det inte varit, man har jobbat så mycket med sig själv så man har som varit i en egen liten bubbla. Man har sett hur världen utanför har rullat på som vanligt men jag har varit lite extra trött dessa veckor och har inte riktigt haft orken när man har kommit hem. Utan då har jag mest jobbat med de uppgifter, lagat mat och så har jag hamnat i soffan och glott lite segt på tvn. Sedan så har om jag inte somnat framför tvn så har det blivit sängen. Just nu sista veckan har jag varit extra trött,. Men jag tror att jag började slappna av lite extra när slutet på de fem veckorna började närma sig. Jag har varit extra spänd under dessa veckor för jag visste inte riktigt vad som skulle bli resultatet av de 5 veckorna som jag skulle tillbringa på smärtrehab.
Kan säga att jag blev positivt överraskad av det mesta av programmet. Har kunna få många nya vertyg att anväda mig av i min vardag. Jag är jätte glad att min fot och ben har blivit bättre under dessa veckor, där har rytm och rörelse och kroppskännedom varit till mycket hjälp. Plus att jag har fått tillbaka glädjen och lusten att börja träna igen. Så det är jag jätte glad över, äntligen slipper jag den stora och otympliga skenan som jag har haft i ca ett år. Ibland har jag känt mig som en stolpande plåtmannen från trollkarlen från oz innan han har blivit uppoljad.Så nu ligger jag i hårdträning för att kunna gå i högklackat till sommaren. Jag har verkligen saknat att kunna gå högklackat, det låter lite roligt att jag saknat just det så mycket. Men innan skada så sprang jag för det mesta omkring i just höglackat. Så nu laddar jag inför sommaren:) 
Coping har också varit till hjälp och då har just disskutionerna mellan deltagnar varit de mest givande. Jag önskar att vi har haft mer tid för att kunna disskutera mer. För det är just att man har fått träffa andra människor i samma situation ( med olik typer av värkproblematik) och att kunna få disskutera. för de som har varit bra under dessa veckorna är att man har kunnat prata med de andra, få peppningr från de andra i gruppen. Så när man känt sig nere och haft ont har man fått uppmuntrant från de andra, så då har man känt sig piggare när mna har gått hem fån smärtrehab.
Så sist veckan har både varit både positiv och sorglig. Ska skriva mer om just sista dgen senare, blev lite blödig sista dagen. Så nu ska jag poppa lite popcorne och slå igång en film och ha lite lördags mys. 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: