Ska göra en uppdatering om hur den gångna veckan har varit, hade tänkt ta mig i kragen och göra det lite tidiagre men det har inte blivit av så nu passar jag på att skriva in lite nytt.
Denna vecka har varit som sagt den näst sista veckan och det har varit lite blandade känslor jag har haft denna vecka. På ett sätt har det känts som att man längtar tillbaka till livet, man är som i en liten bubbla när man går på smärtrehab. Man är så fokuserad på allt var smärtrehab innebär så man glömmer bort lite av världen utanför. Hela dagar är man ju oftast på sjukhuset och går på olika saker i behandlingen. Så när man kommer hem så är man ganska trött och fokuserad på de små uppgifterna man har fått med sig hem. Dagarna under dessa veckor har bara sprungit förbi, det känns inte riktigt som om det har gått 5 veckor snart.
Men det känns även lite läskigt för vad ska hända nu och hur går man nu vidare med allt som har lärt sig. Kommer man att komma ihåg allt eller kommer man att falla in i sina gammla taktiker när det gäller smärtan. Så som sagt så är det med blandade känslor som man nu börjar närma sig slutet på detta. Jag kommer dock att ha kvar tillfällen med bildterapi efter att själva intensiv perioden är förbi. Men jag längtar tillbaka till jobbet, jag känner mer och mer hur jag längtar. Jag tycker som sagt att jag har världens bästa jobb och saknade det redan första veckan jag var sjukskriven. Så nu känns det som en evighet sedan jag jobbade. Tur att jag i alla fall att jag har kunnat arbetsträna nu ett tag. Då har det kännts bättre att inte bara gå hemma och inte ha något att göra. Det är absolut inget jag tycker om att inte ha något att göra men med den smärtan jag har haft så har det varit svårt att kunna göra något. Ibalnd så har sängen varit min bästa vän och micro mat har varit rena gourme middagen. orken har bara inte funnits där pga av smärtan. Har även haft perioder då sömnen har varit totalt borta pga all smärta så då har man inte varit så himla energi rik de gångerna heller. Men jag ser bara på positivt på framtiden, känns som att det har börjat gå åt rätt håll. Jag tycker dock att det går lite för sakta för min smak men jag har fått aceptera att det tar den tid det tar. Bättre att det går i lagom tak och har en positiv framgång isället för att det skulle gå super snabbt och så kommer det något bakslag när man är super nära sitt mål. Men ibland så kan jag bli super rastlös då jag känner att jag har en dag då smärtan är mycket mer närvarande och påverkar alt jag gör den dag tex så blir jag stel och allt tar längre tid när jag gör något. Men nu kan jag ialla fall tolerera dessa fdagr och inte bli super irriterad på smärtan, nu så kan jag tillåta mig själv att bara ha en lite sämre dag och tänka att jag hinner om inte annat göra det jag skulle gjort just idag, göra det i morgon istället.
Oj vad jag har svävat ut känner jag, men fjärde veckan har handlat mycket om man hur man tar det som man har lärt sig under dessa veckor och minns det när man kommer ut i sitt vanliga liv. Sedan har jag även denna vecka blivit filmad då jag bakade en sockerkaka i testköket på smärtrehab. den filmen ska jag och arbetsteraputen titta på nästa vecka och utvärdera hur jag använder mig av kroppen när jag jobbar i tex köket. Om jag kan tänka på något speciellt tex göra någon onödig rörelse eller belastar jag konstigt när jag står och jobbar i köket. Det ska bli spännade att se om jag över huvudtaget fastnade på filmen och sedan se hur jag jobbar i köket. Det har även varit en vecka då man har förberett mig inför stor mötet på måndag till veckan. På det mötet samlas hela teamet, jag , arbetsgivarna och försäkringskassa och även arbetsförmedelingen. det ska då planeras hur min arbetsrehabelitering ska fortskrida, det ska läggas upp en plan hur man ska gå vidare så att jag kan komma tillbaka till arbetet. Så det känns både spännade och läskigt, att så många ska träffas och sitta ner och prata om mig. Skulle helst splea in mig själv på band och slippa sitta där, men det kommer nog att gå bra. Alla som jag har pratat med har varit positiva, så det känns skönt ialla fall. Men nervös är jag och det märkte jag på mitt huvud. För i torsdags så började jag känna av huvudet och på fredagen så blommade migränen ut totalt. Så jag blev hemma i fredags och spenderade den i sängen under täcket med en ögonmask och rullgardinen ner vevad så det skulle vara så mörkt som möjligt. Även hela lördagen spenderades i sängen med ett bultande huvud, men framåt kvallen igår så avtog det lite. Så då orkade jag ialla fall laga lite middag och titta på andra chansen med lågt ljud på tvn. idag så är det mycket bättre och jag hade sådan tur att jag blev bjuden på middag hemma hos Erica, så himla tur man kan ha på en söndag. Så det blev även en liten eftermiddags promenad till affären med Erica. Så nu börjar det lukat super gott här hos Erica, så gott att min mage börjar på att kurra. mums säger jag.
Jag åter kommer med en uppdatering om hur sista veckan på smärtrehab går.
Jättenyfiken på att få veta hur sista veckan var för dej!