bittemii.blogg.se

Tänkte att jag sulle skriva lite om den sista dagen på smärtehab. Jag är en person som inte tycker om att säga hej då. Speciellt nu när jag har lärt känna så trevliga människor, man har blivit van att träffa de flesta varje vecka . Att kunna sitta och surra eller prata om hur det ska bli efter smärtrehab tex. Eller så har man kunnat få lite tips och tankar kring olika saker man har disskuterat som har med smärtan att göra . Det har inte spelat någon roll om man har haft en dålig dag när man har sovit lite och har ont som bara den. Det har varit tillåtet att gnälla lite utan att någon tyckt att det har varit något konstigt med det, alla har haft sådana dagar och tyckte inte det var konstigt om var lite trött och seg. Plus att jag har fått nya vänner under denna tid och man vet att man kommer att träffas efter den här tiden.

Men det känns ändå som att man lämnar något som har gett en väldigt mycket, man har lärt sig mycket om smärtan och vad som kan komma med långvarig smärta. Hur man ska lösa sina problem som är relaterade till smärtan. Ett ställe där man har skrattat och disskuterat med intressanta människa. Så det var inte bara grupperna som tex rytm och rörelse och coping utan det var också luncherna  och pauserna mellan  där man har pratat med varndra som har gjort mycket.

Så i fredags när det var sista dagen och man träffade alla, så kändes lite tråkigt. Jag kunde inte riktigt koncentrera mig på det jag skulle gör i kroppskännedom. Känndes tråkigt att dessa fem veckor redan var slut, för mig hade dessa fem veckor gått väldigt fort. Det hade varit intressanta, tuffa och roliga veckor. Så sista dagen var både en dag då jag kände mig glad över att jag klarade av dessa veckor och jag såg framemot att använda mig av allt jag har lärt mig i min vardag men samtidigt sorgligt att det tog slut så fort.

Så när vi hade vårat sista coping tillfälle och vi pratade om att detta var sista gången hela gruppen skulle sitta tillsammans och disskutera gjorde att det kändes sorgligt. För vi har varit en grupp som har kunnat säga vad vi har tyckt och kunnat ge råd till varandra. Även så har vi haft roligt när vi hade haft grupparbeten. Så nu sista lektionen blev det mycket prat om hur det ska se ut efter smärtrehab och vad skulle vi ta med oss i från dessa veckor. Sedan fick vi skriva ett brev till oss själva om denna tid och sedan så tog gruppledaren in dem och någon gång så kommer hon att skika brevet till oss. Så får se när det dimper ner i brevlådan och om man minns att man skrivit brev till sig själv och vad man har skrivit i det.

Men sedan var det dax att säga hej då, ush vad jobbigt jag tyckte det blev, jag blir alltid så sentimental och blödig. Men jag fick en sådan fin grej av en av gruppdeltagarna som jag har lärt känna under dessa veckor. Hon är väldigt duktig på att teckna och hon har under dessa veckor ritat på en bild. Jag har tyckt att den var så fin och att den representerar den här tid och vad som har hänt under den här tiden. Den har växt fram under tiden som sagt och jag gillade den mycket, så sista dagen efter copingen så får jag bilden och en hälsning skriven på baksidan. Då blev jag super blödig och jätte glad att jag fick denna fina bild som betyder utvecklingen under smärtrehabs tiden för mig. Så nu ska jag fixa en fin ram till bilden och så ska den upp på bokhyllan. Än en gång tack så mycket för den fina bilden och jag är super glad över den.

Men vi bestämde att vi skulle käka en sista lunch tillsammans innnan smärtrehab tiden var över och det var en super trevlig lunch.Sedan var det hej då. Men några av dem kommer jag att träffa igen så då var det mer som på åeterseende. Men jag önskar alla som jag har gått med under denna tid på smärtrehab Ett Stort Lycka till i fortsättningen!

Detta var min sista dag på smärtrehab, en glad men samtidigt lite tråkigt att det var slut. Men nu är jag tillbaka i vardagen men jag bär med mig dessa fem veckor både allt jag har lärt  och alla människor jag lärt känna.