Ja nu så tar jag mig i kragen och uppdaterar lite. Måndagen börjde ganska lugnt, tog mig lite sovmorgon och så små pysslade jag hemma lite, såg lite stökigt ut eftersom jag låg i migrän nästan hela helgen. Efter lite städning så gjorde jag mig redo för smärtrehab och mitt planeringsmöte. Var riktigt nervös inför detta möte, men det gick bara bra. Nu så finns det en plan för så att jag kan ta mig tillbaka till jobbet. Gud va skönt det känns att det nu finns en plan om hur vägen tillbaka ska se ut så att det går så smidigt som möjligt. Känndes lite som en sten föll från mitt hjärta, nu är jag på gång tillbaka va skönt det känns. Så mycket av spänningen jag har känt de sista dagarn blev mindre efter detta. Efter själva mötet så mötte jag upp Sara och så åkte vi ner på stan. Vi hade ett mål i sikte att hitta vart vi skulle käka. Vi bestämde oss för att gå på Costas. Där så maxade jag med vitlök kan jag säga, både vitlöksbröd, zatsiki. Tur att det finns tuggummi så inte min vitlöksandedräkt blev att för outhärdligt för min omgivning haha. Blev även en super god soppa med lax, kräftskärtar och räkor mums mums säger då jag, rekommenderar den sarkt om man tycker om fisk och skaldjur.
Efter middagen så bar det av till folketshus och raw comedy club och vilken kväll. det var länge sedan jag skrattade så mycket, hade till och med träningsvärk i magen dagen efter, så lite magträning på kuppen. Kan stark rekommendera att gå och se denna show om man har möjligheten. Jag har följt raw comedy club när det har gått på 5:an och den kvällen har avrit helig, ville verkligen inte missat det. Så när jag såg att de skulle komma till Umeå blev jag eld och lågor. Slängde mig på telefonen och ringde Sara och som tur ville hon följa med. Vi ångrade oss då inte, men jag facineras fortfarnde att en del människor tror att om de inte kommer ur lokalen allra först så kommer de aldrig ut. De trängs och knuffas för allt vad de är värda, bara för att vara först ut, oj oj säger jag då.
Tisdagen var ganska lugn, började med smärtrehab. Blev en lugn dag men det känns att det är sista veckan och att att det har gått fort och nu så står den normla vardagen runt hörnet. Som sagt både spännade och lite fundersam om man kommer ihåg allt man har lärt sig.
När det var slut för dagen så mötte Erica upp mig vid bussarna uppe på sjukhuset och så bar det av hem till mig. Där vankades det korvstroganoff och lite zumba träning. Det märktes att vi båda har varit sjuka och pga av det inte blivit så mycket träning. Känns att det går fort att glömma men vi ,var tappra. Som tur kan vi båda bjuda på oss själva och skratta när det går helt åt pip svängen. Men vi tog oss igenom några danser och sedan så lovade vi att nu ska vi ta upp denna träning igen efter alla sjukdomar. Så nästa vecka ska vi försöka träna två gånger, så vi kommer in i det gammal flowet.
I onsdags så började dagen med smärtrehab men efter smärtrehab skulle jag och en tjej som jag har lärt känna under smärtrehab åka och klappa hästar. Hos en tjej som jag också har lärt känna under tiden på smärtrehab. Jag är dock lite reserverad när det gäller hästar, känner mig väldigt liten när jag har varit i närheten av hästar, så jag var verkligenn spänd. Så efter smärtrehab så bar det iväg mot hästarna. När vi kom fram så kändes det verkligen att man kommit till en lugn och harmonisk plats. Vad otroligt fint det var, jan kände lugnet sprida sig och kände mig inte lika nervös inför att möta hästarna. Först så träffade vi hästarna lite snabbt i hagen, de kom fram när de hörde att vi kom. Sedan så fick vi oss en liten rundtur och så blev vi bjudna på en super god middag. Det var super trevligt att få sitta och surra och skratta. Efter middagen så gick vi och hälsade på hästarna. I början var jag föriktig och kände mig super liten brevid dem. Men de var jätte snälla. Så jag vågade mig fram till dem och klappa lite på dem. jag vågade även stå ensam med en av hästarna och klappa medans de andra stod hos en annan av hästarna och vad jag kände mig stolt efter det. Sist men inte misnt så fick jag mig mere än en hästpuss, så nära har jag aldrig varit en häst i hela mit liv och så nära har jag aldrig låtit en häst komma mig tidigare heller. Men hästen var super söt och jag föll pladask för denna super söta häst:). Oj höll nästan på glömma, jag vågade även mata en av hästarna. Så när vi åkte därifrån så kände jag mig lite stolt över mig själv för att jag vågade utmana mig själv och träffa hästar. Även att jag vågade klappa och gosa med dem. Så tack tjejer för en super trevlig kväll, detta måste vi göra om någon gång.
Ja nu har jag uppdaterat lite vad som har hänt sedan sist. har skratta mycket de senaste dagarna och hoppas att det tränat mina magmuskler lite grann ialla fall.